Klimat och Energi

Arktis smälter…
Köpenhamnsmötet verkar bli en flopp redan innan det startat, Obama har inte mandat från senaten att skriva på något, skeptikerlobbyn under Bush kan skörda segrar trots att Bush själv nu är historia…

Med nuvarande takt på temperaturhöjning och en alldeles för liten minskning på utsläppen av växthusgaser närmar sig ett skrämmande scenario…

Vi kommer inte att kunna hålla oss inom 2-gradersmålet, vilket innebär följande:

Risken för att konsekvenserna av denna höjning ska drabba jorden på ett icke reversibelt sätt och därmed helt slå ut livsbetingelserna på grund av återkopplingsmekanismer är ungefär 1 på 4.

Om det var ok att flyga (vilket det inte är!); hur många skulle vilja sätta sig i ett flygplan om de visste att vart fjärde garanterat störtar till marken?

Det är den risken vi nu tar när USA och andra länder konsekvent vägrar att göra något åt det hela; när svenska politiker istället för att se den verkliga bilden står och bjäbbar om att bygga minikraftverk i våra nationalälvar eller bygga ut kärnkraften; allt för att kunna behålla en livsstil som är bevisat ohållbar.

Om det fanns (vilket man kan fråga sig) en grund för att andra människor på vår jord absolut ska ha det ”lika bra” som vi, det vill säga fritt kunna förbruka många gånger mer av energi och råvaror än vad jorden tål, då skulle vi behöva flera jordklot till. Idag behövs ”bara” ett och ett halvt klot…

Varför ska vi trycka på andra människor vår kultur, om de på egen hand kan upprätthålla matproduktion och andra basala behov som skolor, sjukvård och social säkerhet? De länder som inte kan visa detta är allt som oftast de länder som vi själva utnyttjat under århundraden med extrahering av råvaror för vår egen produktion och vårt eget välstånd.

Ska vi ro iland detta med klimatet är det nog dags att skippa de tekniska snabbfixarna, lyfta ögonen från naveln och se att det finna andra sätt att leva goda liv på…

Jordens ursprungsbefokningar har en ram som de kallar ”seven generations”, det vill säga, de tar inga beslut som de ser kan påverka förutsättningarna negativt inom sju generationer framåt i tiden. Vi kan inte ens garantera vår egen generation…

Dessa människor härbärgerar inom sina traditionella områden också 99 procent av den genetiska mångfalden; det finns en stark koppling mellan kulturell mångfald och biologisk mångfald… Samtidigt utrotar vår livsstil både arter och ekosystem i en omfattning och takt som det inte finns några tidigare exempel på…

Vi behöver inte bli slädhundsförare eller återgå till jägar- och samlarsamhällen igen, om någon vill tro att det är det jag menar. Men vi behöver återupprätta lokalsamhället på alla plan; ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Vårt olje- och transportberoende samhälle måste ses i ett perspektiv av historisk parentes, några andra lösningar finns inte.

Oljan ”kostar” en energiekvivalent att ta upp ur jorden och så energität är den att vi får hundra gånger tillbaka! Den bästa av förnyelsebara alternativ ger bara en faktor ett på tio tillbaka, och de flesta sämre än så. Var och en kan räkna ut vad detta betyder för priserna där transporter och stora maskiner är grunden för ekonomin. Det vill säga hela vårt moderna samhälle…

Och egentligen är det ju en akademisk fråga om vi ska fasa bort oljan för att den tar död på oss via klimatförändringarna eller om vi ska inse att den är på väg att ta slut…

Leonardo Di Caprio har gjort en bra film om detta…

Det blev mycket negativt känner jag, men inte bara. Det finns massor av människor i alla delar av världen som inser detta och mycket mer, som arbetar oförtrutet åt rätt håll. Jag är övertygad om att det även bland politiker och allmänhet finns både tröskeleffekter och återkopplingsmekanismer mentalt, vilket kommer att ge oss snabba och bra beslut framöver. Vi får bara hoppas att dessa tröskeleffekter inträffar före de klimatologiska…

Läs även andra bloggares åsikter om livsstil, kärnkraft, minikraftverk, obama, köpenhamn, klimat

Greenpeace investigates Arctic climate change – Frida Bengtsson from Greenpeace in Nordic on Vimeo.

IVA, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, har gett ut en rapport om de fem vägval vi har att ta för att få mest klimatnytta på energiområdet.

Först en liten påminnelse om att detta inte är objektiv forskning, då IVA ”främjar tekniska och ekonomiska vetenskaper samt näringslivets utveckling”. Det vill säga teknik och ekonomi är de ledande vetenskaperna man sysslar med, inte ekologi eller klimatforskning. Termen ”ekonomi” måste förstås inom ramen för nuvarande marknadsparadigm, vilket innebär att kopplingen tillväxt och ekologiska konsekvenser inte ses som ett problem, utan tvärtom; tillväxt anses vara ett fundament för att uppnå ekologisk hållbarhet. Tyvärr för de som förespråkar denna teori, finns det inga exempel på att detta sker i verkligheten utanför de väldigt förenklade ekonomiska modellerna. Den ”decoupling”-effekt som företrädarna för nyliberal ekonomi använder som huvudargument (ökad tillväxt ska till slut koppla loss de ekologiska effekterna, jämför tesen om ”tjänstemannasamhället”) kan inte påvisas med säkerhet i något enda fall i modern tid. Snarare tvärtom…

Dessutom består styrgruppen för rapporten av näringslivsföreträdare och två av dessa från kraftbolagsindustrin, vilket givetvis gör att rapporten ska ses som en partsinlaga och inte på något vis som en objektiv vetenskapsrapport.

Därmed inte sagt att den bara innehåller felaktigheter, men man bör veta detta för att kunna värdera den på rätt sätt.

Inledningsvis konstaterar man att Sverige behöver säker energiförsörjning med konkurrenskraftiga villkor för näringslivet – samtidigt som utsläppen av växthusgaser ska minska. En rimlig begäran om man är företrädare för näringslivet, men fungerar detta i verkligheten?

Vi går igenom deras fem punkter:
1. Prioritera energieffektivisering.
Sverige kan spara 15 TWh genom energieffektiviseringar med nuvarande styrmedel sägs det och med det verkar man vara nöjd. Det är en tråkig slutsats att stanna vid, eftersom detta skulle innebära endast en knapp 4 procentig effektivisering om man menar det totala energibehovet, och en 10 procentig om man menar elsektorn. Den verkliga potentialen, beskriven i doktorsavhandling av Louise Trygg, Linköping, pekar snarare på mellan 30-50 procentiga potentialer med nuvarande teknik. Frågan är varför man inte nämner detta?

2. Satsa på de åtgärder som ger mest klimatnytta
Här pratas om att vindkraft blir för dyr för konsumenterna. Och man pratar också om kostnadseffektivitet. Men hur ska det sparas elenergi om den hela tiden ska vara så billig som möjligt? Det finns ingen vetenskaplig rapport vad jag vet som kan koppla minskad användning av något som är billigt och behövs. Tvärtom innebär billiga energipriser ett fortsatt slöseri med energi. Att energieffektivisera med antagandet att låga priser alltid ska vara prioriterat är att binda ris till egen rygg. Att låga priser hänger intimt ihop med ökad konsumtion visar till exempel kärnkraftsutbyggnaden i Sverige, elkonsumtionen rusade i höjden inte för att det behövdes utan för att det fanns billig energi tillgängligt.

3. Satsa på eldrivna bilar
Bra, det behövs, eftersom vår import av olja från Danmark och Norge måste ersättas snarast, då dessa länder inte längre kan exportera någon olja inom kort tid, allt enligt forskarna av ämnet. Oil peak är här, vi behöver inse det nu och snabbt börja ställa om. Men hur fick man fram siffran 20 procent minskat koldioxidutsläpp? Väldigt pessimistiskt och knappast förankrat i vad som verkligen behövs och vad som måste göras, men hänvisning till föregående rader om oljeproduktionens minskning.

4. Fortsätt att utnyttja kärnkraften
Inget oväntat av näringslivsföreträdare som ensidigt ser på ekonomi i ett kort perspektiv och utan tanke på vare sig framtida kostnader eller miljömässiga konsekvenser. Nog om detta.

5. Förbered för ett varmare klimat
Också bra att man observerat klimatfrågan, men tråkigt att man inte tar den på det allvar som behövs i föregående punkter.

Sammanfattning:
Hade IVA tagit klimathotet och oljeslutet på allvar, borde man kommit fram till andra slutsatser. Men det förutsätter en del andra tankeförutsättningar som inte finns idag, så vad kan man vänta sig?

Oljetoppen innebär förutom att oljan tar slut i en framtid något mycket allvarligare i vår nära framtid. Priserna på oljan kommer att stiga dramatiskt det närmaste decenniet och IEAs chefsekonom (Internationell Energy Agency, OECDs grupp som har till uppgift att övervaka reserver och konsumtion av olja globalt) gav så sent som för några veckor ut en rapport där han pekar på att det är allvarligt att världens regeringar och statschefer är så omedvetna om den ”oil peak” som nu förväntas inträffa mer än ett decennium tidigare än tidigare prognoser. Den hotar att helt slå sönder den ekonomiska uppgång som förväntas efter nuvarande finanskris, dvs i nästa konjunkturuppgång. Inte om x antal cykler, utan nu! Säger alltså chefsekonomen, inte jag…

Vad innebär det för vårt moderna samhälle som helt och hållet vilar på oljan för transporter men också för massor av produkter? Tänk då också på att oljans energitäthet gör att förhållandet mellan vad det kostar (energimässigt) att ta upp den ur jorden och vad man får ut av den är 1 på 100. De absolut bästa alternativa energislagen har ett förhållande på 1 till 10. Det innebär att kostnader för all form av industri där transporter och extrahering av råvaror (som idag sker med oljeberoende maskiner) kommer att rusa i höjden på ett sätt som definitivt kommer att få världsmarknaden att stagnera.

Var finns den analysen? Ingenstans…

Klimathotet är nu på en sådan nivå forskningsmässigt att de mål som man refererar till är fullständigt orimligt låga för att ens ha en chans att stabilisera klimatet på nivåer om är säkra. CCS som beskrivs (Carbon Capture and Storage) är till exempel en teknik som när den väl kommer att fungera är minst två, kanske tre decennier för sent. Vi måste fasa BORT kolkraften, inget annat duger. Nu!

Energieffektiviseringar måste genomföras i en skala som minst ligger på vad forskarna säger är möjligt; målet framöver ännu mer. Det vill säga 30-50 procent nu, inte 3-10 procent som IVA föreslår som en rimlig nivå.

Att bygga ut vattenkraften i ett land som har de mest exploaterade vattendragen i världen och därmed tillhörande ekologiska katastrofer i samma vatten, är ingen lösning, utan visar bara hur lättvindigt man tar hela problemkomplexet.

Minns också att alla försök att lösa våra gemensamma problem på jorden är naturmässigt lagbundna att misslyckas om inte ekonomerna kan bevisa att en tillväxt helt kan frikopplas från någon som helst ökning av energi och/eller råvaruuttag. Med nuvarande konsumtion av energi och råvaror uppskalad till globalt jämlik konsumtion, dvs Kina, Indien och alla de andra ska ha samma mönster som oss, behövs inte tre globar, utan snarare kanske fem eller tio…

Tron på tekniken som lösning är en dröm baserad på de senaste hundra årens utveckling i Nord. Det man missar i den trenden är två fundamentala saker:

1. Vår utveckling har skett på bekostnad av andras resurser, energi- och råvarumässigt, inte som en konsekvens utan som en förutsättning för vårt välstånd. Utan denna tingens ordning de senaste århundradena hade vi inte varit där vi är idag, vårt ”moderna” samhälle.

2. Utan oljan hade vi inte sett ens tiondelar av vårt ekonomiska välstånd idag. Det finns inget som ersätter oljan i form av energitäthet och ekonomi, utan oljan hade vi inte varit på ens hundradelar av den teknologiska utvecklingskurva vi idag är. Och oljan är på upphällning…
Vi kommer inte att kunna ersätta den i en kontext av vårt nuvarande system. Alltså är förhoppningarna om teknikfixar helt grundlösa och fullständigt orimliga.

Jaha, så vad gör vi då?

Ja, först har marknadsekonomer sin hemläxa, att visa att ekonomisk tillväxt helt kan frikopplas (säger helt!) från ökad energianvändning och råvaruanvändning. Inte i jämförande tal, vilket man framför idag, utan i absoluta tal. Världen är ändlig, därför måste ansatserna för en hållbar utveckling beakta detta. Då duger inte en minskad energianvändning som äts upp av ökad tillväxt.

Resten kan vi ta sedan, men vi lär få vänta på resultaten från nyliberala ekonomer… De kan nämligen inte visa denna frikoppling mellan ökad tillväxt och minskad energiåtgång, inte någonstans…

Men ni har säkert hört talas om Transition Towns? Bra början att nysta i när man inser läget…

Mer om debatten kan du hitta på intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, energieffektiviseringar, olja, oil peak, klimat, koldioxid

Om man kombinerar detta med detta så tycker jag att man kan komma fram till detta…

Speciellt när man inser att vi måste bryta det ständigt ökande energibehovet för att klara klimatkrisen…

Fast det är klart; vi måste ju tänka på tillväxten också, hur skulle det se ut om inte alla i världen fick åka i varsin bil? Eller äta mikromat? Eller helgshoppa i London?

Tänkte inte på det, vi får väl bygga ut då, det löser sig säkert på något vis, vi som lever nu behöver ju inte bry oss i alla fall, uranet ska ju räcka i åtminstone kanske 40 år till…

Och det lär ju inte bli någon uranbrytning precis där jag bor, så skit samma…

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, strålskydd, klimat, helgshoppa

Eller titta in på intressant.se.

Jag har inte bloggat på ett tag nu. Det beror inte på att jag är mållös inför regeringens energiproposition, som fått både ris och ros. Även kommentatorerna har fått utstå ris och ros, bland annat kritiserade Maria Wetterstrand, miljöpartiets språkrör, Naturskyddsföreningens pressmeddelande; hon tyckte att kritiken saknades (vilket den inte gjorde).

Det väsentliga som jag anser att alla missar är själva grundbulten i problemen. Vi har en klimatkris, som de senaste dagarna fått ökad aktualitet med nya forskningsrön som pekar på snabbare förlopp och mycket mer långtgående konsekvenser än tidigare rapporter. Vi har en alarmerande situation och vi har inte många år på oss att göra något åt det.
Samtidigt har klimatet tappat lite fokus beroende på den finansiella härdsmälta som ännu inte tappat fart i världsekonomin. En del ljusglimtar kan skönjas, framförallt beroende på att man från statliga håll överallt i världen nu pytsar in tusentals miljarder till stöd åt industrier och banker. En konstgjord andning som man hoppas ska få effekten att hjulen sätter fart igen.
För vad händer om tillväxten inte startar upp igen? Överallt pratas det om katastrofscenarier, massarbetslöshet och ökade problem på i stort sett alla områden.

Det är tråkigt att den ena krisen på något vis utesluter den andra i det offentliga rummet, eftersom de på flera sätt intimt hänger samman. Klimatförändringarna är ju toppen av ett isberg; ett isberg av miljöskador och miljöpåverkan skapat av mänsklig aktivitet. Våra växthusgasutsläpp är hårt sammanbundna med globala ekonomier och tillväxt. På Bali-konferensen sattes målet 0,5 av dagens utsläpp av växthusgaser år 2050. Samtidigt är det så att om man drar tillväxtkurvorna (från innan finanshaveriet hösten 2008) för världens utvecklade länder och för de starkt kommande länderna, så kommer våra energibehov att öka till 3 gånger dagens användning. Vi ska alltså halvera våra utsläpp samtidigt som produktionen av energi ska öka med en faktor tre. I siffrorna om energianvändning ovan är tekniska framsteg i form av energieffektiviseringar medräknade…

Stern-rapporten från 2005 visar att om vi tar itu med problemen nu istället för att vänta kommer åtgärderna att ligga på ungefär 2 % av BNP, mot 20 % om vi väntar längre.

Allt pekar sammantaget på att vi måste göra något radikalt och det nu på en gång.

Men hur man än gör går ekvationen inte ihop. De som tror på kärnkraft eller andra tekniska lösningar (det är den neoklassiska nationalekonomins huvudlösning, att när marknaden kräver nya lösningar, så kommer de) missar de en viktig del i resonemanget, vi lever på en ändlig planet med ändliga resurser. Om en ökad tillväxt för alltid ska vara kopplad till ett ständigt ökat behov av råvaror och insatsresurser, går ekvationen inte att lösa. Sedan kan man diskutera tidpunkten för när det bryter ihop, hur länge råvarorna verkligen kommer att räcka. Med olja är det redan så att vi idag förbrukar fler fat än vad det upptäcks nya utvinningsbara resurser. Uranet kommer med dagens drygt 400 reaktorer över världen att räcka i kanske bästa fall 70 år. Vi kan återvinna metaller och andra råvaror, men i varje återvinningssteg ökar energiåtgången och därmed kostnaden.

Alltså kan man konstatera att dagens ekonomiska teorier om ständigt ökad tillväxt, som är kopplad till ständigt ökad konsumtion, helt enkelt inte fungerar i det långa loppet. Så varför tar vi inte tag i den frågan nu? Just nu har vi den största utmaningen som världen någonsin stått inför, klimathotet. Ändå görs det väldigt lite på själva klimatarbetet, jämför vi dagens klimatinsatser med de som görs på de finansiella och industriella marknaderna inser man att politikerna fortfarande inte insett den ödesdigra potentialen av klimatförändringarna.

Och framförallt, varför tar ingen på allvar upp den stora frågan, den som kopplar ihop finans- och klimatkrisen. Den om den ständigt ökade tillväxten. Tar vi inte tag i den på ett seriöst sätt spelar det ingen roll vilka mål vi har i klimatarbetet, haveriet är i så fall inbyggt i systemet.
Ju fortare alla inser att vi måste hålla oss inom de ekologiska ramarna för att överhuvudtaget ha en chans att fortsätta existera, desto större chans att vi överlever som art tillsammans med övrigt liv på denna planet. Dessa ramar är absoluta och kan inte tänjas mer än till en viss gräns. Går vi över den gränsen kollapsar systemet och då spelar inga ekonomiska teorier någon roll längre, oavsett om de är populära och moderna just nu. Teorier är teorier och ramar är ramar. Klimatförändringarna är i själva verket en påminnelse om existensen av dessa ramar, men inte på något vis den enda…

Vi i Nord måste nöja oss med en mycket liten tillväxtökning, kanske till och med en minskning. Då kan vi släppa upp den stora majoriteten av de andra människorna på planeten till en nivå som klart ligger över deras nuvarande nivå, men aldrig helt till vår nuvarande materiella nivå i form av bilar och annan resursslösande konsumtion. Bilen är ett bra exempel på hur ohållbart vi lever idag. Även om elbilar inom kort kommer att vara en verklighet i de utvecklade länderna kan vi aldrig någonsin låta samtliga människor på vår planet köra bil på det sätt som vi idag gör. Bara att anlägga alla vägar för dessa miljarder bilar är en omöjlighet om vi i beräkningen tar med resursbehovet i fråga om markanvändning och beläggning på dessa vägar. Så elbilar är inte någon lösning globalt sett, om vi vill ha en någorlunda rättvis fördelning av jordens resurser, däremot ett bra exempel på det ohållbara i vår livsstil.

Samma sak i Sverige just nu. Nu går mängder av människor arbetslösa beroende på finanskrisen. Samtidigt arbetar de som fortfarande har arbete ofta mer än 40 timmar per vecka. För att klara av både finans- och klimatkriser måste vi göra en omfördelning av resursanvändning, globalt och nationellt. Lägre materiell konsumtion i våra utvecklade länder, bättre fördelning av denna konsumtion genom kortare arbetstider för alla, teknikutveckling som ger oss hållbara energisystem och en hållbar materiell utveckling i de länder som är i utvecklingsfas. Den tillväxt som vi hade innan finanskrisen när det gäller materiell konsumtion, både i råvaruled och färdiga produkter, ska helst inte få återkomma. I ett sådant läge får vi kanske snurr på hjulen igen, men klimatmålen kommer aldrig att förverkligas, trots att de nuvarande är låga och inte tillräckliga enligt de klimatforskare som kan frågan.
Då får vi en sista tid med fest och glam, men går obönhörligt mot en katastrof, egalt om den kommer om tio, femtio eller tvåhundra år…

Läs även andra bloggares åsikter om energibehov, energiproposition, klimat, konsumtion, nationalekonomi, tillväxt, växthusgaser

Kanske hittar du något på intressant.se också…

I en ny mätning av DN/Synovate visar man att en majoritet av svenska folket fortfarande är positiva till att vår gamla kärnkraft byts ut mot ny. Det positiva är att det redan svängt lite grann, andelen tveksamma har ökat något. Det tråkiga är att man ingenstans hör politiker prata om det viktigaste i kampen mot klimatförändringarna, energieffektiviseringar. De som vill ha kärnkraft säger att man kanske kan effektivisera, men att det inte kommer att räcka. Detta baserar de oftast på en modell där vår ekonomi ska fortsätta att utvecklas som innan finanskrisen; det vill säga helst två procents ökad tillväxt varje år.

Det absurda i detta verkar ingen bry sig om. För i verkligheten, den som gör sig påmind med klimatförändringar och förstörda ekosystem över hela jorden, kan man med enkel matematik visa att ska vi fortsätta på detta av marknaden hyllade vis, innebär det att vi år 2050 ska konsumera 24 gånger så mycket! Och om något hundratal år kommer konsumtionen att vara uppe i ungefär 500 gånger dagens…

Och eftersom ingen tycker att detta är konstigt eller ohållbart utan något som naturbundet ska ske, måste energianvändningen öka med multipler även den… trots energieffektiviseringar. Därför måste vi ha kärnkraft.

Att detta inte leder till någon eftertanke hos de som vurmar över marknadskrafternas framtid säger allt om deras intellektuella förmåga och dito matematiska kunskaper. Råvarorna till denna absurt ökande tillväxt finns helt enkelt inte på denna jord. Därför är spåret med kärnkraft ett villospår, utlagt av dem som tjänar pengar på exploateringen av naturen idag och som fullständigt skiter i hur det går för de som ska ta över i morgon…

Som ett naturligt steg i denna naturfientliga utveckling (eller ska vi kanske kalla det för avveckling) har nu moderaterna gått ut med ett meddelande som lyder: Naturen får stå tillbaka till förmån för klimatutmaningen och därför vill partiet satsa mer på vattenkraft.

Läs gärna denna mening en gång till.

Den visar med all tydlighet att moderaterna inte har en enda aning om varför vi har denna klimatförändring. Klimatförändringarna är i sig ett biotophot, uppskalat till global nivå på grund av människans ohämmade utarmning av naturen. På grund av vår gemensamma efterblivenhet har vi tagit oss till randen av vår egen undergång genom att inte lyssna på naturens protester. I stället har vi på alla plan och med alla medel fortsatt att gräva ut det fossila kolet i jakten på den energi som krävs för att hålla det ohållbara konsumtionsknarkandet vid liv; för att”hjulen ska rulla”. När så till och med de mest efterblivna börjar vakna tar dessa till de sämsta metoder de kan hitta, allt för att inte missa en enda chans till ökad tillväxt. Kärnkraft måste till och nu ska alltså Sveriges vattenkraft byggas ut för att stoppa klimatförändringarna!

Det Lars Lindblad och Fredrik Reinfeldt säger är att vi måste ”offra lite natur för att rädda lite natur”…

Metoden är lika kontraproduktiv och lika intelligent som att försöka rädda ett brinnande hus genom att elda upp hallen och köket… En brända jordens taktik utan reträttplats.

Rapport efter rapport på både nationell och internationell nivå visar att energieffektiviseringar är den absolut bästa vägen att möta klimatförändringarna och dessutom den mest kostnadseffektiva. Varför vill inte regeringen och framförallt moderaterna främja den utvecklingen? Är de inte läskunniga?

Jag tror de är det och då återstår endast en förklaring: Näringslivets väl och ve går före allt annat; det överskott som redan innan idiotierna med ny kärnkraft och detta heltokiga förslag om mer vattenkraft förväntades öka till hela 27 TWh i det nordiska systemet ger mersmak. Det kan säljas utomlands för fina pengar och då får naturen stå tillbaka, precis som utvecklingen i hela norrlands inland där lejonparten av ny vattenkraft kan hämtas… Att det är klimathotet; ett hot mot hela vår miljö och natur, som ger förutsättningarna för denna eskalerande våldtäkt är en ironi utan motstycke…

Med moderaterna vid makten i Sverige och dess gelikar i andra länder går vi ljusa tider till mötes! Men passa på, för den ljusnande framtid kommer inte att vara så länge. Självdestruktiviteten i de häpnadsväckande förslagen är påtaglig och hämningslös. Vad säger ni inom centern? Är detta också ert rättesnöre? Ni som en gång i tiden var ”gröna”…

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, vattenkraft, koldioxid, klimathot, klimatförändring, moderaterna, fredrik reinfeldt, lars lindström, energieffektiviseringar men också på intressant.se.

En av de mer ansedda vetenskapsmännen inom klimatforskning, Chris Field, bedömer att uppvärmningen av jorden är mycket värre än tidigare beräknat. Eftersom den minoritet av befolkningen som är klimatskeptiker med säkerhet kommer att försöka misskreditera Chris Field kommer först en kort resumé av hans gärning, för balansens skull…

Chris Field, som är ansvarig för Carnegie Institution’s Department of Global Ecology, valdes under hösten 2008 till vice ordförande för Working Group 2 i IPCC. IPCC bildades av United Nations Environment Programme och World Meteorological Organization (WMO) för tjugo år sedan för att producera objektiv information om klimatförändringarna. Chris var tidigare koordinerande författare av IPCCs rapport 2007 vid namn Impacts, Adaptation, and Vulnerability to Climate Change och var också en av de två representanterna för IPCC under Nobelfestligheterna när IPCC och Al Gore fick ta emot 2007 års fredspris för sina respektive arbeten inom klimatforskning.

Working Group 2 hanterar frågor om sociala, ekonomiska och ekologiska systems sårbarhet under klimatförändringarna och föreslår sätt för mänskligheten att förhålla sig till detta.

Carnegies president Richard Meserve uttrycker sig om Chris på detta vis: ”Chris Field har ett ojämförbart rykte som utmärkt forskare, innovatör, mentor och koordinator mellan den vetenskapliga sfären och de som för att möta de pressande klimatförändringarna måste skapa nya förhållningssätt för politiker och makthavare. Han är ett naturligt val för denna oerhört viktiga position.”

Meriter och positioner är inte allt, men man kan väl säga som så att man gissningsvis inte får ovanstående recensioner och positioner utan anledning. Det ska också tilläggas att de skeptiker som nu kommer att kommentera artikeln i DN eller mitt inlägg i princip utan undantag kommer från bloggar skrivna av människor utan vetenskaplig bakgrund när det gäller just väder och klimatfrågor. De tar sig alltså en självpåtagen roll som vederhäftiga i debatten utan att ha på fötterna…

Nåväl, vad säger då Chris Field? Jo, att förutsägelserna om en ökad global temperatur på mellan 1,1 och 6,4 grader inte längre håller. De växande ekonomierna i Kina och Indien ökar sina utsläpp mycket kraftigare än tidigare beräknat.
- ”Utan effektiva åtgärder kommer klimatförändringarna att bli större och mer svårhanterliga än vi trott”, menar Chris Field. Bland faktorer som är svåra att kalkylera med men som måste tas hänsyn till är t ex de enorma mängder växthusgaser i permafrosten runt Arktis som hotas att släppas fria om uppvärmningen fortsätter i den takt vi nu ser. Bundet i denna permafrost finns mängder som motsvarar tre gånger den mängd växthusgas som vi släppt ut sedan industrialismens barndom. Och de senaste årens mätningar från området visar oroande tecken på att denna process redan satt igång…

I skenet av detta är regeringens klimatarbete än mer viktigt och det sedan tidigare urvattnade paketet ter sig än svagare och mer otillräckligt för att möta dessa nya forskningsresultat. Man pratar om 40 procentiga minskningar i Sverige, men i själva verket ska en stor del av dessa läggas utomlands som klimatstöd i utvecklingsländer. Vad vi behöver och det snabbt, är minskningar på minst 40 men helst 60 procent hemma och till detta dessutom stödjande åtgärder utomlands. Allt försvar baserat på att ekonomin inte klarar mer än vad man nu presenterar är enbart ett trist bevis på att dessa politiker inte förstått allvaret i situationen.

Att centern slår sig för bröstet med sin uppgörelse med ”djävulen”, alltså kärnkraften, är sorgligt eftersom beslutet om förnyad kärnkraft enligt många bedömare kommer att bromsa upp de så oerhört viktiga förnyelsebara energisatsningarna på bland annat vindkraft. Förutom alla andra negativa aspekter på kärnkraft som dålig ekonomi, långsam uppbyggnad, liten effekt i global skala, osäker hantering av avfall, miljöförstörande uranbrytning med mera…

Läs även andra bloggares åsikter om klimat, uppvärmning, ipcc, chris field, nobel price, klimatförändringar, kärnkraft eller på http://intressant.se/intressant

I en undersökning visar det sig att kärnkraftsmotståndarnas barn i många fall tycker att vi ska ha ny kärnkraft. Så ser det ut i alla fall ut i rubriken på DNs artikel. En av dem som undersökt det hela är Sören Holmberg, grand old man i valvakorna på TV sedan Hedenhös tid…

Men om man skärskådar vad han skriver är frågan formulerad så att svaret blev så här, ”varannan svensk är för att vid behov bygga nya reaktorer vid de kärnkraftsanläggningar som finns”.

Det vill säga, frågan är formulerad så att den passar Svenskt Näringslivs förljugna propaganda om energiläget.  Skulle frågan ställts till exempel så här:
”I ett fritt val mellan förnyelsebara kraftkällor som vind, vatten- och solkraft eller utbyggda kärnkraft, vad skulle du då välja”?

Liknande frågeställningar har gjorts ganska nyligen och då blir svaren helt annorlunda.
Men det är ju en teoretisk fråga, vi behöver ju mer energi, eller?

Nej och det är det beklämmande.

Vi behöver inte mer energi, det finns inget krisläge i det svenska energisystemet. Detta är en mycket viktig fråga att ta upp med samtliga politiker. Svensk Energis och Svenskt Näringslivs ständiga propaganda har nu burit frukt och det är tragiskt att de som vi väljer att representera oss i riksdagen är så dåligt pålästa. Men detta är fakta:

1. Vi går mot ett historiskt stort överskott redan till år 2015. Den som inte tror mig kan hämta protokollet från mötet mellan Vattenfall AB, Eon, Fortum och Svenska Kraftnät från februari 2008. 27 TWh överskott i det nordiska systemet kan inte ens exporteras till Europa enligt sakkunniga på Svenska Kraftnät. Det motsvarar hela Forsmarks årsproduktion… http://www.borgwondergear.se/laddaner/Protokoll%25201_2008.pdf

2.  Energieffektiviseringarna är möjliga idag med dagens teknik och påverkar INTE vare sig industrins produktion eller vanligt folks välfärd. Läs här: http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/rapport_energi_energieffektivisering_ny.pdf

3. Till år 2020 planeras det 3o TWh vindkraft och biokraften kommer då att ligga på runt 20 TWh. Vattenkraften är kvar på sina cirka 66 TWh och tillsammans blir det  116 TWh el. Med energieffektiviseringarna ovan klarar vi oss på runt 90 TWh el, detta även om hela personbilsflottan går över till rena elbilar. Det betyder att vi har 116 minus 90 TWh, alltså 26 TWh överskott som kan användas för eventuella ökade behov om vi ska fortsätta med den ödesdigra ständigt ökande tillväxten även i framtiden… Detta utan ens vår befintliga kärnkraft!

Allt detta är allmängods och kan enkelt konstateras med några få samtal till ledande institutioner på våra högskolor och lite Googlande… Men våra riksdagsmän litar hellre på vårt näringsliv som rakt upp och ner erkänner att de politiska besluten (som är till för att skydda miljön) är till besvär för dem.

Hur kan Centerpartiet, ett före detta miljöparti, göra så?

Enda svaret blir då att vi ska exportera el för att ställa upp på klimatet, någon annan logik finns inte inom denna frågeställning. Men varför ska vi i Sverige mot bättre vetande bygga mer kärnkraft för Europas energibehov? Ska vi inte först ställa samma rimliga krav på dem som på oss sjäva? Först energieffeektiviseringar, sedan andra alternativ… Och det blir ju nästan som ett skämt att vi ska exportera (Gud vet hur, ledningarna räcker inte ens med de som nu planeras) farlig och olönsam kärnkraft till ett land (Tyskland) där man inte vill bygga skiten själva!

Och varför finns det inga journalister som tar upp dessa riktiga fakta? Det är inte vanligt folk som har större acceptans för kärnkraft, det är den samlade journalistkåren som inte längre är intresserade av sanningen och undersökande journalistik…

Ni som tycker annorlunda, gå in på http://www.facebook.com/group.php?gid=7657564823#/group.php?gid=7657564823 ,Facebook-gruppen som tar ställning mot regeringens överenskommelse. Gå med du också, vi har vuxit från 600 medlemmar den 3 februari till 4 297 stycken just nu på söndag kväll…

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, omröstning, svenskt näringsliv, vattenfall och på http://intressant.se/intressant

IPCC och författarna till tabellen som visar att vi väst måste minska våra koldioxidutsläpp med mellan 25-40 procent har i en kommentar 2008 alarmerande noterat att vår alltför lånsamma klimatpolitik och den ständiga ökningen av utsläpp gör att det är näst intill omöjligt att nå de önskade målen om 450 ppm koldioxidekvivalenter till år 2020. Värdena i tabellen förutsätter att både väst och utvecklingsländerna samtidigt följer denna neddragning.

Nu visar det sig att fallet är det omvända i utvecklingsländerna. De ökar sina utsläpp vilket betyder att vi i väst måste skära ned våra utsläpp med 60 procent för att vara säkra på att klara målet. Når vi inte det kan inga forskare längre garantera att vi inte går över 3° strecket i temperaturhöjningar, en höjning som alltså kan leda till en så kallad ”tipping point” utan återvändo. Förmodligen förstår inte politikerna riktigt konsekvenserna av detta, då skulle de göra mycket mer redan nu…

Med det scenariot, skissat av de som kan frågan, forskarna, är regeringens klimatmål inte ens i närheten av vad som behövs. Att då också lägga sten på börda genom att säga ja till nya reaktorer i Sverige, ger som många opinionsbildare sagt de senaste dagarna, helt fel signaler till industri och privata hushåll. Om centern inte vågar stå emot industrins falska sång om billig el är chanserna väldigt små att de skulle våga ställa riktiga krav vad gäller energieffektiviseringar. Tvärt om kan man ha farhågor att centern också så småningom släpper på kraven om en subventionsfri nysatsning på kärnkraften.

Att industrin inte har någon som helst respekt för klimatfrågan visar sig direkt när Sverker Martin-Löf, styrelseordförande i SSAB och SCA samt vice ordförande i Svenskt Näringsliv säger: — ”Vi skulle på så sätt komma från ett stort politiskt inflytande i prissättningen med den hänsyn som tas till en rad faktorer och som stört prisbilden under lång tid”.

Hänsyn är något som Sverker Martin-Löf inte vill ta, det säger han alltså nu rakt ut.

Det är bra att han lättar på förlåten om näringslivets planer, men samtidigt skrämmande. Vad han samtidigt säger är att han vill underminera det redan från start undermåliga klimat- och miljöarbetet som sker idag från regeringshåll.

Marknadslagarnas prissättningssystem ska inte gälla för svenskt näringsliv. Genom att själva gå in i ett samägande med statliga Vattenfall kommer alltså de facto subventioner att bli av till den nya svenska satsningen på kärnkraft. Till detta måste regering och riksdag säga nej och ta vårt gemensamt ägda företag Vattenfall i örat!

Beskedet kommer också sällsynt otaktiskt med tanke på Köpenhamnsförhandlingarna. I Tyskland, där kärnkraftsmotståndet är större än i Sverige, är reaktionerna kraftigt negativa till Sverige och vi riskerar helt enkelt vårt rykte som miljövärnande nation.

Och frågan återstår att få svar på från politikerna: Varför kan inte ni se det som forskarna ser? 150-60 är 90, vilket är den storlek på förbrukning i TWh som vi kan dra runt vår tidigare produktion (före finanskrisen) och samtidigt ha nuvarande nivå på levnadsstandard. Det är också summan av vindkraft, biokraft och vattenkraft runt år 2020.

Med ytterligare utbyggd vindkraft utöver 30 TWh-målet 2020 och med vågkraften som kan vara i drift storskaligt runt 2030 har vi också marginal för en eventuell kommande efterfrågeökning. Just nu har vi enligt Vattenfall ett överskott att vänta på 27 TWh redan år 2015 i Norden. Varför nämner ingen det? Hallå!!!???

Läs även andra bloggares åsikter om ipcc, kärnkraft, klimat, vågkraft, vindkraft

Eller läs på http://intressant.se/intressant

Stefan Löfven, ordförande Metall är en dålig representant för fackföreningsrörelsen och kollaboratör med Moderater och andra allians- och marknadspolitiker. Det är förstås pinsamt för Stefan och det är otroligt tråkigt och en belastning för arbetarrörelsen som nu plötsligt har en människa som personifierar dumhet som ordförande.

Att Stefan är rädd om jobben för sina medlemmar är helt rätt och också hans uppdrag, men att han inte kan räkna och dessutom köper Svenskt Näringslivs banala lögner är… just det, pinsamt. Han ger plötsligt ett ansikte åt fördomen om att arbetare är outbildade, dumma och lättlurade. Min indignation har rötterna i en hyresrätt i Blackeberg, Stockholm…

Hur ska svensk arbetarrörelse få tillbaka respekten? Ja, en bra början är väl att sparka Stefan och sätta dit någon som kan enkel matematik, 150 – 60 är 90, vilket är antalet TWh (max) vi kan dra runt det här lasset på med bibehållen produktion (och därmed arbetskraftsbehov). Att kärnkraften ska ge tryggare elförsörjning och billigare el är alltså lögner som Stefan svalt med hull och hår. Överskottet som faktiskt kraftindustrin själva levererat sanningen om (Vattenfall ger en prognos om 27 TWh överskott 2015) och faktumet att vi inte styr över prissättningen själva längre därför att vi tillhör en gemensam marknad som alltmer integreras med övriga Europa är allmängods som tydligen Stefan missat…

Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen framförde en bra analys i Aktuellt igår. Regeringen ger dubbla budskap och paralyserar de som nu egentligen vill, kan och har behov av att ställa om sina energisystem i Sverige. Detta budskap genererar också en frågeställning; hur tänker regeringen lösa problematiken runt klimatförändringarna?

Det enda man kan hoppas på vad gäller centern är att de står fast vid idén att ny kärnkraft inte ska ha några subventioner. Då faller hela idén, ty kärnkraft är inte bara farlig, den är också dyr… Månntro de kan hålla ett löfte, som omväxling?

Läs även andra bloggares åsikter om arbetarrörelsen, kärnkraft, naturskyddsföreningen, stefan löfven, svante axelsson, svenskt näringsliv

Eller läs på http://intressant.se/intressant