Klimat och Energi

Detta är en direkt översättning från Real Climate (med författarens tillstånd); – en webbsida skriven av klimatforskare där du som vet lite om klimatfrågan, men som vill hålla dig uppdaterad i den absolut senaste forskningen har mycket att hämta. Artikeln är skriven av Gavin A. Schmidt som arbetar med klimatmodeller på NASA Goddard Institute for Space Studies i New York. Ganska långt från Stockholmsinitiativets hemsnickrade förnekar”vetenskap”…

Tragedin med det gängse klimatarbetet
Tänk er en grupp med hundra yrkesfiskare som står inför faktum med minskande fiskbestånd och oro över hållbarheten i deras resurs och deras sysselsättning. En av dem räknar fram att den maximala fångsten för att upprätthålla bestånden på en hållbar nivå ligger runt 20 % av det som var och en fångar just nu (med en viss osäkerhet förstås) men också att om den nuvarande trenden med en 20 % -ig ökning fortsätter kommer resursen att vara utarmad i en mycket snar framtid. Inför detta faktum samlas fiskarna för att besluta om en strategi. Men problemet är mer komplicerat än så eftersom vissa grupper av fiskare är effektivare och fångar mer än andra grupper. De fem bästa fiskarna tar 20 % av den totala fångsten och de tjugo bästa tar nästan 75 % av all fisk. Samtidigt så fångar de minst effektiva femtiotalet fiskare bara ungefär 10 % av all fisk och överlever knappt. Helt klart pekar rättviseaspekten på att de bästa fiskarna måste visa vägen mot ett mer hållbart utnyttjande av fiskeresursen i framtiden.

De fem bästa börjar diskutera hur man ska gå till väga med omställningen. De inser att en fortsatt ökning av fångstkvoterna – som drivs av ständigt förbättrad teknik och mer arbetsinsatser – inte är hållbar och gör upp en plan på att minska sina fångster med 80 % över ett antal år. Men det finns motstånd mot detta – tillverkare av fiskebåtar, redskapstillverkare och processindustrin är oroade att detta skulle leda till sämre försäljning för dem i ett kort perspektiv. Märkligt nog verkar dessa tillverkare inte ett dugg oroade över att en fullständig kollaps av fiskresursen skulle leda till totalt utebliven försäljning, utan väljer att tro att vetenskapen kanske inte har rätt i fråga om fiskbeståndens numerär och att allt kommer att bli bra ändå… Tillverkarna organiserar sedan ett antal lobbygrupper som ska arbeta mot alla former av minskning i fångstkvoter – med publikfriande namn som ”Fiskare för Sund Vetenskap” och ”Fiskens Vänner”. Sedan hyr de in folk som har Excel eller annat kalkylprogram för att tillverka ”vetenskap” åt dem – och varför inte? De lever ju ändå i ett fritt samhälle…

Efter att ha spenderat mycket energi och mycket pengar på att försöka underminera den riktiga vetenskapen – med påståenden som att havet innehåller mer än det ser ut att göra, att fiskarna bara gömmer sig, att statistiken över fångster av fisk blev korrupt för att man gjorde den med snabbköpsinhandlad fisk medräknad – blir det allt svårare att låta övertygande eftersom tillgången på fisk blir allt sämre och storleken på de få fiskar man får upp krymper. Så, i en taktisk manöver så snabb att Najinsky (ukrainsk balletdansare, berömd för sina ”snabba fötter”, översättarens anmärkning) skulle ha blivit imponerad, byter tillverkarna sida och accepterar all vetenskap och säger plötsligt att de som påstår att ”fiskarna bara gömmer sig” är marginella element. Nej, säger de, vi vill hjälpa till i den här omställningen, men… vi måste vara säkra på att planerna verkligen gör nytta. Så de ber sina kalkylbladsälskande ”vetenskapsmän” att räkna ut exakt vad som händer om de fem bästa (och bara dessa fem) skär ned sina fångster med 80 %, medan alla andra fortfarande ökar sina fångster i samma (ohållbara) takt som nu. Ja, svaret blir chockerande – totaltfångsten skulle initialt vara 84 % av den nuvarande och den skulle snabbt hinna ikapp dagens ohållbara fångster. Faktum är att exakt samma metod som visade att resursen utarmas just nu också visar att vi bara fördröjer den totala kollapsen med några få år genom att göra på detta vis! Och vad skulle det vara för mening med det?

Sanningen; att de andra yrkesfiskarna diskuterar liknande nedskärningar och att det gemensamma fiskerådet håller på att försöka koordinera dessa olika åtgärder för att minimera de problem som eventuellt kan dyka upp, ignoreras förstås och ropen skallar att ingenting kan göras åt situationen. Den verkliga läxan att lära borde förstås vara att allt måste göras.

Om det är så att du tror att ingen skulle vara så dum att man gjorde den här typen av analys, vill jag be dig att titta på historien om Newfoundland cod fishery. Det är verkligen en tragedi.

Och sambandet med klimatfrågorna?
Här.

Jag avslutar med ett citat som knyts till Edmund Burke, en av grundarna till den konservativa rörelsen:

”Ingen gjorde ett större misstag än han som inte gjorde någonting bara för att han endast kunde göra lite.”

Se här vad koordinerade åtgärder kan åstadkomma.

Gavin A. Schmidt
www.realclimate.org

Läs även andra bloggares åsikter om fångstkvoter, klimat, nedskärningar, omställning, realclimate, yrkesfiskare

Eller läs på intressant.se

Lars G Josefsson fick färg på sig som en protest mot Vattenfalls så kallade miljöarbete.
Man kan ha åsikter om nyttan av en sådan aktion, givetvis är ju de som tror på Vattenfall, eller rättare sagt, de som tror på det samhälle som Vattenfall representerar, ordentligt indignerade. Så de människorna kan man inte övertyga med färgbomber, tvärtom låser de fast sig ännu mer; de får så att säga vatten på kvarn i sin syn på ”miljöaktivister” och slikt folk.

Å andra sidan kan jag tycka att Lars givetvis gjort sig förtjänt av denna färgglada aktion flera gånger om. Vattenfall är ju Sveriges största miljöbov räknat i faktiska siffror, de är en högst bidragande orsak att vi nu med oförminskad fart går mot ett läge som närmast kan beskrivas ”full fart mot stupet”. De åtgärder Vattenfall vill göra är skrattretande, finns inga andra ord. Det är som om vi satt i en buss i hundra knyck med 200 meter kvar till ett stup där vi inte ser hur långt det är till marken. Vissa i bussen menar att stupet inte ens finns där, men de blir färre och färre ju klarare sikt framåt vi får. De som är sjukvårdsutbildade och de som forskar i fordonsolyckor höjer hela tiden rösten och varnar för konsekvenserna, oavsett om det är 2 eller 200 meter marken. Vad dessa sakkunniga säger är att oavsett höjden när vi åker över kanten, så är det enklaste och minst smärtsamma och det som ger de mest förutsägbara konsekvenserna att ställa sig på bromsen.

Men inte tycker chaufförerna det inte. De menar att om vi bromsar så tar det mycket längre tid att nå målet. Dessutom, kan det inte vara så att det är en synvilla? Och vem vet, kanske det bara är en liten kant på 5 centimeter och inte ett stup.
Deras mål att komma fram är så viktigt att de helt enkelt tar chansen, fast experterna säger att faran är stor att det kan vara ett stup vi närmar oss.
Och vad gör chauffören? Ja, stanna är det inte tal om, finns inte med på kartan. Möjligtvis bromsa, eller rättare sagt diskutera en inbromsning. Samtidigt som man i farten tankar upp för att kunna öka farten…
Så vad händer? Ja det förstår ni själva, de galna chaufförerna kommer inte att bromsa. Och våra experter kommer att fortsätta att mer och mer högljutt skrika att vi måste bromsa.
I det läget finns ju bara en sak, nämligen att antingen övertyga chaufförerna om vad som ska göras, eller ta över ratten själv.

Och det är i skenet av denna liknelse som man ska se färgbomberna mot Lars G Josefsson.
De som slängde bomberna är de passagerare som insett lägets fullständiga konsekvenser. Och de som tycker illa vara, de som pratar om ”miljöaktivister” är de passagerare som har lika bråttom som chauffören att hinna i tid och som prioriterar det till den milda grad att man sätter sitt eget och andras liv på spel.

Och chauffören kan man kanske inte klandra. Han har tydliga instruktioner sedan mer än 20 år från ledningen, att målet komma fram i tid står över allt annat. Precis allt annat. Det är så pass viktigt att man tror att alla andra önskemål och behov helt är underställda detta enda mål, att komma fram i tid. Och säger man en sak tillräckligt många gånger så kan de flesta övertygas. Och så här långt har det ju visat sig att den höga farten har gett en del positiva effekter. Folk som inte skulle ha kommit i tid har nu gjort det. Problemet är att detta paradigm, att vikten av att komma i tid står över allt annat, baseras på felaktiga antaganden att vägen alltid är rak, är oändligt lång och att det aldrig finns hinder av en art som kan skada bussen eller dess passagerare…

Så när nu stupet dyker upp tar det lång tid för de flesta att ens inse att stup kan förekomma, det har ingen någonsin nämnt. Och eftersom ”komma i tid” står över allt annat, så är ju att stanna, eller åtminstone bromsa hårt och vika undan inte ett alternativ.

Vattenfalls åtgärder i miljökampen kan egentligen ur detta perspektiv inte klandras. Lars G Josefsson har att rätta sig efter rådande ordning, han ska driva Vattenfall med vinst och denna vinst ska med definition alltid öka, annars begår han tjänstefel. Miljöhänsyn ska tas så länge inte vinsten vare sig i långt eller kort perspektiv riskerar försämras.  Miljötänkandet är helt underordnat vinstintresset och det är inte Lars G Josefssons fel. Han lyder bara det allmänna paradigmet att vinst och tillväxt går före allt annat.
Men för den lönen han uppbär får han tåla att en och annan passagerare tar sig friheten att uttrycka sin åsikt med annorlunda metoder. Det får nog anses ingå i ”chaufförsrollen” med tanke på lönen…

Ja just det, experterna. Jo de kommer med nya rapporter hela tiden. En av de senaste kan man läsa här. På engelska, men sammanfattningsvis så säger de följande:
Trampa på bromsen hårt! Minskar vi inte koldioxidutsläppen med minst 80 % till 2050 så är risken överhängande att vi går förbi den ödesdigra gränsen 2 grader höjd medeltemperatur. Bortom den gränsen är risken för så kallade ”tipping points” stegrad med konsekvenser som är oöverskådliga. Vi pratar om risk för kollaps av även i dag rika stater under trycket av hundratals miljoner flyktingar och förstörda naturresurser i en skala som vida överstiger de vildaste Hollywoodfantasier.

Och fortfarande finns det de som säger att vi ”måste kanske anpassa oss” för ett klimat på över 4 graders höjd medeltemperatur. Som artikelförfattaren på realclimate säger: Hur anpassar man sig till att leva i ett tågvrak efter en krasch? Och varför gör man inget åt situationen innan den sker? För det finns tekniska möjligheter, det är alla ense om. Jo, det sitter på ett annat, mentalt plan. Och den mentala låsningen heter ”ständig tillväxt får aldrig hotas”…

Läs även andra bloggares åsikter om klimat, koldioxid, kolkraft, lars g josefsson, vattenfall

Titta även in på intressant.se …

Jag har inte bloggat på ett tag nu. Det beror inte på att jag är mållös inför regeringens energiproposition, som fått både ris och ros. Även kommentatorerna har fått utstå ris och ros, bland annat kritiserade Maria Wetterstrand, miljöpartiets språkrör, Naturskyddsföreningens pressmeddelande; hon tyckte att kritiken saknades (vilket den inte gjorde).

Det väsentliga som jag anser att alla missar är själva grundbulten i problemen. Vi har en klimatkris, som de senaste dagarna fått ökad aktualitet med nya forskningsrön som pekar på snabbare förlopp och mycket mer långtgående konsekvenser än tidigare rapporter. Vi har en alarmerande situation och vi har inte många år på oss att göra något åt det.
Samtidigt har klimatet tappat lite fokus beroende på den finansiella härdsmälta som ännu inte tappat fart i världsekonomin. En del ljusglimtar kan skönjas, framförallt beroende på att man från statliga håll överallt i världen nu pytsar in tusentals miljarder till stöd åt industrier och banker. En konstgjord andning som man hoppas ska få effekten att hjulen sätter fart igen.
För vad händer om tillväxten inte startar upp igen? Överallt pratas det om katastrofscenarier, massarbetslöshet och ökade problem på i stort sett alla områden.

Det är tråkigt att den ena krisen på något vis utesluter den andra i det offentliga rummet, eftersom de på flera sätt intimt hänger samman. Klimatförändringarna är ju toppen av ett isberg; ett isberg av miljöskador och miljöpåverkan skapat av mänsklig aktivitet. Våra växthusgasutsläpp är hårt sammanbundna med globala ekonomier och tillväxt. På Bali-konferensen sattes målet 0,5 av dagens utsläpp av växthusgaser år 2050. Samtidigt är det så att om man drar tillväxtkurvorna (från innan finanshaveriet hösten 2008) för världens utvecklade länder och för de starkt kommande länderna, så kommer våra energibehov att öka till 3 gånger dagens användning. Vi ska alltså halvera våra utsläpp samtidigt som produktionen av energi ska öka med en faktor tre. I siffrorna om energianvändning ovan är tekniska framsteg i form av energieffektiviseringar medräknade…

Stern-rapporten från 2005 visar att om vi tar itu med problemen nu istället för att vänta kommer åtgärderna att ligga på ungefär 2 % av BNP, mot 20 % om vi väntar längre.

Allt pekar sammantaget på att vi måste göra något radikalt och det nu på en gång.

Men hur man än gör går ekvationen inte ihop. De som tror på kärnkraft eller andra tekniska lösningar (det är den neoklassiska nationalekonomins huvudlösning, att när marknaden kräver nya lösningar, så kommer de) missar de en viktig del i resonemanget, vi lever på en ändlig planet med ändliga resurser. Om en ökad tillväxt för alltid ska vara kopplad till ett ständigt ökat behov av råvaror och insatsresurser, går ekvationen inte att lösa. Sedan kan man diskutera tidpunkten för när det bryter ihop, hur länge råvarorna verkligen kommer att räcka. Med olja är det redan så att vi idag förbrukar fler fat än vad det upptäcks nya utvinningsbara resurser. Uranet kommer med dagens drygt 400 reaktorer över världen att räcka i kanske bästa fall 70 år. Vi kan återvinna metaller och andra råvaror, men i varje återvinningssteg ökar energiåtgången och därmed kostnaden.

Alltså kan man konstatera att dagens ekonomiska teorier om ständigt ökad tillväxt, som är kopplad till ständigt ökad konsumtion, helt enkelt inte fungerar i det långa loppet. Så varför tar vi inte tag i den frågan nu? Just nu har vi den största utmaningen som världen någonsin stått inför, klimathotet. Ändå görs det väldigt lite på själva klimatarbetet, jämför vi dagens klimatinsatser med de som görs på de finansiella och industriella marknaderna inser man att politikerna fortfarande inte insett den ödesdigra potentialen av klimatförändringarna.

Och framförallt, varför tar ingen på allvar upp den stora frågan, den som kopplar ihop finans- och klimatkrisen. Den om den ständigt ökade tillväxten. Tar vi inte tag i den på ett seriöst sätt spelar det ingen roll vilka mål vi har i klimatarbetet, haveriet är i så fall inbyggt i systemet.
Ju fortare alla inser att vi måste hålla oss inom de ekologiska ramarna för att överhuvudtaget ha en chans att fortsätta existera, desto större chans att vi överlever som art tillsammans med övrigt liv på denna planet. Dessa ramar är absoluta och kan inte tänjas mer än till en viss gräns. Går vi över den gränsen kollapsar systemet och då spelar inga ekonomiska teorier någon roll längre, oavsett om de är populära och moderna just nu. Teorier är teorier och ramar är ramar. Klimatförändringarna är i själva verket en påminnelse om existensen av dessa ramar, men inte på något vis den enda…

Vi i Nord måste nöja oss med en mycket liten tillväxtökning, kanske till och med en minskning. Då kan vi släppa upp den stora majoriteten av de andra människorna på planeten till en nivå som klart ligger över deras nuvarande nivå, men aldrig helt till vår nuvarande materiella nivå i form av bilar och annan resursslösande konsumtion. Bilen är ett bra exempel på hur ohållbart vi lever idag. Även om elbilar inom kort kommer att vara en verklighet i de utvecklade länderna kan vi aldrig någonsin låta samtliga människor på vår planet köra bil på det sätt som vi idag gör. Bara att anlägga alla vägar för dessa miljarder bilar är en omöjlighet om vi i beräkningen tar med resursbehovet i fråga om markanvändning och beläggning på dessa vägar. Så elbilar är inte någon lösning globalt sett, om vi vill ha en någorlunda rättvis fördelning av jordens resurser, däremot ett bra exempel på det ohållbara i vår livsstil.

Samma sak i Sverige just nu. Nu går mängder av människor arbetslösa beroende på finanskrisen. Samtidigt arbetar de som fortfarande har arbete ofta mer än 40 timmar per vecka. För att klara av både finans- och klimatkriser måste vi göra en omfördelning av resursanvändning, globalt och nationellt. Lägre materiell konsumtion i våra utvecklade länder, bättre fördelning av denna konsumtion genom kortare arbetstider för alla, teknikutveckling som ger oss hållbara energisystem och en hållbar materiell utveckling i de länder som är i utvecklingsfas. Den tillväxt som vi hade innan finanskrisen när det gäller materiell konsumtion, både i råvaruled och färdiga produkter, ska helst inte få återkomma. I ett sådant läge får vi kanske snurr på hjulen igen, men klimatmålen kommer aldrig att förverkligas, trots att de nuvarande är låga och inte tillräckliga enligt de klimatforskare som kan frågan.
Då får vi en sista tid med fest och glam, men går obönhörligt mot en katastrof, egalt om den kommer om tio, femtio eller tvåhundra år…

Läs även andra bloggares åsikter om energibehov, energiproposition, klimat, konsumtion, nationalekonomi, tillväxt, växthusgaser

Kanske hittar du något på intressant.se också…

En av de mer ansedda vetenskapsmännen inom klimatforskning, Chris Field, bedömer att uppvärmningen av jorden är mycket värre än tidigare beräknat. Eftersom den minoritet av befolkningen som är klimatskeptiker med säkerhet kommer att försöka misskreditera Chris Field kommer först en kort resumé av hans gärning, för balansens skull…

Chris Field, som är ansvarig för Carnegie Institution’s Department of Global Ecology, valdes under hösten 2008 till vice ordförande för Working Group 2 i IPCC. IPCC bildades av United Nations Environment Programme och World Meteorological Organization (WMO) för tjugo år sedan för att producera objektiv information om klimatförändringarna. Chris var tidigare koordinerande författare av IPCCs rapport 2007 vid namn Impacts, Adaptation, and Vulnerability to Climate Change och var också en av de två representanterna för IPCC under Nobelfestligheterna när IPCC och Al Gore fick ta emot 2007 års fredspris för sina respektive arbeten inom klimatforskning.

Working Group 2 hanterar frågor om sociala, ekonomiska och ekologiska systems sårbarhet under klimatförändringarna och föreslår sätt för mänskligheten att förhålla sig till detta.

Carnegies president Richard Meserve uttrycker sig om Chris på detta vis: ”Chris Field har ett ojämförbart rykte som utmärkt forskare, innovatör, mentor och koordinator mellan den vetenskapliga sfären och de som för att möta de pressande klimatförändringarna måste skapa nya förhållningssätt för politiker och makthavare. Han är ett naturligt val för denna oerhört viktiga position.”

Meriter och positioner är inte allt, men man kan väl säga som så att man gissningsvis inte får ovanstående recensioner och positioner utan anledning. Det ska också tilläggas att de skeptiker som nu kommer att kommentera artikeln i DN eller mitt inlägg i princip utan undantag kommer från bloggar skrivna av människor utan vetenskaplig bakgrund när det gäller just väder och klimatfrågor. De tar sig alltså en självpåtagen roll som vederhäftiga i debatten utan att ha på fötterna…

Nåväl, vad säger då Chris Field? Jo, att förutsägelserna om en ökad global temperatur på mellan 1,1 och 6,4 grader inte längre håller. De växande ekonomierna i Kina och Indien ökar sina utsläpp mycket kraftigare än tidigare beräknat.
- ”Utan effektiva åtgärder kommer klimatförändringarna att bli större och mer svårhanterliga än vi trott”, menar Chris Field. Bland faktorer som är svåra att kalkylera med men som måste tas hänsyn till är t ex de enorma mängder växthusgaser i permafrosten runt Arktis som hotas att släppas fria om uppvärmningen fortsätter i den takt vi nu ser. Bundet i denna permafrost finns mängder som motsvarar tre gånger den mängd växthusgas som vi släppt ut sedan industrialismens barndom. Och de senaste årens mätningar från området visar oroande tecken på att denna process redan satt igång…

I skenet av detta är regeringens klimatarbete än mer viktigt och det sedan tidigare urvattnade paketet ter sig än svagare och mer otillräckligt för att möta dessa nya forskningsresultat. Man pratar om 40 procentiga minskningar i Sverige, men i själva verket ska en stor del av dessa läggas utomlands som klimatstöd i utvecklingsländer. Vad vi behöver och det snabbt, är minskningar på minst 40 men helst 60 procent hemma och till detta dessutom stödjande åtgärder utomlands. Allt försvar baserat på att ekonomin inte klarar mer än vad man nu presenterar är enbart ett trist bevis på att dessa politiker inte förstått allvaret i situationen.

Att centern slår sig för bröstet med sin uppgörelse med ”djävulen”, alltså kärnkraften, är sorgligt eftersom beslutet om förnyad kärnkraft enligt många bedömare kommer att bromsa upp de så oerhört viktiga förnyelsebara energisatsningarna på bland annat vindkraft. Förutom alla andra negativa aspekter på kärnkraft som dålig ekonomi, långsam uppbyggnad, liten effekt i global skala, osäker hantering av avfall, miljöförstörande uranbrytning med mera…

Läs även andra bloggares åsikter om klimat, uppvärmning, ipcc, chris field, nobel price, klimatförändringar, kärnkraft eller på http://intressant.se/intressant

I en artikel i SvD diskuteras en ny undersökning som visar att uppvärmningen av haven kommer att leda till fiskvandringar, dvs stora bestånd av fisk kommer att söka sig nya områden för att hitta den temperatur som de trivs med. Inledningsvis beskrivs detta som att Norge är vinnare och länder söderut är förlorare.

Sanningen är att alla är förlorare i vår ständigt varmare värld. Denna syn på sakernas tillstånd, som om alla händelser och enskilda ekosystem vore separerade från varandra är inte bara felaktig utan ger också läsarna en felaktig bild av att vissa länder och/eller grupper av folk skulle kunna ha något att tjäna på klimatförändringarna.

När fiskbestånd kollapsar eller förändras drastiskt påverkar det inte bara lokalt. Det finns inte en enda enskild parameter i vårt globala ekosystem som kan påverkas utan att de andra ekosystemen runt i kring också påverkas.
Klimatförändringarnas mer långtgående effekter kommer ju också att påverka den globala ekonomi och de samhällssystem som finns idag. Antalet kollapsande stater ökar under trycket av sammanstörtande ekosystem.

I kombination med den ohämmade fria marknaden som inom sig inte rymmer några incitament för miljöförbättringar gör detta att en ökad norsk fiskproduktion inte gynnar Norge heller. Om de inte ska äta upp all fisk själva, för vem ska köpa den när de globala katastroferna äter upp 20 procent av BNP?

Det finns helt enkelt inga vinnare i klimatförändringarnas tidevarv…
Läs även andra bloggares åsikter om klimat, klimatförändringar, fiske, ekosystem och på http://intressant.se/intressant

IPCC och författarna till tabellen som visar att vi väst måste minska våra koldioxidutsläpp med mellan 25-40 procent har i en kommentar 2008 alarmerande noterat att vår alltför lånsamma klimatpolitik och den ständiga ökningen av utsläpp gör att det är näst intill omöjligt att nå de önskade målen om 450 ppm koldioxidekvivalenter till år 2020. Värdena i tabellen förutsätter att både väst och utvecklingsländerna samtidigt följer denna neddragning.

Nu visar det sig att fallet är det omvända i utvecklingsländerna. De ökar sina utsläpp vilket betyder att vi i väst måste skära ned våra utsläpp med 60 procent för att vara säkra på att klara målet. Når vi inte det kan inga forskare längre garantera att vi inte går över 3° strecket i temperaturhöjningar, en höjning som alltså kan leda till en så kallad ”tipping point” utan återvändo. Förmodligen förstår inte politikerna riktigt konsekvenserna av detta, då skulle de göra mycket mer redan nu…

Med det scenariot, skissat av de som kan frågan, forskarna, är regeringens klimatmål inte ens i närheten av vad som behövs. Att då också lägga sten på börda genom att säga ja till nya reaktorer i Sverige, ger som många opinionsbildare sagt de senaste dagarna, helt fel signaler till industri och privata hushåll. Om centern inte vågar stå emot industrins falska sång om billig el är chanserna väldigt små att de skulle våga ställa riktiga krav vad gäller energieffektiviseringar. Tvärt om kan man ha farhågor att centern också så småningom släpper på kraven om en subventionsfri nysatsning på kärnkraften.

Att industrin inte har någon som helst respekt för klimatfrågan visar sig direkt när Sverker Martin-Löf, styrelseordförande i SSAB och SCA samt vice ordförande i Svenskt Näringsliv säger: — ”Vi skulle på så sätt komma från ett stort politiskt inflytande i prissättningen med den hänsyn som tas till en rad faktorer och som stört prisbilden under lång tid”.

Hänsyn är något som Sverker Martin-Löf inte vill ta, det säger han alltså nu rakt ut.

Det är bra att han lättar på förlåten om näringslivets planer, men samtidigt skrämmande. Vad han samtidigt säger är att han vill underminera det redan från start undermåliga klimat- och miljöarbetet som sker idag från regeringshåll.

Marknadslagarnas prissättningssystem ska inte gälla för svenskt näringsliv. Genom att själva gå in i ett samägande med statliga Vattenfall kommer alltså de facto subventioner att bli av till den nya svenska satsningen på kärnkraft. Till detta måste regering och riksdag säga nej och ta vårt gemensamt ägda företag Vattenfall i örat!

Beskedet kommer också sällsynt otaktiskt med tanke på Köpenhamnsförhandlingarna. I Tyskland, där kärnkraftsmotståndet är större än i Sverige, är reaktionerna kraftigt negativa till Sverige och vi riskerar helt enkelt vårt rykte som miljövärnande nation.

Och frågan återstår att få svar på från politikerna: Varför kan inte ni se det som forskarna ser? 150-60 är 90, vilket är den storlek på förbrukning i TWh som vi kan dra runt vår tidigare produktion (före finanskrisen) och samtidigt ha nuvarande nivå på levnadsstandard. Det är också summan av vindkraft, biokraft och vattenkraft runt år 2020.

Med ytterligare utbyggd vindkraft utöver 30 TWh-målet 2020 och med vågkraften som kan vara i drift storskaligt runt 2030 har vi också marginal för en eventuell kommande efterfrågeökning. Just nu har vi enligt Vattenfall ett överskott att vänta på 27 TWh redan år 2015 i Norden. Varför nämner ingen det? Hallå!!!???

Läs även andra bloggares åsikter om ipcc, kärnkraft, klimat, vågkraft, vindkraft

Eller läs på http://intressant.se/intressant

Kärnkraftsomröstningen 1980 vad det första val som jag fick delta i, därför är det speciellt på flera sätt för mig personligen.
Jag minns att vi Nej-sägare efter valet var väldigt besvikna på att det blev som det blev och vi tröstades inte av de som menade att vi ändå kunde se ett slut i en framtid runt pensionsdagen. Vi kände i magen redan då att industri och kärnkraftsanhängare med sina gigantiska påverkansapparater skulle omkullkasta utfasningen…

Och tänk så rätt vi hade… Men att det skulle bli centerpartiet självt som fällde ner spaken till ”Old Sparky” kunde man inte gissa! Inte jag i alla fall, även om Maud den senaste tiden gjort en del uttalanden som visar vart partiet var på väg…

Det hela leder till en del frågor som jag gärna skulle vilja få svar på från centerpartister framförallt.

1.    Hur ska klimatarbetet skötas i fortsättningen? Tänker då på den otroligt viktiga pusselbiten att man för att lyckas med koldioxidutfasningen måste få till en attitydsförändring hos vanligt folk. Nu när det plötsligt ska kunna byggas nya kärnkraftverk kommer ju självklart incitamenten för att bli ”energismart” att minska hos många.

2.    Hur ser agendan ut för slutförvaringen av det uttjänta bränslet? Har den frågan plötsligt fått ett svar i natt under förhandlingarna mellan Allianspartierna?

3.    Viktigast av allt: Varför? Vi går mot ett historiskt stort överskott av elenergi i Sverige, Vattenfalls prognoser pekar mot en överproduktion på hela 27 TWh i det nordiska systemet redan 2015. Då var inte vindkraftsplanerna på 30 TWh år 2020 medtagna, inte heller den enorma potential för energieffektiviseringar som finns enligt forskarna inom ämnet. Rapporter visar att vi skulle kunna ha samma produktion som idag och samma välfärd som idag och en total övergång till laddhybrider och ändå bara behöva runt 80-90 TWh av de 150 TWh vi gör av med idag.
Så varför? Har ni inte läst de rapporterna? Eller vill ni inte se sanningen i vitögat? Eller är det bara så enkelt att ni helt enkelt är bortkollrade av Svenskt Näringsliv och Svensk Energi? Förmodligen är det det sista alternativet som gäller och det är mänskligt, men ansvaret vilar ändå på er som nu tar dessa beslut. Bortkollrade eller inte…

Dock är jag ändå förtröstansfull. Vore jag religiös skulle jag uttrycka mig med ”Gud hör bön” och jag är fullständigt fast i övertygelsen att kärnkraften tillhör det förgångna och inte den hållbara framtiden. Jag är övertygad om att klimatförändringarna och dess påverkan på ekonomi och ekologi snabbt kommer att få fler och fler politiker att ta de stora och nödvändiga steg som behövs för att säkra framtiden för våra barn och barnbarn. Det kommer i sin tur leda till att alternativa energislag kommer att få genomslag storskaligt.
Effektiviseringar tillsammans med nytt tänkande runt själva konsumtionssamhällets avigsidor kommer att leda till att mänskligheten tar sitt förnuft tillfånga och då kommer kärnkraften inte att vara ett alternativ längre, inte ens för en kort stund. Utan den tron skulle jag vara riktigt deprimerad idag…

Dagens hypning av denna energi-och klimatpolitiska kräftgång balanseras ju faktiskt av Mona Sahlins uttalande häromdagen och det hela kommer att i historieböckerna att beskrivas som ”dagen då Centerpartiet förlorade sin heder och samtidigt satte pistolen för pannan”…

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, klimat, energieffektiviseringar, energisystem, klimatförändringar, maud

Eller läs på http://intressant.se/intressant

Ja, det var väl inte oväntat att detta skulle ske. Alliansen är ju en grupp partier som faktiskt sätter finansmarknad och marknadsekonomi före allt, inte bara de fundamentala demokratiska värderingarna (FRA- och IPRED-lagarna), utan nu också framtidens hållbara samhälle. Och faktum är att om man är det minsta paranoid kan man ju se en tråd från FRA-lagen till denna tröstlöst larviga presskonferens, för utan ett högsäkerhetssamhälle med stenhård kontroll på individnivå kan inte kärnkraften hanteras, det är den alltför farlig för.

Å ena sidan är det ju skrattretande att de så öppet vill visa sig stå på Svenskt Näringslivs sida i deras ständiga och förljugna tjat om mer och billigare el till industrin. I rimlighetens namn bör Alliansen nu också skrota den fria elmarknaden, annars tjänar nämligen inte de tänkta nya kärnkraftverken någon roll ur perspektivet ”billigare el” till industrin. Detta därför att vi ingår i en nordisk elbörs som mer och mer integreras med övriga Europa. Innan all fossilbränslekraft är bortfasad ur det systemet kommer våra elpriser inte att förändras, åtminstone inte nedåt…

Å andra sidan är det så man kan gråta. Hur kan en riksdagsmajoritet vara så otroligt korkad att man sväljer detta struntprat från näringslivet?  Eller är det så att man bara kör en luring för det svenska folket? ”Vi håller med näringslivet om behovsanalysen så de kan få tjäna lite mer stålar på elen, vi är ju faktiskt för en fri och totalt oreglerad marknad utan spärrar”… Är det så? För nog borde även Allianspolitiker vara läskunniga och nog bör man väl kunna kräva att de läser in sig i ämnen som berör energiforskning innan de vare sig yttrar sig eller går till beslut i frågor om just framtida energisystem? Energieffektiviseringar är genomförbara på en nivå som skulle fasa ur den befintliga kärnkraften utan någon som helst minskning av vare sig produktivitet eller välstånd i Sverige.

Men just det! Glömde att man som Allianspolitiker svär sig fri från all påverkan av näringsliv och marknad, de ska ju klara sig på egen hand, så var det ju… Och det gör de ju, se bara på finanskrisen hur bra de löst det alldeles själva och titta på bilindustrin och SAS. Och visst har marknaden visat många fyndiga och bra lösningar på klimatproblemen också… INTE!

Å tredje sidan spelar det ingen roll. Denna regering har i och med detta beslut definitivt passerat sista förbrukningsdatum och till skillnad från alla andra sopor bör just dessa inte återvinnas. Slutförvar är en bättre lösning i detta fall… Synd bara att de måste ligga kvar i ”disken” till nästa år innan de förpassas till soprummet…

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, energieffektiviseringar, energisystem, FRA, kärnkraft, klimat

http://intressant.se/intressant

Vårt gemensamt ägda Vattenfall får en rejäl skopa ovett och kritik av miljöforskaren Minna Gillberg som är innehållschef och rådgivare åt EU- kommissionärerna Margot Wallström, norska Gro Harlem Bruntland och irländska Mary Robinson i klimatgruppen Road to Copenhagen. Hon menar att systemet med marginalprissättning är felaktig eftersom det missbrukas av de stora elgiganterna till att tjäna grova pengar på svenska konsumenter som mestadels köper klimatneutral el. Den sist inköpta kilowatten varje dygn (läs kolkraft) sätter priset på all el. Den megavinst som bolagen på detta sätt tillskansar sig används sedan för att investera i mer kolkraft…

Naturligtvis är detta något som går stick i stäv med Vattenfalls nypåtagna men ack så genomskinliga roll som klimatföretag. Väldigt bra att någon tar tag i detta missbruk av ledarställning i kraftbolagsvärlden…

Nu kan man tänka sig att energieffektiviseringar kommer på efterkälken om priserna skulle rasa på den svenska elmarknaden, men det finns andra styrinstrument för att få både privat- och industrikonsumenter att fortsätta energieffektivisera. Morötter är som bekant ett bra komplement till piskor…

Om någon politiker vågar ta tag i denna varböld som kraftbolagen är vore det bra om man också en gång för alla tar bort elcertifikaten från all vattenkraft. Vi har redan byggt ut det som rimligen kan byggas ut och innan fler älvar och strömmande vatten överhuvudtaget kommer på tal att läggas på något energialtare bör givetvis dessa redan utbyggda vatten restaureras så långt möjligt är…

Det skulle kosta väldigt lite energi och kompenseras mer än väl av nederbördsökningarna som redan visat sig i spåren av klimatförändringarna. Nej, det är vindkraft, energieffektiviseringar och en fortsatt intensifierad forskning på andra alternativa energikällor som är förstahandsvalet i det framtida hållbara samhället.

Läs även andra bloggares åsikter om vattenfall, vattenkraft, klimat, elcertifikat, elbörs, nordpool

Läs också på http://intressant.se/intressant