IPCC:s misstag: Fakta och vinklingar

Mar 05
2010

Med benäget tillstånd av författarna av Realclimate.org, en blogg skriven av klimatforskare från bland annat NASA Goddard Institute, följer här en översättning av en bloggpost införd på deras blogg den 14 februari. Den handlar om vad som egentligen gick på tok i AR4, den senaste rapporten från IPCC – om man nu kan tala om att något gick på tok alls…
Det är gruppens egen syn på saken och de som är ständiga författare på bloggen är:
* Gavin Schmidt
* Michael Mann
* Caspar Ammann
* Rasmus Benestad
* Ray Bradley
* Stefan Rahmstorf
* Eric Steig
* David Archer
* Ray Pierrehumbert
* Thibault de Garidel
* Jim Bouldin

Med hopp om överseende för eventuella misstag i översättningen. Länkar går till de ursprungliga länkadresserna och är inte översatta.

IPCC:s misstag: Fakta och vinklingar
Arkiverad under:
Climate Science
Communicating Climate
IPCC
Reporting on climate
skeptics
— group @ 14 February 2010

För tillfället orsakar en del fel – och påstådda fel – i den senaste rapporten från IPCC (”AR4”) skriverier i pressen, detta tillsammans med mycket förvrängningar och medvetna vinklingar av grupper som vill misskreditera klimatvetenskapen. Det är dags för oss att skilja agnarna från vetet: vilka av dessa förmodade felaktigheter är riktiga och vilka är det inte? Och vad betyder allt; för IPCC i synnerhet och för klimatvetenskapen i allmänhet?

Vi börjar med några enkla basfakta om IPCC. IPCC är inte, som många verkar tro, en stor organisation. I själva verket har de bara 10 heltidsanställda i sekretariatet som finns på World Meteorological Organization i Geneve, plus några få anställda i fyra tekniska supportenheter som hjälper styrelserna i de tre arbetsgrupperna inom IPCC och den nationella växthusgasgruppen. Själva arbetet är obetalt och utförs av tusentals frivilliga vetenskapsmän från universitet och forskningsinstitut runt hela världen vilka bidrar som författare eller granskare för att slutföra IPCC:s rapporter. En stor del av den relevanta forskarkåren är därmed involverad i denna insats. De tre arbetsgrupperna är:

Working Group 1 (WG1), som arbetar med den fysiska klimatvetenskapens grunder som klimatologer, inkluderande flera av författarna på Realclimate.

Working Group 2 (WG2), som arbetar med klimatförändringarnas inverkan på samhälle och ekosystem som exempelvis samhällsvetare och ekologer med flera.

Working Group 3 (WG3), som arbetar med möjligheterna att dämpa den globala uppvärmningen som exempelvis energiexperter, ekonomer med flera.

Utvärderingsrapporter publiceras vart sjätte till sjunde år och det tar ungefär tre år att skriva dem. Varje arbetsgrupp (WG) publicerar en av de tre delarna i varje utvärdering. De nuvarande anklagelserna fokuserar på den fjärde utvärderingsrapporten (AR4) som publicerades år 2007. De tre delarna är på nästan 1000 sidor vardera i liten stil. De skrevs av fler än 450 huvudförfattare och 800 medförfattare, de flesta hade inte bidragit tidigare till IPCC. Granskningarna av dessa är uppdelade i tre steg och involverar fler än 2500 expertgranskare som tillsammans bidrog med 90000 kommentarer på utkasten. Dessa kommentarer och författarnas svar finns tillgängliga för allmänheten (WG1 finns här och WG2 finns här).

Felaktigheter i IPCC:s fjärde utvärderingsrapport (AR4)

Så vitt vi vet, så är det så här långt endast en – eller som mest två– egentliga fel som man funnit i AR4:

Himalayas glaciärer:
I ett regionalt kapitel om Asien i del 2, skriven av författare från regionen, påstods felaktigt att 80% av Himalayas glaciärer troligen skulle försvinna runt år 2035. Det här är naturligtvis inte IPCC:s egentliga prognos om den framtida tillbakagången av glaciärer som kan hittas i del 1 i rapporten. Där hittar vi istället ett 45-sidigt helt giltigt kapitel om glaciärer, snö och is (kapitel 4), med ledande glaciärexperter som författare (som vår kollega Georg Kaser från Österrike, som var den som först hittade felaktigheterna i WG2 rapporten). Det finns också flera sidor om framtida tillbakagång av glaciärerna i kapitel 10 (”Global Climate Projections”) där de riktiga prognoserna används för att skatta framtida havsnivåökningar. Problemet är att ett kapitel i WG2 istället för att luta sig mot de riktiga prognoserna från IPCC och kollegorna i arbetsgrupp 1 (WG1) har använt sig av en utifrån kommande icke tillförlitlig källa på ett ställe. Att rätta till detta misstag inbegriper att radera två meningar på sidan 493 i WG2-rapporten.

Havsnivåer i Nederländerna: I WG2-rapporten sägs att ”Nederländerna är ett exempel på ett land som är mycket känsligt för både havsnivåökningar och översvämningar i floder då 55 % av dess yta ligger under havsnivån”. Denna mening tillhandahölls av ett Holländskt regeringsorgan – Netherlands Environmental Assesment Agency, som nu publicerat en rättelse där man säger att meningen skulle lytt: ”55 procent av Nederländerna riskerar att översvämmas; 26 procent ligger under havsytenivå och 29 procent riskerar att översvämmas av bräddande floder”. Det kommer med all säkerhet att betraktas som en av de mest ironiska episoderna i det Holländska parlamentet, när det förra måndagen hånade IPCC i en upphettad debatt för att de tryckt information från… den Holländska regeringen. Som tillägg kan sägas att IPCC noterar att det finns flera olika definitioner på landytan som ligger under havsnivån. Holländska transportministern använder sig av 60 % (under högvattennivå vid stormar), medan andra använder 30 % (under medelhavsyta). Ett onödigt påpekande är att den angivna siffran i rapporten inte på något sätt har bäring på IPCC:s slutsatser eller överhuvudtaget har med klimatvetenskap att göra och frågan är om det överhuvudtaget ska ses som ett fel av IPCC.

Några andra frågeställningar

Skördeavkastning i Afrika: I syntesrapporten från IPCC säger man: ”Vid år 2020 kan avkastningen från jordbruk som är avhängiga regnvatten i vissa länder att minska med upp till 50 %.” Detta är på rätt sätt refererat tillbaka till kapitel 9.4 i WG2, som säger: ”I andra länder finns ytterligare risker som kan förvärras av klimatförändringarna, inkluderande större erosion och upp till 50 % minskande skördar på regnbevattnade marker under perioden 2000-2020 och minskning av skördarnas växtperiod (Agoumi, 2003).” Agoumi-referensen är relevant och citerad korrekt. The Sunday Times, har i en artikel signerad av Jonathan Leake rubricerat detta som ”Africagate” – med huvudsaklig kritik riktad mot att Agoumi (2003) inte är sakkunnigbedömd (peer-reviewed) (se nedan våra kommentarer om ”grå litteratur), utan en rapport från International Institute for Sustainable Development och Climate Change Knowledge Network, grundad av en statlig organisation under USA:s utrikesministerium (USAID). Rapporten, som är skriven av den marockanska klimatexperten professor Ali Agoumi, är en sammanfattning av tekniska studier och undersökningar utförda för att informera ”Initial National Communications” från tre länder (Marocko, Algeriet och Tunisien) till FN:s Framework Convention on Climate Change (UNFCCC) och är en helt giltig referens.

Noterbart är att kapitel 9.4 fortsätter med ”Hursomhelst är det möjligt att en anpassning kan minska dessa negativa effekter (Benhin, 2006).” Några exempel på detta följer och sedan fortsätter det med: ”Emellertid kommer inte alla förändringar i klimat och klimatväxlingar vara negativa, då jordbruk och växtsäsonger i vissa områden (exempelvis delar av Etiopiens högland och delar av södra Afrika som Mozambique) kommer att gynnas av klimatförändringarna beroende på en kombination av ökad temperatur och nederbördsförändringar (Thornton et al., 2006). Klimatscenarior med mildare klimat ger en bild av fler fördelar bland afrikanska bevattnade åkermarker, speciellt de på torra områden.” (För övrigt så är både Benhin och Thornton referenserna ”gråa”, men ingen har klagat på dem. Är det så att man har olika normer inom de som kritiserar IPCC?)

Kapitel 9. Ser för oss ut som en välbalanserad diskussion om möjliga risker och fördelar, baserad på de bevis som fanns tillhanda vid den tidpunkten – knappast material för de ettriga ropen om ”Africagate”. Om IPCC överhuvudtaget kan kritiseras här så är det för att man i syntesrapporten missat viktiga nyanser och kvalitéer – speciellt den att risken för torka (definierad som 50 % minskad nederbörd) ”kan förvärras av klimatförändringarna” som det skrevs i kapitel 9.4 – snarare än att det uteslutande beror på klimatförändringarna.

Förluster i katastrofer: Jonatahn Leake (igen) anklagade i Sunday Times IPCC för att felaktigt länka global uppvärmning till naturkatastrofer. IPCC pekar i ett uttalande på felaktigheter i Leakes ”vilseledande och grundlösa historia” och hävdar att IPCC visade ”en balanserad behandling av en komplicerad och viktig fråga”. Samtidigt som vi håller med IPCC i detta, inkluderade WG2 ett diskuterbart diagram av Robert Muir-Wood (även om den inte finns med i huvudrapporten utan endast i det kompletterande materialet). Den baserades på en avhandling av Muir-Wood även om den avhandlingen inte inkluderar det diagrammet, bara analysen som det är konstruerat av. Muir-Wood har själv gått ut med att säga att IPCC på ett bra sätt har visat hans undersökningsresultat och att det var riktigt att ta med det i rapporten. Enligt vår mening finns det inget fel begånget av IPCC här; möjligen kan man säga att det är en fråga om olika åsikter. Uppenbart kan inte varenda vetenskapsman hålla med om det som skrivs i bedömningarna av IPCC:s olika författargrupper.

Tillbakagången i Amazonas regnskogar:Leake (återigen), med ”forskning” av skeptikern Richard North, har också marknadsfört ”Amazongate” med en historia som grundar sig på WG2:s slutsats om framtiden för Amazonas skogar under ett torrare klimat. Den omdebatterade slutsatsen från IPCC lyder: ”Upp till 40 % av Amazonas skogar kan reagera drastiskt även på små minskningar i nederbörd; det här betyder att den tropiska vegetationen, hydrologin och klimatsystemen i Sydamerika kan förändras mycket snabbt till ett annat stabilt tillstånd, det behöver inte nödvändigtvis ske genom gradvisa förändringar mellan nuvarande och framtida situation (Rowell and Moore, 2000).” Leakes problem ligger i referensen till Rowell and Moore, som är en WWF-rapport.

Rötterna till denna historia finns att hitta i två blogginlägg av North. I det första menar han att IPCC:s påstående som de hänför till WWF-rapporten inte finns med i den. Eftersom detta påstående omedelbart visade sig vara falskt, började North argumentera att grunden för WWF-rapportens slutsats (en artikel i Nature från 1999 av Nepstad et al.) endast tog upp effekterna av avverkningar och skogsbränder – inte torka – i Amazonas skogar. På dessa olika yrkanden har Nepstad svarat och menar att slutsatsen från IPCC i själva verket är korrekt. Enda problemet är att IPCC citerade rapporten från WWF istället för den underliggande sakkunnigbedömda uppsatsen från Nepstad et al. Dessa studier står i själva verket för basen i IPCC:s bedömning av Amazonas känslighet för torka. Undersökningar av korrespondens mellan Leake, forskare och en BBC-reporter (se här och här och här) visar att Leake helt ignorerade eller förvanskade den förklarande information som Nepstad och en annan expert, Simon Lewis, gav honom. Istället publicerade han trots det en felaktig historia vilket gör att ”affären” helt saknar värde.

Grå litteratur:
IPCC citerar 18000 referenser i AR4; en majoritet av dessa är sakkunnigbedömda artiklar från vetenskapliga tidskrifter. IPCC stöder en klar riktlinje med ett ansvarsfullt användande av så kallad ”grå” litteratur, som typiskt är rapporter från andra organisationer eller regeringar. Speciellt i WG2 och WG3 (men även i några fall i WG1) är det nödvändigt att använda ”gråa” källor, eftersom många värdefulla data är publicerade i dem: rapporter från regeringsledda statistikkontor, IEA (International Energy Agency), Världsbanken, UNEP och så vidare. Det här är speciellt viktigt när det handlar om regionala effekter i de minst utvecklade länderna, där kunniga experter finns som har liten chans eller incitament att kunna eller få publicera i internationella vetenskapliga tidskrifter.

Rapporter från ickestatliga organisationer som exempelvis WWF kan användas (som i fallet med Himalayas glaciärer och Amazonas skogar) men all information från dessa källor måste granskas noga (den riktlinjen följdes inte i första fallet). Trots allt så är IPCC:s roll att bedöma information, inte att bara att ställa samman vad som helst som de hittar. En bedömning omfattar kritisk värdering, dubbelkontroll, vägning av stödjande och motstridiga delar av bevis och en kritisk granskning av metoderna som använts för att få fram resultatet. Det är därför som det måste vara ledande forskare som skriver bedömningsrapporterna – snarare än att man låt oss säga hyr doktorander som ställer samman en omfattande litteraturlista.

Förvanskning i pressen

För de som känner till forskningen och IPCC:s arbete är den pågående diskussionen i stora delar helt enkelt absurd och overklig. Journalister som tidigare aldrig ens har kastat ett getöga på IPCC:s rapporter är nu ilskna över att en enda felaktig siffra finns med på sidan 493 i del 2. Vi har träffat TV-team som har kommit för att rapportera om felaktigheterna i IPCC:s rapporter som blivit förstummade när de fått hålla en av de tunga rapporterna i handen; något som de inte ens sett tidigare. De sade uppriktigt att de inte hade en chans att bilda sig en egen uppfattning, de kunde bara rapportera det som berättades för dem. Och det finns välorganiserade lobbykrafter med bra PR-utbildning som ser till att dessa journalister får ”rätt” historia serverad. Det är förklaringen till varför vissa historier i pressen om vad som ska ha sagts i IPCC:s rapporter enkelt kan visas vara falska genom att helt enkelt läsa rapporterna. Olyckligtvis, eftersom IPCC är en organisation med minimal organisationsmässig struktur och vars arbete baseras på mycket frivillighet, har de svårt att snabbt avvisa desinformation.

Ett bra exempel på att göra en höna av en fjäder är hur misstaget med Himalaya beskrevs som ”en av de mest centrala förutsägelserna av IPCC” ¬– uppenbarligen för att få felet att se ut som mer allvarligt än det var. Men denna förutsägelse finns inte med i någon av IPCC:s sammanfattningar för beslutshavare, inte heller i syntesrapporten (vilket åtminstone förklarar varför det inte upptäcktes förrän efter flera år). Ingen av de mediarapporter vi såg förklarade att del 1 (där bedömningar av fysiska effekter pga. klimatförändringar hör hemma) innehåller en omfattande och helt riktig diskussion om glaciärernas avsmältning.

Det som uppenbarligen hänt är att från de intresserades håll, efter att Himalayahistorien bröt samman, har man kammat igenom de olika delarna från IPCC med fintandad kam i hopp om att finna mer pinsamma felaktigheter. I själva verket har de funnit otroligt lite, men det lilla man funnit har man omedelbart förstorat upp till ”Seagate”, ”Africagate”, Amazongate” och så vidare. Detta har en del likheter med stölden av e-posten från CRU, där väldigt lite hittades ibland tusentals meddelanden, men några få meningar togs ur sitt sammanhang och feltolkades avsiktligt (som exempelvis ”dölj nedgången”) som sedan förstorades till ”Climategate”.

Tim Holmes har i en klargörande analys visat att det är några få aktiva huvudmän bakom denna ”parad” av felaktiga påståenden i media. En av de ledande är Jonathan Leake; hans artiklar innehåller upprepade felaktigheter, förvrängningar och felciteringar. Det finns också en stor skara av journalister som helt enkelt upprepar påståendena utan att ta sig tid att bilda sig en egen uppfattning om ämnet. Typiskt nog rapporterar de om olika ”anklagelser”, som dessa mot IPCC, som i sin tur liknar de rapporter om e-posten från CRU som ledde till ”anklagelser om datamanipulation”. Att sådana påståenden uppstår är i sig inte fel, men är det inte medias ansvar att faktiskt undersöka om de har någon bäring innan de bestämmer sig för att upprepa dem?

I januari attackerade Leake i en artikel i Sunday Times som av en händelse forskningsarbete som utförts av en i vår grupp (Stefan). Artikeln var tendensiös och innehöll några faktiska fel som Stefan bad om att få en rättelse på. Han har inte fått någon respons och felaktigheterna är inte rättade. Två brittiska forskare som citerats av Leake – Jonathan Gregory och Simon Holgate – skrev var och en för sig till Stefan efter att Leakes artikel publicerats för att säga att de hade blivit kraftigt felciterade. En av dem skrev att erfarenheten med Leake har fått honom ”tveksam att prata med någon journalist överhuvudtaget, oavsett ämne”.

Behöver IPCC förändras?

IPCC har gjort ett mycket bra arbete så här långt, även om det finns utrymme för förbättringar. Granskningsprocedurerna kan organiseras bättre, som exempel. Fram till nu har vem som helst kunnat få granska vilken del som helst av IPCC:s utkast, men det har inte funnits någon koordinering på så sätt att exempelvis glaciärexperter har blivit speciellt tilldelade att dubbelkolla delar av WG2:s kapitel om Asien. Ett sådant arbetssätt hade förmodligen gjort att man hade hittat misstaget om Himalayas glaciärer. Ett annat problem har varit att alla rapporter från samtliga tre arbetsgrupper måste vara klara samtidigt, vilket gjort det svårt för WG2 att på ett bra sätt kunna baseras sina diskussioner på slutsatserna och prognoserna från WG1. Detta har redan förbättrats till AR5, då WG2 rapporten får slutföras sex månader efter WG1:s rapport.

Ett annat problem som dessa felaktigheter visar på är att IPCC inte har någon funktion för rättelser. Eftersom fel ofrånkomligen uppstår i en rapport på 2800 sidor behövs uppenbarligen någon form av funktion för att kunna publicera rättelser så fort dessa identifierats.

Är klimatforskningen sund?

I vissa media ges nu en bild som menar att även de grundläggande resultaten i klimatforskningen nu kan ifrågasättas, som till exempel huruvida mänskligheten förändrar klimatet, att glaciärer smälter, att havsnivåerna ökar och så vidare. IPCC utför ingen egen forskning och därför kan inte enstaka misstag i IPCC:s rapporter göra gällande att klimatforskningen i sig är felaktig. En referens till en dålig rapport eller ett redaktionellt misstag av IPCC:s medarbetare undergräver givetvis inte klimatforskningen som sådan. Att ifrågasätta grundläggande resultat i klimatforskningen baserat på de senaste påstådda felaktigheterna inom IPCC är speciellt ironiskt eftersom inget av de vare sig riktiga eller påstådda felen som diskuteras finns med i WG1:s rapport och det är där som grunderna för klimatforskningen förklaras.

För att vara ärlig mot våra kollegor från WG2 och WG3 så är det så att klimatforskare har en mycket enklare uppgift. Systemen som vi studerar är styrda av väl kända fysiska lagar och det finns mängder av hårda fakta och sakkunnigbedömda studier och vetenskapen är relativt mogen. Växthuseffekten upptäcktes redan 1824 av Fourier, den värmefångande egenskapen hos koldioxid och andra gaser mättes första gången 1859 av Tyndall, klimatets känslighet för koldioxid beräknades första gången 1896 av Arrhenius och under 1950-talet var de grundläggande vetenskapliga sambanden väl förstådda.

Pekar den ovanstående diskussionen mot ”politiserad vetenskap” eller avsiktligt bedrägeri eller en tendens för alarmism från IPCC:s håll? Vi tycker inte att det finns några faktiska bevis för sådana anklagelser. Tvärtom innebär arbetet med att få så stora grupper (av naturligt försiktiga) forskare att i ett gemensamt dokument nå konsensus i en samhälleligt så viktig fråga att slutsatserna generellt blir ”försiktiga”. Och före den senaste tidens mediala storm handlade diskussionen bland experter snarare om att AR4 hade underskattat, inte överdrivit, vissa aspekter av klimatförändringarna. Bland dessa finns viktiga ämnen som till exempel havsnivåhöjningar och minskningen av havsis (läs om havsis och havsnivåökningar under kapitlen Copenhagen Diagnosis), där data visar att det sker snabbare förändringar än vad IPCC förutspått.

Generellt visar IPCC:s rapporter på ett bra sätt på det vetenskapliga kunskapsläget. Det har funnits några få isolerade felaktigheter och dessa har uppmärksammats och korrigerats. Vad som verkligen är på tok är något helt annat: att allmänhetens syn på IPCC och på klimatforskningen i allmänhet i grunden har förvridits på grund av den senaste tidens mediala storm. Alla dessa olika ”gates” – Climategate, Amazonegate, Seagate, Africagate etc representerar inte några skandaler inom IPCC eller klimatforskningen. Snarare är de pinsamma stridsrop i en mediaskandal i vilken några få journalister har vilselett sina läsare med enormt överdrivna eller helt och hållet påhittade ”pseudogates” och många andra har naivt och villigt hakat på utan att genomskåda bluffen. Det är inte vår uppgift som klimatforskare att reda ut denna röra – det är mediavärldens egen uppgift att få det hela rätt på banan igen genom att publicera korrekta analyser som till exempel Tim Holmes och genom att publicera formella rättelser av sina misslyckade rapporteringar. Vi kommer med stort intresse följa huruvida mediavärlden har moralisk integritet och professionalism nog att korrigera sina egna misstag.

PS. En ny bok, The Climate Crisis, skriven av Realclimateförfattaren David Archer och Stefan Rahmstorf som kritiskt diskuterar de huvudsakliga upptäckterna i AR4 (alla tre delarna)finns ute just nu. Inte något av de riktiga eller påstådda felen finns med i denna bok, då de grälsjuka slutsatserna som är plockade ur tusentals sidor inte kunde hänföras till kategorin ”huvudsakliga upptäckter” som diskuteras i den 250-sidiga sammanfattningen.

PPS. Samma sak med Mikes bok Dire Predictions: Understanding Global Warming, som pekar ut sig själv som ”Den illustrerade guiden till IPCC:s upptäckter”. Eller Gavins ”Climate Change: Picturing the Science” – som däremot innehåller några bilder av försvinnande glaciärer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Var är doktorn? – The Copenhagen Diagnosis

Nov 25
2009

Ja, var är doktorn som ska ordna klimatfrågan, kan man undra…
Som det ser ut nu är det många charlataner och kvacksalvare som gör sig gällande. Kanske ska man på ett sätt vara glad att antalet skeptiker modell Lars Bern och liknande har minskat och fått mindre medieutrymme, men å andra sidan är nuvarande läge inte helt bra det heller…
För vad händer nu? Jo, bolag och näringsliv har fått upp ögonen för klimatfrågan och ser pengar i den.
Grundreceptet från dessa kvacksalvare är: Mer av samma!
Det vill säga, skogsbolagen vill odla ännu mer monokulturer med gödning, ”traditionella” (ja, traditionella sedan den billiga men snart sinande oljan kom) jordbrukare och deras företrädare vill öka på med mer gödning, gifter och mekanisering för att vi ska kunna få rum med både biobränsle och mat på åkrarna för jordens befolkning, kraftbolagen vill bygga mer kärnkraft och mer vattenkraft…
Exemplen kan säkert mångfaldigas, jag nöjer mig så här långt.

Vad är felet då?
Jo, klimatkrisen kan härledas ur en flera sekel lång misshushållning med naturresurser, där billig olja och extraherande av dito råvaror i framförallt andra länder varit nyckeln till vårt moderna liv. Nu är vi vid vägs ände, smärtsamt påmint genom att några före detta ”fattiga” länder nu håller på att gå om oss i både privat konsumtion och därpå följande miljöförstöring. Plötsligt inser väldigt många att detta helt enkelt inte kan hålla…

De bärande idéerna i vår nuvarande neoliberala världsekonomi, att ”de andra kommer ikapp oss” och att ”miljöförstöringen kommer att frånkopplas ökad välfärd” visar sig vara inget annat än teorier. Visa mig ett enda exempel där ökad BNP är helt frikopplat från ökad energianvändning och ökad råvaruanvändning. Eller där detta hänt utan den billiga oljan som motor…
Nej, dessa exempel finns bara i teorin och eftersom vi nu lever på en finit jord, där resurserna är ändliga, oavsett återvinningsgrad, innebär det att ständig tillväxt inte fungerar. Givetvis måste de fattigaste länderna få ha en tillväxt som gör att de kan tillgodose basalbehoven, men vi andra måste inse att vi inte kan fortsätta på det inslagna spåret… Att det är svårt att smälta för den framväxande skaran Homo Sapiens Consumus är helt ovidkommande, det påverkar inte slutresultatet…

Som bakgrund för dessa påståenden kan man ta ett antal artiklar och uppsatser av t ex Alf Hornborg eller andra människor som sysslar med tvärvetenskapliga analyser av global miljörättvisa, men jag drar istället punkterna i The Copenhagen Diagnosis. Det är ett gäng etablerade klimatforskare som uppdaterat IPCC:s senaste rapport inför Köpenhamnsmötet i december. Det visar på ett bra sätt hur väl vi lyckats med nuvarande doktrin. En doktrin som satsade hundrafalt eller rent av tusenfalt mer pengar på att åtgärda finanskrisen än klimatkrisen… Jag säger som Monthy Python: ”Say no moooore!…”

Ökande växthusgasutsläpp:
40 % högre 2008 än 1990 års nivå. Gör vi det omöjliga; stannar vid dagens nivåer och sedan når nollutsläpp år 2030, är risken 25 % att vi går förbi 2°C-strecket… Det vill säga, den är betydligt större eftersom vi inte tycks kunna stanna…

Globala temperaturer visar på mänsklig påverkan:
Ökningen ligger på 0,19° per decennium, helt i linje med de modeller som finns till hands. Uppvärmningen har fortsatt även de senaste tio åren trots att solaktiviteterna har haft en kylande effekt.

Accelererande avsmältning av glaciärer och istäcken:
Både Grönland och Arktis förlorar ismassa i en accelererande takt.

Hastig minskning av den arktiska havsisen:
Sommarisens utbredning i Arktis har minskat långt förbi det förväntade. Under åren 2007-2009 var minskningen ungefär 40 % kraftigare än IPCC AR4s klimatmodeller.

Havsnivåerna stiger snabbare än beräknat:
Havsnivån stiger med 3,4 mm per år, 80 % över IPCC:s beräkning. Ökningen ligger helt i linje med en dubblering av tillskottet från smältande glaciärer och Grönlands och Västantarktis istäcken.

Framtida havsnivåer:
År 2100 är det troligt att havsnivån har stigit till den dubbla jämfört med tidigare beräkningar gjorda av Working Group 1/IPCC AR4. Fortsätter utsläppen som idag kan de mycket väl gå över 1 meter; den övre osäkerhetsnivån pekar på uppskattningsvis 2 meter. Havsnivåerna kommer att stiga i flera århundraden efter en stabilisering av temperaturerna, varför flera meters högre nivåer är att förvänta för de kommande århundradena.

Oåterkalleliga konsekvenser om inget görs nu:
Ett flertal mycket känsliga element för klimatet som exempelvis Amazonas regnskogar och istäcken på land tvingas mot plötsliga och irreversibla förändringar om vi fortsätter med utsläppen i nuvarande takt under detta århundrade. Risken för tröskeleffekter ökar kraftigt med nuvarande klimatförändringar. Att vänta på mer vetenskapliga bevis för dessa fenomen innebär att vi riskerar att passera flera sådana trösklar innan de är upptäckta.

Vändpunkten måste komma snart:
Om vi ska stanna vid max 2° uppvärmning jämfört förindustriell nivå, bör maximal utsläppsnivå inträffa senast mellan 2015 och 2020 och sedan mycket snabbt gå ned till nära noll. För att stabilisera klimatet måste genomsnittsutsläppen per person och år ligga under ett ton senast år 2050. Det är 80-95 % under dagens utsläppsnivåer i utvecklade länder.

Jaha, vad ska vi göra då?

Personligen:
Fundera på om du inte ska handla lite färre julklappar i år. Dels snurrar hjulen långsammare, vilket är bra för klimatet, dels tvingar du inte på folk onödig konsumtion… Köp julklappar som räcker länge och som är så klimatsmarta som möjligt.
Ring eller e-posta dina politiker och begär att de gör något nu! Byt till vindkraft hos din elleverantör. Åk mer kollektivt, flyg inte på semestern, prova tågcharter som kommer mer och mer. Ät mer vegetabilier, ät klimatsmart kött, vilket innebär kött från gräsätande lokalt producerade djur eller vilt. Fundera om du inte kan cykla mer än du gör idag, eller samåk om avståndet är för stort och kollektivlösningarna för dåliga. Byt till lågenergilampor, prova gärna de nya LED-lamporna. Om du går förbi shoppingcentra och anfalls av köplust, ta ett djupt andetag och fundera om du inte kan låna eller köpa begagnat istället. Får du plötsligt för mycket pengar över på grund av den minskade konsumtionen kan du kanske gå ner i arbetstid och därmed få mer fritid. Samtidigt bidrar du till att fler får arbete.

Tillsammans:
Gå med i någon lokal klimatarbetande förening eller grupp. Transition Towns är ett hoppingivande och lustfyllt projekt som sprider sig mer och mer, Naturskyddsföreningen har ett Klimatnätverk som du kan engagera dig i, Greenpeace behöver kanske hjälp med kolskyffling utanför regeringskansliet för att provocera fram lite mer effektiva politiker… Åk till Köpenhamn och visa världens samlade politiker och ledare att vi är många som vill åt rätt håll. Annars är risken att bara kvacksalvarna får sin röst hörd…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Eller varför inte på Intressant.se…?

Dags att byta riktning

Okt 09
2009

Arktis smälter…
Köpenhamnsmötet verkar bli en flopp redan innan det startat, Obama har inte mandat från senaten att skriva på något, skeptikerlobbyn under Bush kan skörda segrar trots att Bush själv nu är historia…

Med nuvarande takt på temperaturhöjning och en alldeles för liten minskning på utsläppen av växthusgaser närmar sig ett skrämmande scenario…

Vi kommer inte att kunna hålla oss inom 2-gradersmålet, vilket innebär följande:

Risken för att konsekvenserna av denna höjning ska drabba jorden på ett icke reversibelt sätt och därmed helt slå ut livsbetingelserna på grund av återkopplingsmekanismer är ungefär 1 på 4.

Om det var ok att flyga (vilket det inte är!); hur många skulle vilja sätta sig i ett flygplan om de visste att vart fjärde garanterat störtar till marken?

Det är den risken vi nu tar när USA och andra länder konsekvent vägrar att göra något åt det hela; när svenska politiker istället för att se den verkliga bilden står och bjäbbar om att bygga minikraftverk i våra nationalälvar eller bygga ut kärnkraften; allt för att kunna behålla en livsstil som är bevisat ohållbar.

Om det fanns (vilket man kan fråga sig) en grund för att andra människor på vår jord absolut ska ha det ”lika bra” som vi, det vill säga fritt kunna förbruka många gånger mer av energi och råvaror än vad jorden tål, då skulle vi behöva flera jordklot till. Idag behövs ”bara” ett och ett halvt klot…

Varför ska vi trycka på andra människor vår kultur, om de på egen hand kan upprätthålla matproduktion och andra basala behov som skolor, sjukvård och social säkerhet? De länder som inte kan visa detta är allt som oftast de länder som vi själva utnyttjat under århundraden med extrahering av råvaror för vår egen produktion och vårt eget välstånd.

Ska vi ro iland detta med klimatet är det nog dags att skippa de tekniska snabbfixarna, lyfta ögonen från naveln och se att det finna andra sätt att leva goda liv på…

Jordens ursprungsbefokningar har en ram som de kallar ”seven generations”, det vill säga, de tar inga beslut som de ser kan påverka förutsättningarna negativt inom sju generationer framåt i tiden. Vi kan inte ens garantera vår egen generation…

Dessa människor härbärgerar inom sina traditionella områden också 99 procent av den genetiska mångfalden; det finns en stark koppling mellan kulturell mångfald och biologisk mångfald… Samtidigt utrotar vår livsstil både arter och ekosystem i en omfattning och takt som det inte finns några tidigare exempel på…

Vi behöver inte bli slädhundsförare eller återgå till jägar- och samlarsamhällen igen, om någon vill tro att det är det jag menar. Men vi behöver återupprätta lokalsamhället på alla plan; ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Vårt olje- och transportberoende samhälle måste ses i ett perspektiv av historisk parentes, några andra lösningar finns inte.

Oljan ”kostar” en energiekvivalent att ta upp ur jorden och så energität är den att vi får hundra gånger tillbaka! Den bästa av förnyelsebara alternativ ger bara en faktor ett på tio tillbaka, och de flesta sämre än så. Var och en kan räkna ut vad detta betyder för priserna där transporter och stora maskiner är grunden för ekonomin. Det vill säga hela vårt moderna samhälle…

Och egentligen är det ju en akademisk fråga om vi ska fasa bort oljan för att den tar död på oss via klimatförändringarna eller om vi ska inse att den är på väg att ta slut…

Leonardo Di Caprio har gjort en bra film om detta…

Det blev mycket negativt känner jag, men inte bara. Det finns massor av människor i alla delar av världen som inser detta och mycket mer, som arbetar oförtrutet åt rätt håll. Jag är övertygad om att det även bland politiker och allmänhet finns både tröskeleffekter och återkopplingsmekanismer mentalt, vilket kommer att ge oss snabba och bra beslut framöver. Vi får bara hoppas att dessa tröskeleffekter inträffar före de klimatologiska…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Greenpeace investigates Arctic climate change – Frida Bengtsson from Greenpeace in Nordic on Vimeo.

Fem vägval?

Sep 30
2009

IVA, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, har gett ut en rapport om de fem vägval vi har att ta för att få mest klimatnytta på energiområdet.

Först en liten påminnelse om att detta inte är objektiv forskning, då IVA ”främjar tekniska och ekonomiska vetenskaper samt näringslivets utveckling”. Det vill säga teknik och ekonomi är de ledande vetenskaperna man sysslar med, inte ekologi eller klimatforskning. Termen ”ekonomi” måste förstås inom ramen för nuvarande marknadsparadigm, vilket innebär att kopplingen tillväxt och ekologiska konsekvenser inte ses som ett problem, utan tvärtom; tillväxt anses vara ett fundament för att uppnå ekologisk hållbarhet. Tyvärr för de som förespråkar denna teori, finns det inga exempel på att detta sker i verkligheten utanför de väldigt förenklade ekonomiska modellerna. Den ”decoupling”-effekt som företrädarna för nyliberal ekonomi använder som huvudargument (ökad tillväxt ska till slut koppla loss de ekologiska effekterna, jämför tesen om ”tjänstemannasamhället”) kan inte påvisas med säkerhet i något enda fall i modern tid. Snarare tvärtom…

Dessutom består styrgruppen för rapporten av näringslivsföreträdare och två av dessa från kraftbolagsindustrin, vilket givetvis gör att rapporten ska ses som en partsinlaga och inte på något vis som en objektiv vetenskapsrapport.

Därmed inte sagt att den bara innehåller felaktigheter, men man bör veta detta för att kunna värdera den på rätt sätt.

Inledningsvis konstaterar man att Sverige behöver säker energiförsörjning med konkurrenskraftiga villkor för näringslivet – samtidigt som utsläppen av växthusgaser ska minska. En rimlig begäran om man är företrädare för näringslivet, men fungerar detta i verkligheten?

Vi går igenom deras fem punkter:
1. Prioritera energieffektivisering.
Sverige kan spara 15 TWh genom energieffektiviseringar med nuvarande styrmedel sägs det och med det verkar man vara nöjd. Det är en tråkig slutsats att stanna vid, eftersom detta skulle innebära endast en knapp 4 procentig effektivisering om man menar det totala energibehovet, och en 10 procentig om man menar elsektorn. Den verkliga potentialen, beskriven i doktorsavhandling av Louise Trygg, Linköping, pekar snarare på mellan 30-50 procentiga potentialer med nuvarande teknik. Frågan är varför man inte nämner detta?

2. Satsa på de åtgärder som ger mest klimatnytta
Här pratas om att vindkraft blir för dyr för konsumenterna. Och man pratar också om kostnadseffektivitet. Men hur ska det sparas elenergi om den hela tiden ska vara så billig som möjligt? Det finns ingen vetenskaplig rapport vad jag vet som kan koppla minskad användning av något som är billigt och behövs. Tvärtom innebär billiga energipriser ett fortsatt slöseri med energi. Att energieffektivisera med antagandet att låga priser alltid ska vara prioriterat är att binda ris till egen rygg. Att låga priser hänger intimt ihop med ökad konsumtion visar till exempel kärnkraftsutbyggnaden i Sverige, elkonsumtionen rusade i höjden inte för att det behövdes utan för att det fanns billig energi tillgängligt.

3. Satsa på eldrivna bilar
Bra, det behövs, eftersom vår import av olja från Danmark och Norge måste ersättas snarast, då dessa länder inte längre kan exportera någon olja inom kort tid, allt enligt forskarna av ämnet. Oil peak är här, vi behöver inse det nu och snabbt börja ställa om. Men hur fick man fram siffran 20 procent minskat koldioxidutsläpp? Väldigt pessimistiskt och knappast förankrat i vad som verkligen behövs och vad som måste göras, men hänvisning till föregående rader om oljeproduktionens minskning.

4. Fortsätt att utnyttja kärnkraften
Inget oväntat av näringslivsföreträdare som ensidigt ser på ekonomi i ett kort perspektiv och utan tanke på vare sig framtida kostnader eller miljömässiga konsekvenser. Nog om detta.

5. Förbered för ett varmare klimat
Också bra att man observerat klimatfrågan, men tråkigt att man inte tar den på det allvar som behövs i föregående punkter.

Sammanfattning:
Hade IVA tagit klimathotet och oljeslutet på allvar, borde man kommit fram till andra slutsatser. Men det förutsätter en del andra tankeförutsättningar som inte finns idag, så vad kan man vänta sig?

Oljetoppen innebär förutom att oljan tar slut i en framtid något mycket allvarligare i vår nära framtid. Priserna på oljan kommer att stiga dramatiskt det närmaste decenniet och IEAs chefsekonom (Internationell Energy Agency, OECDs grupp som har till uppgift att övervaka reserver och konsumtion av olja globalt) gav så sent som för några veckor ut en rapport där han pekar på att det är allvarligt att världens regeringar och statschefer är så omedvetna om den ”oil peak” som nu förväntas inträffa mer än ett decennium tidigare än tidigare prognoser. Den hotar att helt slå sönder den ekonomiska uppgång som förväntas efter nuvarande finanskris, dvs i nästa konjunkturuppgång. Inte om x antal cykler, utan nu! Säger alltså chefsekonomen, inte jag…

Vad innebär det för vårt moderna samhälle som helt och hållet vilar på oljan för transporter men också för massor av produkter? Tänk då också på att oljans energitäthet gör att förhållandet mellan vad det kostar (energimässigt) att ta upp den ur jorden och vad man får ut av den är 1 på 100. De absolut bästa alternativa energislagen har ett förhållande på 1 till 10. Det innebär att kostnader för all form av industri där transporter och extrahering av råvaror (som idag sker med oljeberoende maskiner) kommer att rusa i höjden på ett sätt som definitivt kommer att få världsmarknaden att stagnera.

Var finns den analysen? Ingenstans…

Klimathotet är nu på en sådan nivå forskningsmässigt att de mål som man refererar till är fullständigt orimligt låga för att ens ha en chans att stabilisera klimatet på nivåer om är säkra. CCS som beskrivs (Carbon Capture and Storage) är till exempel en teknik som när den väl kommer att fungera är minst två, kanske tre decennier för sent. Vi måste fasa BORT kolkraften, inget annat duger. Nu!

Energieffektiviseringar måste genomföras i en skala som minst ligger på vad forskarna säger är möjligt; målet framöver ännu mer. Det vill säga 30-50 procent nu, inte 3-10 procent som IVA föreslår som en rimlig nivå.

Att bygga ut vattenkraften i ett land som har de mest exploaterade vattendragen i världen och därmed tillhörande ekologiska katastrofer i samma vatten, är ingen lösning, utan visar bara hur lättvindigt man tar hela problemkomplexet.

Minns också att alla försök att lösa våra gemensamma problem på jorden är naturmässigt lagbundna att misslyckas om inte ekonomerna kan bevisa att en tillväxt helt kan frikopplas från någon som helst ökning av energi och/eller råvaruuttag. Med nuvarande konsumtion av energi och råvaror uppskalad till globalt jämlik konsumtion, dvs Kina, Indien och alla de andra ska ha samma mönster som oss, behövs inte tre globar, utan snarare kanske fem eller tio…

Tron på tekniken som lösning är en dröm baserad på de senaste hundra årens utveckling i Nord. Det man missar i den trenden är två fundamentala saker:

1. Vår utveckling har skett på bekostnad av andras resurser, energi- och råvarumässigt, inte som en konsekvens utan som en förutsättning för vårt välstånd. Utan denna tingens ordning de senaste århundradena hade vi inte varit där vi är idag, vårt ”moderna” samhälle.

2. Utan oljan hade vi inte sett ens tiondelar av vårt ekonomiska välstånd idag. Det finns inget som ersätter oljan i form av energitäthet och ekonomi, utan oljan hade vi inte varit på ens hundradelar av den teknologiska utvecklingskurva vi idag är. Och oljan är på upphällning…
Vi kommer inte att kunna ersätta den i en kontext av vårt nuvarande system. Alltså är förhoppningarna om teknikfixar helt grundlösa och fullständigt orimliga.

Jaha, så vad gör vi då?

Ja, först har marknadsekonomer sin hemläxa, att visa att ekonomisk tillväxt helt kan frikopplas (säger helt!) från ökad energianvändning och råvaruanvändning. Inte i jämförande tal, vilket man framför idag, utan i absoluta tal. Världen är ändlig, därför måste ansatserna för en hållbar utveckling beakta detta. Då duger inte en minskad energianvändning som äts upp av ökad tillväxt.

Resten kan vi ta sedan, men vi lär få vänta på resultaten från nyliberala ekonomer… :-) De kan nämligen inte visa denna frikoppling mellan ökad tillväxt och minskad energiåtgång, inte någonstans…

Men ni har säkert hört talas om Transition Towns? Bra början att nysta i när man inser läget…

Mer om debatten kan du hitta på intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Reglerbehov?

Sep 01
2009

Matthias Rapp på Svensk Vindenergi, säger ifrån om reglerbehovet i vindkraftsdebatten, äntligen! Det är efter debattartiklar av Björn Gillberg nyligen och från Naturskyddsföreningen, Sportfiskarna och Älvräddarna tidigare i somras.

Det är bra att Svensk Vindenergi tar detta steg, men tråkigt att man sätter gränsen vid storskalig vattenkraft. Självklart ska inte heller småskalig, miljöförstörande vattenkraft byggas ut, det självklara är att ta bort elcertifikaten från både stor- och småskalig vattenkraft.

I kommentarerna och i samtal per telefon ser jag att motståndet mot vindkraft i Sverige ökar. Det beror inte på att folk i allmänhet inte vill ta ansvar för klimatarbetet (jag bortser från de enstaka klimatskeptiker som av den anledningen inte vill bygga ut vindkraften), utan beror på att man i ivern att äntligen få en energikälla som kan godtas släpper lös marknaden på ett grönbete som tyvärr redan visats ge skador.

Exemplen är många. Vindkraft i gammelskog, på skyddsvärda fjälltoppar och i kustområden med känsligt fågelliv. Kunde inte politikerna någon gång våga ta ansvar fullt ut och omrama vindkraften med mer rigorösa lagar och regler?

Nu hotas denna värdefulla resurs att utmålas som miljöovänlig den med på grund av detta.

Vindkraft är bra och vi ska exportera det överskott som vi producerar, detta för att hjälpa till med det globala klimatarbetet. Men det ska inte ske på bekostnad av biologisk mångfald och förstörda naturresurser nationellt. Och det måste ske med en reviderad utsläppshandel som verkligen ger effekt, inte dagens dysfunktionella system som bara gynnar handlarna…

Målen om en levande miljö och klimatarbetet går att kombinera, motsättningarna mellan dessa är bara påhittade av kraftindustrin som först och främst och i alla led tänker på maximerad vinst. Detta i kombination med politiker som inte vågar sätta ned foten i miljölagstiftningen bäddar för nya kontroverser och mer motstånd mot en annars bra energikälla.

Mer om debatten kan du hitta på intressant.se.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Småskalig vattenkraft…

Aug 24
2009

I ett följebrev till en broschyr från Svensk Vattenkraftförening meddelar ordförande Lars Rosén att den småskaliga vattenkraften:
Ger ett betydande bidrag till att uppnå Sveriges klimatmål
Bidrar till en levande landsbygd
Är nödvändig för att skapa balans/reglerkraft för ny vindkraft
Är en av de mest miljövänliga energikällorna för elproduktion
Att 4 000 människor är beroende av den småskaliga vattenkraften, framförallt i glesbygd
Att en utbyggnad på 2,7 TWh skulle ge ett betydande bidrag till energiomställningen
Att varje producerad kWh från vattenkraft ersätter en koleldad kWh och därmed motsvarar en årlig utsläppsminskning på ca 5 miljoner ton koldioxid

Vi tar det i tur och ordning:
Nej, småskalig vattenkraft kommer aldrig att ge ett betydande bidrag för klimatmålen. Totalt gör vi av med ca 404 TWh (Energimyndigheten, http://www.scb.se/statistik/EN/EN0202/2006I01/EN0202_2006I01_SM_EN20SM0804.pdf)
Vi nettoimporterade 1,3 TWh el 2007, 2008 nettoexporterade vi ungefär lika mycket.
Naturskyddsföreningen likväl som IPCC ser energieffektiviseringar som en av de mest viktiga delarna för att uppnå en hållbar planet. I ett läge där dessutom både enskilda stora aktörer, Vattenfall AB, likväl som Energimyndigheten förutser enormt stora överskott i den inhemska elproduktionen (25 TWh i Norden år 2015, 30 TWh i Sverige år 2030), finns det ingen anledning att öka produktionen från en energikälla som allt som oftast ödelägger biologin i de vattendrag där den förläggs. 2,7 TWh till ett system som redan generar överskott, på en total energiomslutning på drygt 400 TWh kan aldrig, säger aldrig kallas ”betydande”.

Småskalig vattenkraft bidrar inte till levande landsbygder, om man inte drar gränsen väldigt snävt vid ägarna till kraftverken. Den utarmar biologisk mångfald där den placeras, biologisk mångfald som i sig åtminstone på papperet är skyddad enligt Riokonvention och Miljöbalk, men som ofta kommer i andra hand i våra så kallade miljödomstolar. Denna biologiska mångfald kan dessutom ge basen för hållbara näringar som exempelvis fisketurism. Undersökningar visar på enorma potentialer i dessa näringar som inte tär på resursen, till skillnad från vattenkraften.
Den är dessutom inte nödvändig för att skapa balans/reglerkraft för vindkraften, se tidigare inlägg här och debattartikel här.
Alternativa sätt att reglera vindkraften finns och dessa måste användas om inte vindkraften ska råka ut för samma stämpel av miljöovänlighet som vattenkraften.

Vattenkraft, stor- eller småskalig är inte miljövänlig i annat än att den är hyfsat koldioxidfri. Att förenkla miljödebatten till att endast omfamna klimatfrågan som varandes en teknisk blunder och inte ett långvarigt misshushållande av resurser visar inte prov på några större förmågor till riktiga slutsatser. Lars och Vattenkraftföreningen har rätt om man jämför med kärnkraft och kolkraft, men allt är ju förstås relativt som Einstein sa…

4 000 människors beroende av vattenkraften är intressant, knappast heltid för man förmoda?

Återigen, 2,7 TWh ger inte ett betydande bidrag till energiomställningen. Vi har ett överskott, det ökar och ”bidraget” måste nog enbart ses som en pekuniär historia med ägarna av kraftverken som vinnare. En förutsättning för detta är de elcertifikat som småskalig vattenkraft upp till 1,5 MW får idag. Utan den, och det är något man måste arbeta för ska tas bort, skulle det inte vara ekonomiskt relevant med ny småskalig vattenkraft. I en debattartikel visar två nationalekonomer och en naturresursekonom på att utsläppsrättssystemet är dysfunktionellt i avseende på klimatfrågan. Eftersom någon annan får rätten att släppa ut samma mängd koldioxid som vi avsäger oss i och med export av förnyelsebar energi till Europa är det ett nollsummespel med noll inverkan på minskade växthusgaser. För att det ska fungera måste utsläppsrätterna minska till färre än vad marknaden behöver för att därigenom tvinga fram energieffektiviseringar…

Sammanfattat kan man säga att Svensk Vattenkraftförening med sin icke miljövänliga energi slår ett slag för medlemmarnas ekonomiska intressen och inget annat. Inget fel i det, alla måste förtjäna sitt uppehälle, men man bör göra det utan att förstöra miljön.
Anser jag i alla fall.

Mer om vattenkraft kan du säker hitta på intressant.se

Lönsamhet går fortfarande före överlevnad…

Aug 21
2009

I en artikel i DN skriver några forskare att höghastighetståg inte är lönsamma. De har gjort en analys av Götalandsbanan och tagit med olika kostnader för vad koldioxidminskning kan tänkas kosta.
Säkert inget fel i deras analys, den är säkert gjord så som de ska göras. Men…
ett fel finns och det är att man diskuterar som om det fanns alternativ. Som om fortfarande den ekonomiska lönsamheten skulle vara överordnad förutsättningen för att den kan existera, nämligen en beboelig planet.

Detta är ett resonemang som går igen i alla politiska klimatdiskussioner, man snuttifierar och tittar på ”sin” enskilda sektor, använder standardmetoder för ekonomisk analys och struntar i att OM vi fortsätter som idag, så går det åt pipsvängen!

Dessutom, som parentes, de skriver också att om man skulle göra dessa banor lönsamma skulle koldioxidkostnaden motsvara ett bensinpris på 30:/litern.
Det är fortfarande 15:-/liter under det pris som Lester R. Brown i boken Plan B 3.0 stipulerar som ett realistiskt pris om fossilbränslefordon ska betala vad det egentligen kostar miljön…

Bygg mer järnväg, se till att bilism blir så dyrt i städer att det blir orealistiskt som alternativ, se till att kompensera landsbygden tills vi får bilar som drivs av el.

Då kommer också järnvägar att bli ”lönsamma” med vanliga ekonomiska metoder för analys…

Mer om detta kan du hitta på intressant.se

Elfordon kommer…

Jun 20
2009

Med stor glädje men inte förvåning ser jag att Elforsk och Kairos Future har gjort en undersökning som visar att tre av fyra svenskar absolut är intresserade av att köpa en elbil och ännu fler är intresserade av laddhybrider.

Det tyder på en ökad förståelse av klimatproblemen och även kanske en ökad acceptans för att räckvid och toppfart måste underordnas om vi ska komma ur fossilbränsleberoendet. Att det sedan råkar vara McDonalds som gör en reklamkupp och sätter upp elladdstation utanför får man väl tycka vad man vill om. Bra initiativ tycker jag, även om det rimmar klimatilla med en boostad köttkonsumtion samtidigt som att bilen laddas…

Det är i alla fall ett steg på rätt väg. Nästa steg måste hursomhelst bli en ökad kollektivtrafik, privatbilism i städer får vi nog i ett hundraårsperspektiv se som en parentes i utvecklingen. Däremot tror jag att just elbilar eller elfordon överhuvudtaget kan vara lösningen för glesbygden, där vindkraft i form av gårdsverk eller bykollektiv kan stå för ”bränslet”.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Eller läs på intressant.se

El produceras alltid, även när det inte blåser…

Maj 29
2009

Lars Holmgård, särskild utredare i Miljöprocessutredningen, Peter Ardö och Annika Sandersnäs Heijman, sekreterare i utredningen uttalar sig idag i Miljöaktuellt.

Jag vet inte vad de har för utbildning, men att de inte är biologer, energiforskare eller klimatvetenskapsmän är uppenbart. Lika uppenbart är att de inte på något vis har haft möjlighet eller kunskap nog att efterforska uppgifter från de som utövar dessa discipliner. Däremot har de försökt (?) ta in kunskap om ämnen som berör dessa områden, eftersom de gör uttalanden om klimatförändringar och miljöpåverkan på lokala och globala plan.

Så var ifrån har de hämtat dessa ”kunskaper”? Ja, vi vet ju att de har haft sakkunniga experter från bland annat Naturskyddsföreningen, Sportfiskarna och Älvräddarnas Samorganisation med i utredningen, men uppenbarligen baserar de inte sin analys av Sveriges energibehov eller biologiska konsekvenser av vattenkraft på deras kunskaper…

Troligen, att döma av artikeln, har de lyssnat och lärt av Svensk Energi, kraftindustrins medlemsförening, en förening med medlemsnytta som syfte. Och vad är medlemsnytta i detta fall? Ja, att tjäna pengar åt bolagens ägare förstås. Inget ont i det, så fungerar alla företag, men det märkliga är att utredare tillsatta av regeringen så ensidigt lyssnar på klimat- och miljöargumenten från en industri som utmärker sig framförallt genom sin brist på miljöhänsyn. Några av medlemmarna i Svensk Energi tillhör gräddan av EU:s värsta koldioxidutsläppare, ett faktum som dessa medlemmar på ett beundransvärt sett lyckas vända i sin marknadsföring till att låta påskina att de arbetar för klimatet…

Det trion ovan borde läst är bland annat denna rapport, där Vattenfall AB själva förutspår ett överskott på hela 25 TWh i det nordiska systemet redan år 2015 (punkt 5). Eller denna rapport från Energimyndigheten som visar samma siffror, men då enbart i Sverige år 2030. Idag har vi försumbart med vindkraft, ändå hade vi ett överskott förra året på ungefär 1 TWh. Om vi nu bygger ut vindkraften till 30 TWh innebär det att den ska läggas till den befintliga produktionen. Vattenkraften står för drygt 66 TWh och kommer fortsatt att göra det. Bioenergi kommer att öka rejält och kärnkraften ska ju som bekant vara kvar. Konsumtionsökningen blir blygsam enligt Energimyndigheten. Och enligt IPCC, FN:s klimatpanel och andra riktiga experter på klimatfrågorna, är energieffektiviseringar det viktigaste vapnet mot klimatförändringarna, så vi ska spara el, inte öka förbrukningen…
Så var tar de där 30 TWh vindkraft vägen? Är det någon mystisk energisystemets Loe Labero inblandad? Hokus pokus och där försvann 30 TWh!

Förstås inte, det är bara kraftindustrin som i varje ögonblick vill sälja så mycket el som möjligt. För alla vet nämligen att vår konsumtion av el om några år är lägre än vår produktion, alltså finns det el även när det inte blåser. Det de ansvariga för miljöprocessutredningen gör sig skyldiga till i artikeln i Miljöaktuellt är inget annat än samma vulgärpropaganda som Fortum och Svensk Energi just nu sysslar med. Den är omogen och dum och värst är nog att man tror att vanligt folk inte kan räkna eller läsa rapporter.

Men vad har deras bristande kunskaper i biologi att göra med detta? Jo, följande:

I Sverige har vi en lagstiftning (den som de skulle utreda nämligen) vid namn Miljöbalken. Så trots att man är särskilt utsedd att utreda den har man inte begripit vad den handlar om! Den grundar sig som all modern miljölagstiftning på Riokonventionen, den om biologisk mångfald.

Jaha, och?

Jo, kära Lars, Peter och Annika, läs gärna följande från Naturvårdsverkets hemsida:

”Ett av de största globala problemen är den ökande förlusten av arter, naturtyper och ekosystem — biologisk mångfald. Våra liv blir fattigare, både ekonomiskt och själsligt, utan denna mångfald.Vi är helt och hållet beroende av biologiska resurser och ekosystemens tjänster. Biologisk mångfald, eller biodiversitet, är livet på jorden i sin helhet och i alla dess former. Begreppet används ofta för att betona värdet av variationsrikedom hos det levande.”

Och vad är klimathotet om inte ett biotophot? Det är fråga om kuster som kan översvämmas, regnskogar som riskerar att brinna upp och glaciärer och polarområden som hotar att försvinna tillsammans med de djurarter som finns där. Det vill säga biotoper hotas! Och det vill ni möta genom att förstöra biotoper här i Sverige! Jag hoppas ni inser att det är kontraproduktivt och ganska så avslöjande om era kunskaper i dessa frågor. Speciellt tråkig är er inställning när man inser att det absolut inte behövs, inte ens ur reglersynpunkt eller energibehovssynpunkt!

Vi har el i överskott redan, ett överskott som med största sannolikhet kommer att öka. Och det ska vi självklart exportera till länder som inte har samma möjligheter till förnybar energi som vi i Sverige.
MEN INTE PÅ BEKOSTNAD av att vi måste bygga ut den miljöovänliga vattenkraften! Sälja överskott, ja! Sälja så mycket att vi måste bygga ut vattenkraften, NEJ! Gränsen går just där Miljöbalken och Riokonventionen sätter stopp, där vi når gränsen för ett hållbart utnyttjande av resursen. Dit men inte längre och detta borde ni kunna inse efter ett par års utredande av denna lag… Och ni borde också förstå och känna till att det är just den typen av biologiskt hållbart gränsöverskridande som orsakat den miljö/klimatkris vi nu befinner oss i!
Tvärtom innebär detta överskott av elenergi att vi nu faktiskt, utan att hota några klimat- eller energimål, kan restaurera samtliga vattendrag efter vattenkraftens härjningar som pågått storskaligt från 20- och 40-talet och framåt. Vi kommer ändå att ha ett överskott att sälja av…

Dessutom finns andra sätt att reglera vindkraften, t ex genom effektstyrning hos konsumenter och genom batterikapaciteten i de kommande elbilarna, något som Svenska Kraftnäts generaldirektör Mikael Odenberg själv verifierat här på bloggen i ett tidigare inlägg.

Så varför detta utspel i Miljöaktuellt…?

Ni som läser får själva avgöra… för det som de påstår är inte sant och det finns inga rapporter som stöder det som de säger. SvK gav ut en rapport 2008, men i den står det ingenstans att vi måste bygga ut vattenkraften eller att vindkraften ska ersättas som baskraft när det inte blåser. Dessutom, hur ofta är det vindstilla i hela Sverige samtidigt? Jag vågar nog satsa en rejäl slant i en vadhållning på att SMHI skulle säga ”Aldrig!”. Och visst är väl det en fånig argumentation av mig, men det fånigaste är att regeringsutsedda utredare använder den argumentationstekniken själva… ”Vad ska ersätta vindkraften när det inte blåser?” Jojjo…!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
Eller läs på intressant.se

Dålig säkerhet på Oskarshamnsverket

Maj 23
2009

Om man kombinerar detta med detta så tycker jag att man kan komma fram till detta

Speciellt när man inser att vi måste bryta det ständigt ökande energibehovet för att klara klimatkrisen…

Fast det är klart; vi måste ju tänka på tillväxten också, hur skulle det se ut om inte alla i världen fick åka i varsin bil? Eller äta mikromat? Eller helgshoppa i London?

Tänkte inte på det, vi får väl bygga ut då, det löser sig säkert på något vis, vi som lever nu behöver ju inte bry oss i alla fall, uranet ska ju räcka i åtminstone kanske 40 år till…

Och det lär ju inte bli någon uranbrytning precis där jag bor, så skit samma…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Eller titta in på intressant.se.

Blogga och vinn tusentals kronor på Bloggtävlingen.se eller skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu