Klimat och Energi

EU har beslutat sig att fasa ut vanliga glödlampor, ett mycket bra beslut. Totalbesparingen inom EU ligger på runt 40 TWh, dvs mer än den samlade förväntade vindkraftproduktionen år 2020 i Sverige.

I Sverige innebär detta en besparing på 2 TWh, alltså ungefär lika mycket som årsproduktionen av de planerade vindkraftparkerna i Västernorrland på totalt mellan 380 till 500 vindkraftverk i sju parker.

Den satsningen i sig är ett bra initiativ av SCA och Statkraft och det är bara att hoppas att sunda förnuftet får råda i deras styrelser och att de därför lägger ned planerna på mer vattenkraft i Byske, Hårkan och Ammerån, precis som de lade ner planerna i Röån i Sollefteå kommun.

Vi hoppas att dessa konkreta åtgärder om utfasning av glödlampor inte obstrueras av något medlemsland och att det kanske kan vara början på fler liknande beslut om energieffektiviseringar. För som det sagts tidigare; effektiviseringar är den första och bästa vägen att gå mot ett lågkolsamhälle. Något som kommer före allt nybyggande av vatten- eller kärnkraft, oavsett att sådan miljöförstöring kan leda till vinst för svenska företag. Biologisk mångfald och kärnsäkerhet måste gå före vinstmaximeringar.
Alltid.

Arvidsjaurs kommuns socialdemokratiska politiker är uppfostrade i samma skola som sina kamrater i Vilhelmina, det är tydligt.
Och mycket tråkigt.
På kommunfullmäktige måndagen den 1 december beslöt man att stryka skrivningen i sitt Agenda 21-dokument att outbyggda älvar ska skyddas från vattenkraftsutbyggnad. I stället föreslår Tom Lundberg, s, att frågan kan skötas politiskt, rent av med en folkomröstning.

Hur en sådan kan skapa sår i lokalsamhället är Vilhelmina ett bra exempel på. Det kommer om det vill sig illa att ta många år innan dessa läkts i Vilhelmina där man folkomröstade för några veckor sedan om en överledning av Vojmån för vattenkraftens skull.

Under de år som förstudien pågått och under framförallt det sista året med kampanj har striden utvecklats så negativt att grannar och föreningar splittrats. I sårbara inlandsorter är detta förödande, det borde de som arbetar politiskt inse. Samarbete över blockgränser är ett grundrecept för framgångsrika vägval i små kommuner; både bland vanligt folk och bland politiska partier.

Men inget ont som inte har något gott med sig, just i dagarna formerades något som eventuellt kan bli ett nytt parti, detta ur Vojmåns Vänner, de lokala miljöhjältar som räddade segern åt Nej-sidan. Det behövs tydligen, eftersom vissa dominerande partier tydligen har fått sin uppfostran och utbildning i miljö- och energifrågor gemensamt och utan lärare…

Att man fortfarande år 2008 vill bygga ut eller överhuvudtaget kan tänka sig att bygga ut mer vattenkraft i ett land där de flesta större älvar och mängder av andra vattendrag redan förstörts är obegripligt. När man till det vet att vi inte behöver bygga ut vattenkraften, vare sig för energins skull eller för klimathotets blir man minst sagt ilsken. Med ett förväntat överskott på 27 TWh år 2015 och en energieffektiviseringspotential på 50 procent i landet Sveriges industrier och hushåll är det närmast brottsligt dumt att föreslå mer miljöförstöring för att ”rädda miljön”.

Kan vi spara energi; och det kan vi, så ska det ske först. Skulle det sedan visa sig att vi behöver mer energi får man ta en diskussion då, men det kommer aldrig att inträffa, eftersom elanvändningen redan minskar. Och den kan alltså minska ännu mycket mer, utan att påverka levnadsstandard eller produktion.

Heder åt Peter Manner, v, som ville ha kvar skrivningen i Arvidsjaurs kommuns Agenda 21-dokument.

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4225118

Maud Olofsson tycker att det är dags att sluta tjafsa. Hon menar att de politiska partierna låst fast sig i inställningar som nu måste mjukas upp. ”-För tänk om det inte finns något motsatsförhållande mellan förnyelsebart och kärnkraft, då har vi kommit rätt långt” menar Maud.

Varför måste hon lyssna på en lobby som vill bygga ut både kärnkraft och vattenkraft? Drivet för denna önskan är bland annat bättre konkurrensvillkor för svenska företag, säger man. Det är som om de inte förstår svenska. Ingen seriös energidebattör tror att vi kan ha egna priser i Sverige, det är en omöjlighet eftersom vi är integrerade i en gemensam marknad där priserna generellt är högre än i Sverige. Det här vet ju näringslivet också, så varför kör man med dessa argument hela tiden, mot bättre vetande?

Jo, det finns väl bara ett skäl och det är att om vi bygger bra med ledningar så kan energi skapad i Sverige säljas till kontinenten med bra vinst. Att priserna i Sverige inte kommer att sjunka spelar ingen roll, det var vinsten på den sålda energin som lockade.

Och det måste väl också vara skälet att Maud, trots att hon måste känna till de enorma energibesparingspotentialer som finns, fortfarande vill ha kvar kärnkraften. För den behövs egentligen inte, eftersom vårt elbehov sedan 2001 sakta minskat trots en exempellöst lång högkonjunktur. Vi kan också halvera vårt energibehov utan att minska på vare sig produktion eller välstånd. Detta är möjligt redan till 2030 enligt Naturskyddsföreningen som hade sin höstkonferens i november med det temat.

Med ungefär 65-70 TWh vattenkraft, 15-20 TWh biokraft och förmodligen mer än 30 TWh vindkraft kan vi alltså till och med stänga av kärnkraften med en halverad förbrukning. Rent av kan detta mål vara möjligt till år 2020. Så enkelt är det.

Men Maud värnar om elindustrin och dess vinster så till den grad att hon gör en logisk kullerbytta och vill kalla kärnkraften för förnyelsebar. Eller åtminstone få in den i samma fack som de förnyelsebara energikällorna.

Tråkigt med politiker som inte minns Three Mile Island, Tjernobyl och alla incidenter som aldrig gick så långt att de fick ett namn i folkmun. För mig som bor i Västernorrland är det inte svårt att minnas; även om de flesta har gett upp och slutat skicka älgköttet på prov, det tar bort livsgnistan att alltid få höra negativa besked om höga cesiumhalter; så finns den radioaktiva smittan fortfarande där. Vi fick ju så händigt nya normer den gången, så äter man inte älgkött året om så ska det inte vara någon fara sägs det.

Fan trot…

http://www.centerpartiet.se/defaultnormal.aspx?id=67287

Vilhelminas kommunordförande Gunnar Hörnlund (c) ondgör sig i en artikel den 21 november på MiljöAktuellts webbsida över nej-sidans ”skräckkampanj” och ”ovärdiga debatteknik”. Dessa metoder från nej-sidan menar Gunnar Hörnlund också vara förklaringen till att ja-sidan förlorade omröstningen 16 november om överledningen av Vojmån till Stalon. Gunnar går på i ullstrumporna och fortsätter ”– det är en ren lögn på det sätt de fört ut detta”.

Jag tycker det är tråkigt att Gunnar inte på något vis kan ta till sig de faktiska argument man använde från nej-sidan, där ett av de viktigaste var att slå hål på ja-sidans övertro på de biotopåtgärder som skulle ha skett efter en överledning. Ingenstans i rapporterna stod det att man skulle få ett bättre fiske jämfört dagens situation, men ändå valde Ja att självsvåldligt utan stöd bland forskare och sakkunniga att omformulera det till att fisket skulle bli bättre än innan.
Det om något är en tolkning som faktiskt skulle kunna klassas som ren lögn, men som Ja smidigt undvek genom att tillfoga en personlig ”som jag ser det”, därmed ursäktande sin egna dåliga kunskap i ämnet.

Vi får hoppas att Gunnar Hörnlund och de andra på ja-sidan nu kan godta och respektera folkomröstningen men framförallt de människor som röstade nej. Det gör man inte genom att säga att de som mindre vetande skulle ha blivit lurade av några aktivister som fört falsk flagg vad gäller argument.

http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.194638/men-halla-hur-kunde-du

Att ha elcertifikat på ett energisystem som riksdagen redan 1977 ansåg vara färdigutbyggt; som gjort en flopp senast i folkomröstningen i Vilhelmina angående överledningen av Vojmån; som förstör biotoper och utarmar biologisk mångfald; som tillför marginella resurser (minikraftverk) till ett redan växande elöverskott är helt befängt.

När man dessutom inser att ungefär 40 procent av de elcertifikatpengar som Vattenfall skulle fått för Vojmåöverledningen och kan få om de fortsätter med planerna att muddra bort biologisk mångfald i Ångermanälven går till nyinvesteringar i kolkraft i Tyskland är det inte bara rimligt utan helt självklart att detta måste åtgärdas.

Möjligtvis kan man, om definitionerna för effektiviseringar i befintliga kraftverk görs tydligare och inte på något sätt påverkar den biologiska mångfalden ytterligare, tillåta elcertifikat för befintliga kraftverk om det sker genom just effektiviseringar.

Till detta borde man knyta ett villkor för de kraftbolag som också äger och driver kolkraftverk inom sin koncern. Dessa ska samtidigt skära ned sin kolkraftproduktion med motsvarande effekt för att våra gemensamt satsade pengar verkligen ska göra klimatnytta. Varför detta inte på något vis redan reglerats är för mig en gåta, men kanske anses det som för krångligt att kontrollera.

Tittar man i den ursprungliga propositionen runt elcertifikat är det väldigt tydligt att målet framförallt var att skapa ny förnyelsebar energi via vindkraft, inte bygga ut vattenkraften.

Mer om varför den ska bort från vattenkraften kan man läsa om här på Sportfiskarnas hemsida:
http://www.sportfiskarna.se/aktuellt/pressm_utskrift.asp?id=207

Greenpeace sågar Vattenfalls tyska elbilssatsning med motiveringen att Vattenfall inte kan garantera att elen till bilen är grön och att de fortsätter att öka produktionen av kolkraftsel.

De har räknat ut att denna elbil genererar 133,5 gram koldioxid på grund av detta.
Där ser man hur lätt det är att låta sig luras. För att en miljösatsning ska bära frukt krävs konsekvensanalyser i alla led, vilket iofs Vattenfall vet. I detta fall är det en medveten glömska eftersom man försöker ge sig själv en grönare image än man förtjänar.

Nej, ska elbilar bli ett alternativ måste elen produceras på ett bra sätt. Vindkraft är ett sådant, gärna kooperativt ägt eller kanske som en ”bysnurra” då detta också decentraliserar hela energisystemet.
Ny vattenkraft är däremot ett dåligt val, eftersom den förstör biotoper och överlevnadsmöjligheter för svenska inlandskommuner. Naturen med strömmande vatten, det lilla som finns kvar, behövs för att utveckla naturturism i alla dess former, något som kommer att få ökad efterfrågan eftersom detta är en bristvara i övriga Europa.

http://www.alltommotor.se/artiklar/nyheter/greenpeace-sagar-elbilssatsning-1.6347

Idag är det snart en månad sedan seminariet Vattenkraftens konsekvenser gick av stapeln i Sollefteå. Som projektledare tillsammans med Christina Lindhagen från Sportfiskarna hade vi mycket att stå i före seminariet. Men det var det värt; vi hade i princip bara helt nöjda deltagare…

Föreläsarna pratade om biologiska konsekvenser av vattenkraft, de pratade om vilka energieffektiviseringar som kan göras som alternativ till att bara bygga vidare på vårt energisystem och frågor runt samhällstillväxt belystes.

Lite YouTube-glimtar från seminariet kan ses här: www.raddaforsen.se

Presentationer från seminariet kan laddas ner från www.raddavaravatten.se

Men varför hade vi detta seminarium?

Jo, det finns ett stort intresse för att bygga ut vattenkraften i vårt land, detta beror på klimathotet och de elcertifikat som vattenkraft kan få. Tyvärr är detta en dålig väg att gå; vattenkraft är förnyelsebar, men det är inte biologisk mångfald. Och den biologiska mångfalden förstörs när man bygger vattenkraft.

Kraftbolagens intresse för att bygga fiskvägar eller restaurera de vattendrag som tidigare förstörts är minimalt. De ser inte det som sin skyldighet att göra detta. Och rent juridiskt är det så i de flesta fall, vattendomarna som oftast fastställts i en tid då ord som ”miljöanpassning” och ”biologisk mångfald” inte fanns ger väldigt små kompensationer till det förstörda vattnet. Men det finns givetvis moraliska och ekonomiska skäl…

Ett annat problem är att vattenkraften är åtskild från det övriga regelsystemet inom miljölagstiftningen som säger att ”förorenaren” betalar. Ända sättet att komma åt detta är alltså att försöka omförhandla de vattendomar som gäller. Och då finns stöd att hämta hos både Fiskeriverket och Kammarkollegiet. Vi återkommer i ämnet framöver…