Framtidens smarta energisystem

Mar 11
2009

Bollen är kastad, frågan är ställd
Hur ser det smartaste energisystemet för våra framtida behov ut? Ja, för att utröna det kanske vi först måste se över våra resurser och vad vi önskar oss, som mänsklighet betraktat. Och sedan titta på om dessa gissningsvis olika önskemål, beroende på var den som önskar sig befinner sig, kan förenas på ett rättvist och hållbart sätt. För det anser jag och många med mig, är en viktig utgångspunkt. Det hållbara samhället.

Däremot är det lite olika syn på hur denna av politisk korrekthet snart söndertjatade devis ska omsättas i verklighet och inom vilka ramar det kan ske. Personligen tycker jag att det som ekologiska ekonomer resonerar om är en bra utgångspunkt, främst för att det känns rätt i magen på en gammal företagare och säljare som jag. Dessutom kan de visa i mitt tycke övertygande och trovärdiga argument i sina teorier.

De tillbakavisar tillväxtekonomernas endimensionella människosyn där den enskildes nyttomaximering är den grundläggande och viktigaste mänskliga egenskapen och de ekologiska ekonomerna ser resursbasen som begränsad. Och det är den ju, det måste man erkänna. Vi har vissa givna kvantiteter av råvaror och det som brukar kallas för ekosystemens resiliens, det vill säga dessas förmåga att återhämta sig från de belastningar vi människor påför ekosystemen, är också begränsad.

Därför måste ett smart energisystem på global nivå ta hänsyn till allas önskemål och även begränsningarna, de ekologiska ramarna.

De människor som fortfarande lever i fattigdom har säkert som önskemål att få det lika bra som vi. Då uppstår direkt ett problem; vi lever ju över våra tillgångar i den rika delen av världen…
Vårt ekologiska fotavtryck är helt enkelt alldeles för stort om vi ska dela rättvist på jordens resurser och i den potten ligger också vår energianvändning. Jordens samlade befolkning kan inte leva på motsvarande vår nivå med materiell konsumtion, det går bara inte… Däremot visar de forskare som inte gett upp inför utmaningarna att vi gissningsvis skulle kunna klara av en nivå motsvarande ungefär vad vi upplevde i Sverige under 1950-talet. Bra kosthåll, ingen fattigdom, utvecklade system för skolor och sjukvård och andra för oss givna självklarheter.

Energimässigt finns det tekniska lösningar och fler kommer, ta solenergin som exempel, där forskarna hela tiden utvecklar solceller som ger mer energi per investerad peng. Vågkraft är en källa som också säkert kommer att få betydelse framöver. Vindkraft har enorma potentialer och är en hållbar energikälla med låga koldioxidutsläpp när man tittar på livscykeln. Men alla dessa idéer om förnybara energikällor måste för att vara ett alternativ på riktigt också få en realistisk fond. Den fonden är just att våra olika resurser är ändliga…

Sedan kan man titta på utmaningen inför framtiden ur system- eller struktursynpunkt. Våra elenergisystem är uppbyggda runt strukturer som består av få företag på marknaden med relativt få centra för produktion. I ett hållbart globalt samhälle skapas elenergin på miljontals platser och det är givetvis ett problem att hantera om det storskaliga systemet inte är byggt för att ta emot dessa enorma mängder av skvättvis levererad energi. Men att det skulle vara ett olösligt problem tror jag inte…

Och hur ska detta flummiga framtidssamhälle med människor som övergett konsumtionsknarkandet kunna skapas? Vem vill gå tillbaka i utveckling?
Frågan kanske ska omformuleras, eftersom några alternativ till det egentligen inte finns. Ska vi fortsätta med ”business as usual” måste vi godta att en stor del av jordens befolkning aldrig får en chans att ens komma till 50-talsnivå och att vi dessutom, som mänsklighet, har en begränsad tid kvar för vår överlevnad.

Vi ställer frågan så här i stället: Hur skapar vi förutsättningar för att folk ska kunna bli lyckliga utan att konsumera mer och mer? Kan en känsla av att vara förstådd och ingå i ett begripligt demokratiskt och socialt sammanhang ge lycka? På vilka andra sätt än materiellt tillförskansande kan lycka mätas? Bra relationer med vänner och nära och kära brukar folk räkna som förutsättningar för lycka. Hur definierar vi utveckling på ett sätt så att vårt utnyttjande av naturens systemresurser hålls på en hållbar nivå? Hur ska ett ekonomiskt system vara byggt för att undvika rovdrift på mänskliga och materiella resurser?

Att centraliserad planhushållning inte är någon patentlösning mot rovdrift, det visar de gamla öststaternas exempel. Å andra sidan diskvalificerar sig marknadsekonomin direkt när dess förespråkare hävdar att förnybar energi som exempelvis vindkraft ”är för dyr”. Ibland hör man skämtsamt att någon ”inte har besticken i rätt låda”… I det här fallet kan man säga att besticken inte ens har hittats. Vi har givna ekologiska ramar att hålla oss inom, går vi utanför dem är begrepp som ”lönsam” eller ”för dyr” helt meningslösa.

Men om vi nu kombinerar lite av det ena med det andra; ett decentraliserat energisystem med stor del självförsörjning på lokal nivå med vindkraft, solkraft och annan hållbar och förnybar teknik, en begriplig och påverkbar social närmiljö och ett samhälle som tar vara på önskemål och drivkraft i demokratiska arbetsformer som gagnar både den enskilda individen och gruppen, entreprenörskap inom givna ramar baserat på ekologiska grunder; där kanske vi har delar till en grund för ett hållbart samhälle. För att nå dit kan vi inte bara titta på de tekniska lösningarna; vi måste se, förstå och agera i allas vår gemensamma omvärld på dess egna mångdimensionella villkor.

Och där slutar jag, med svaret på den inledande frågan: Hur ser det smartaste energisystemet för våra framtida behov ut? Svaret är att det smartaste energisystemet inte finns. Precis på samma sätt som vår biosfär består av enorma mängder med små ekosystem; oupplösligt förenade tillsammans i ett enda stort ekosystem där vi människor ingår som en del, måste vårt globala energisystem bestå av mängder av dellösningar som tar hänsyn till och är hållbara delar av lokal- och regionalsamhällen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , eller på intressant.se

Följ bloggstafetten på P1:s Klotet!

Lars ute och cyklar…igen!

Jan 15
2009

Vattenfall och deras nya rådgivare Hans Blix ser en ny vår för kärnkraften. Det är en syn som endast är baserad på ekonomi och inget annat. Att ekonomin, oavsett om den är i form av global marknadsekonomi eller en planekonomi, är underordnad de systemresurser som naturen ger, har man inte tagit hänsyn till…

En havererad reaktor är lika ödesdiger för allt liv precis på samma sätt som när Three Mile Island eller Tjernobylolyckorna hände. Förvaringen av avfallet är precis lika olöst som för trettio år sedan. Själva driften är också precis lika svår att hantera som tidigare. Uranbrytning är exakt lika miljöförstörande som den alltid varit och sist men inte minst: Själva centraliseringen av denna extremt farliga verksamhet gör den lika perfekt som tidigare för urskillningslösa och desperata terrorister, vilket leder till ett samhälle där FRA-lagen bara är det första steget mot en fullständig urholkning av alla demokratiska spelregler. Allt är sig likt, det enda som hänt är att Lars G Josefsson ser pengar i denna verksamhet, precis som han ser i kolkraft. Miljö, natur och överlevnad är underordnat vinstmaximeringen i hans fall.

Att Vattenfall och dess Lars G Josefsson tycker det är intressant är alltså inget som förvånar. Kan man dra igång miljökampanjer för att visa sin gröna sida samtidigt som man spyr ut mer koldioxid än hela Sveriges samlade utsläpp har man förmodligen vare sig förstånd eller moral att dra öronen åt sig inför kärnkraft heller. Att somliga ”vanliga dödliga” tycker det är bra är heller inget att förvåna sig över. Allt som gör att klimathotets läskiga framtid med hushållning av resurser och indragning av vårt ”rättmätiga energislöseri” kan visas inte behövas är välkommet av vissa.

Men det spelar ingen roll. En lögn blir inte mer sann för att någon upprepar den gång på gång. Kärnkraft är en energiform som under drift och i tusentals år efter urfasning ger upphov till oöverskådliga problem, för oss och för våra framtida kommande generationer. Att man heter Lars G Josefsson ger ingen ökad sanningshalt till idiotierna. Däremot är det bra att han kommer fram ur garderoben. Vem med besticken i rätt låda kan tycka att han är en miljövän eller överhuvudtaget seriös efter detta sagolikt dumma utspel?

Lite länkar som ger en bredare bild av kärnkraften…
http://www.greenpeace.org/sweden/kampanjer/karnkraft
http://blogg.naturskyddsforeningen.se/svante/2008/11/07/304/
http://www.folkkampanjen.se/

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
Eller här: http://intressant.se/intressant

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu