Klimat och Energi

Maud Olofsson tycker att det är dags att sluta tjafsa. Hon menar att de politiska partierna låst fast sig i inställningar som nu måste mjukas upp. ”-För tänk om det inte finns något motsatsförhållande mellan förnyelsebart och kärnkraft, då har vi kommit rätt långt” menar Maud.

Varför måste hon lyssna på en lobby som vill bygga ut både kärnkraft och vattenkraft? Drivet för denna önskan är bland annat bättre konkurrensvillkor för svenska företag, säger man. Det är som om de inte förstår svenska. Ingen seriös energidebattör tror att vi kan ha egna priser i Sverige, det är en omöjlighet eftersom vi är integrerade i en gemensam marknad där priserna generellt är högre än i Sverige. Det här vet ju näringslivet också, så varför kör man med dessa argument hela tiden, mot bättre vetande?

Jo, det finns väl bara ett skäl och det är att om vi bygger bra med ledningar så kan energi skapad i Sverige säljas till kontinenten med bra vinst. Att priserna i Sverige inte kommer att sjunka spelar ingen roll, det var vinsten på den sålda energin som lockade.

Och det måste väl också vara skälet att Maud, trots att hon måste känna till de enorma energibesparingspotentialer som finns, fortfarande vill ha kvar kärnkraften. För den behövs egentligen inte, eftersom vårt elbehov sedan 2001 sakta minskat trots en exempellöst lång högkonjunktur. Vi kan också halvera vårt energibehov utan att minska på vare sig produktion eller välstånd. Detta är möjligt redan till 2030 enligt Naturskyddsföreningen som hade sin höstkonferens i november med det temat.

Med ungefär 65-70 TWh vattenkraft, 15-20 TWh biokraft och förmodligen mer än 30 TWh vindkraft kan vi alltså till och med stänga av kärnkraften med en halverad förbrukning. Rent av kan detta mål vara möjligt till år 2020. Så enkelt är det.

Men Maud värnar om elindustrin och dess vinster så till den grad att hon gör en logisk kullerbytta och vill kalla kärnkraften för förnyelsebar. Eller åtminstone få in den i samma fack som de förnyelsebara energikällorna.

Tråkigt med politiker som inte minns Three Mile Island, Tjernobyl och alla incidenter som aldrig gick så långt att de fick ett namn i folkmun. För mig som bor i Västernorrland är det inte svårt att minnas; även om de flesta har gett upp och slutat skicka älgköttet på prov, det tar bort livsgnistan att alltid få höra negativa besked om höga cesiumhalter; så finns den radioaktiva smittan fortfarande där. Vi fick ju så händigt nya normer den gången, så äter man inte älgkött året om så ska det inte vara någon fara sägs det.

Fan trot…

http://www.centerpartiet.se/defaultnormal.aspx?id=67287

Vilhelminas kommunordförande Gunnar Hörnlund (c) ondgör sig i en artikel den 21 november på MiljöAktuellts webbsida över nej-sidans ”skräckkampanj” och ”ovärdiga debatteknik”. Dessa metoder från nej-sidan menar Gunnar Hörnlund också vara förklaringen till att ja-sidan förlorade omröstningen 16 november om överledningen av Vojmån till Stalon. Gunnar går på i ullstrumporna och fortsätter ”– det är en ren lögn på det sätt de fört ut detta”.

Jag tycker det är tråkigt att Gunnar inte på något vis kan ta till sig de faktiska argument man använde från nej-sidan, där ett av de viktigaste var att slå hål på ja-sidans övertro på de biotopåtgärder som skulle ha skett efter en överledning. Ingenstans i rapporterna stod det att man skulle få ett bättre fiske jämfört dagens situation, men ändå valde Ja att självsvåldligt utan stöd bland forskare och sakkunniga att omformulera det till att fisket skulle bli bättre än innan.
Det om något är en tolkning som faktiskt skulle kunna klassas som ren lögn, men som Ja smidigt undvek genom att tillfoga en personlig ”som jag ser det”, därmed ursäktande sin egna dåliga kunskap i ämnet.

Vi får hoppas att Gunnar Hörnlund och de andra på ja-sidan nu kan godta och respektera folkomröstningen men framförallt de människor som röstade nej. Det gör man inte genom att säga att de som mindre vetande skulle ha blivit lurade av några aktivister som fört falsk flagg vad gäller argument.

http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.194638/men-halla-hur-kunde-du

Att ha elcertifikat på ett energisystem som riksdagen redan 1977 ansåg vara färdigutbyggt; som gjort en flopp senast i folkomröstningen i Vilhelmina angående överledningen av Vojmån; som förstör biotoper och utarmar biologisk mångfald; som tillför marginella resurser (minikraftverk) till ett redan växande elöverskott är helt befängt.

När man dessutom inser att ungefär 40 procent av de elcertifikatpengar som Vattenfall skulle fått för Vojmåöverledningen och kan få om de fortsätter med planerna att muddra bort biologisk mångfald i Ångermanälven går till nyinvesteringar i kolkraft i Tyskland är det inte bara rimligt utan helt självklart att detta måste åtgärdas.

Möjligtvis kan man, om definitionerna för effektiviseringar i befintliga kraftverk görs tydligare och inte på något sätt påverkar den biologiska mångfalden ytterligare, tillåta elcertifikat för befintliga kraftverk om det sker genom just effektiviseringar.

Till detta borde man knyta ett villkor för de kraftbolag som också äger och driver kolkraftverk inom sin koncern. Dessa ska samtidigt skära ned sin kolkraftproduktion med motsvarande effekt för att våra gemensamt satsade pengar verkligen ska göra klimatnytta. Varför detta inte på något vis redan reglerats är för mig en gåta, men kanske anses det som för krångligt att kontrollera.

Tittar man i den ursprungliga propositionen runt elcertifikat är det väldigt tydligt att målet framförallt var att skapa ny förnyelsebar energi via vindkraft, inte bygga ut vattenkraften.

Mer om varför den ska bort från vattenkraften kan man läsa om här på Sportfiskarnas hemsida:
http://www.sportfiskarna.se/aktuellt/pressm_utskrift.asp?id=207

Greenpeace sågar Vattenfalls tyska elbilssatsning med motiveringen att Vattenfall inte kan garantera att elen till bilen är grön och att de fortsätter att öka produktionen av kolkraftsel.

De har räknat ut att denna elbil genererar 133,5 gram koldioxid på grund av detta.
Där ser man hur lätt det är att låta sig luras. För att en miljösatsning ska bära frukt krävs konsekvensanalyser i alla led, vilket iofs Vattenfall vet. I detta fall är det en medveten glömska eftersom man försöker ge sig själv en grönare image än man förtjänar.

Nej, ska elbilar bli ett alternativ måste elen produceras på ett bra sätt. Vindkraft är ett sådant, gärna kooperativt ägt eller kanske som en ”bysnurra” då detta också decentraliserar hela energisystemet.
Ny vattenkraft är däremot ett dåligt val, eftersom den förstör biotoper och överlevnadsmöjligheter för svenska inlandskommuner. Naturen med strömmande vatten, det lilla som finns kvar, behövs för att utveckla naturturism i alla dess former, något som kommer att få ökad efterfrågan eftersom detta är en bristvara i övriga Europa.

http://www.alltommotor.se/artiklar/nyheter/greenpeace-sagar-elbilssatsning-1.6347

Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen kommenterade den 18 november slutbetänkandet från regeringens energieffektiviseringsutredare, Tomas Bruce. Det som saknas är ett ”tydligt ambitiöst effektiviseringsmål och ett helhetsgrepp på att ta tillvara på den stora potential som finns”.

Och det känns väl så lite överlag i debatten. Det finns enorma potentialer i detta med energieffektiviseringar och för mig som medlem i Älvräddarna och naturskyddsföreningsmedlem är det självklart att detta måste komma före all form av ny utbyggnad av energisystemen, speciellt det som hotar säkerhet och biologisk mångfald.
Trots denna potential är det som att försöken blir lite halvhjärtade. Och ändå är det många gånger enkla lösningar som närvarokontrollerade system vad gäller ljus och fläktar, varvtalsregleringar av pumpar och fläktsystem, byte till lågenergilampor och överlag en ökad medvetenhet.
Och det verkar fortfarande som om det största incitamentet för de flesta är ekonomi och inte ekologi. När elen blir dyr blir folk mer sparsamma, självklart.

Men jag skulle önska att fler kunde inse kopplingen att energieffektiviseringar först och främst är ett sätt att möta klimatförändringarna. Kraftbolagen vill gärna bygga ut vattenkraften och man flaggar med klimathotet och våra gemensamma mål för att möta detta.

Det är något fundamentalt obalanserat i att tänka sig att vi ska bygga ut de kanske sista tio till tjugo procenten av våra strömmande vatten och deras biotoper om inte något görs i mottagaränden samtidigt. Om EU inte tar riktiga krafttag på energieffektiviseringsplanet är ju våra uppoffringar helt verkningslösa; då läggs ju elkraften från våra sista strömvatten uppe på toppen av ett ständigt ökande kolkraftsutnyttjande. För det är ju så att i dagsläget byggs kolkraften ut och det gör den även om vi offrar våra vatten…

Läs Svantes kommentar i sin helhet:
http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/?news=4241

… är en intresseorganisation för de svenska kraftbolagen. Medlemsnytta gäller och då vill man gärna betona att vi måste bygga ut våra energisystem, gärna med vatten- och/eller kärnkraft.

Att vår svenska miljölagstiftning innebär ett hot mot våra energisystem och därmed vårt välstånd är också något man torgför. I ett pressmeddelande och en rapport från 2005 pekar man på att om alla vattendomar omförhandlades med syfte att få 5 % spill förbi turbinerna skulle det innebära 3 TWh förlust av förnyelsebar energi.
Man glömde givetvis att nämna att skälen till de ytterligt få omförhandlingar som gjorts är för den biologiska mångfaldens skull och att sannolikheten för att samtliga domar skulle omförhandlas är minimal. Kammarkollegiet som företräder det allmännas intressen, dvs dina och mina har mycket små resurser. Man glömde också att nämna att klimatförändringarna i sig genererar mer nederbörd och förmodligen i långa loppet kommer att kompensera med en faktor 3-4 gånger…

Dessutom har Vattenfall AB i ett protokoll från januari 2008 pekat på ett överskott av elenergi i det nordiska systemet på hela 27 TWh. Det motsvarar ungefär 4 hela årsproduktioner av de totalt mer än 30 kraftverken i den helt exploaterade Ångermanälven. Detta överskott är så stort att ingen på Svenska Kraftnät (de ansvarar för stamnätet) som jag pratat med hittills kunnat förklara hur det ska distribueras till kontinenten.

Kanske är svårigheten att bli av med det till de kolkraftsanvändande länderna i Europa anledningen till att Vattenfall AB i september i år skrev ett avtal med Norsk Hydro om elleveranser till ett norskt aluminiumsmältverk under åren 2013 till 2020 med hela 18 TWh totalt. Priset är hemligt, men man kan gissa att det var mycket lågt eftersom Norge har egen el till det oftast lägsta priset i Norden…

På så sätt kan elcertifikatpengarna som Vattenfall får för att muddra bort biologisk mångfald i Nämforsen komma ”till nytta”. Känns lite märkligt att jag och du ska bidra till sådant via våra elräkningar.

Muddra bort biologisk mångfald?

Ja, Vattenfall vill gärna göra det för att tjäna ungefär 6 miljoner kronor till (varav 3 miljoner är just elcertpengar). Strömsträckorna de vill ta bort är viktiga för harren och muddringen i sig kan helt äventyra det bestånd av svensk flodkräfta som finns i älven… Den är rödlistad, men det bryr sig inte Vattenfall om. Elen kan ”användas till xxx hushåll”, säger man. men så var det alltså inte, den skulle dumpas till Norge…

Idag är det snart en månad sedan seminariet Vattenkraftens konsekvenser gick av stapeln i Sollefteå. Som projektledare tillsammans med Christina Lindhagen från Sportfiskarna hade vi mycket att stå i före seminariet. Men det var det värt; vi hade i princip bara helt nöjda deltagare…

Föreläsarna pratade om biologiska konsekvenser av vattenkraft, de pratade om vilka energieffektiviseringar som kan göras som alternativ till att bara bygga vidare på vårt energisystem och frågor runt samhällstillväxt belystes.

Lite YouTube-glimtar från seminariet kan ses här: www.raddaforsen.se

Presentationer från seminariet kan laddas ner från www.raddavaravatten.se

Men varför hade vi detta seminarium?

Jo, det finns ett stort intresse för att bygga ut vattenkraften i vårt land, detta beror på klimathotet och de elcertifikat som vattenkraft kan få. Tyvärr är detta en dålig väg att gå; vattenkraft är förnyelsebar, men det är inte biologisk mångfald. Och den biologiska mångfalden förstörs när man bygger vattenkraft.

Kraftbolagens intresse för att bygga fiskvägar eller restaurera de vattendrag som tidigare förstörts är minimalt. De ser inte det som sin skyldighet att göra detta. Och rent juridiskt är det så i de flesta fall, vattendomarna som oftast fastställts i en tid då ord som ”miljöanpassning” och ”biologisk mångfald” inte fanns ger väldigt små kompensationer till det förstörda vattnet. Men det finns givetvis moraliska och ekonomiska skäl…

Ett annat problem är att vattenkraften är åtskild från det övriga regelsystemet inom miljölagstiftningen som säger att ”förorenaren” betalar. Ända sättet att komma åt detta är alltså att försöka omförhandla de vattendomar som gäller. Och då finns stöd att hämta hos både Fiskeriverket och Kammarkollegiet. Vi återkommer i ämnet framöver…