Klimat och Energi

IVA, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, har gett ut en rapport om de fem vägval vi har att ta för att få mest klimatnytta på energiområdet.

Först en liten påminnelse om att detta inte är objektiv forskning, då IVA ”främjar tekniska och ekonomiska vetenskaper samt näringslivets utveckling”. Det vill säga teknik och ekonomi är de ledande vetenskaperna man sysslar med, inte ekologi eller klimatforskning. Termen ”ekonomi” måste förstås inom ramen för nuvarande marknadsparadigm, vilket innebär att kopplingen tillväxt och ekologiska konsekvenser inte ses som ett problem, utan tvärtom; tillväxt anses vara ett fundament för att uppnå ekologisk hållbarhet. Tyvärr för de som förespråkar denna teori, finns det inga exempel på att detta sker i verkligheten utanför de väldigt förenklade ekonomiska modellerna. Den ”decoupling”-effekt som företrädarna för nyliberal ekonomi använder som huvudargument (ökad tillväxt ska till slut koppla loss de ekologiska effekterna, jämför tesen om ”tjänstemannasamhället”) kan inte påvisas med säkerhet i något enda fall i modern tid. Snarare tvärtom…

Dessutom består styrgruppen för rapporten av näringslivsföreträdare och två av dessa från kraftbolagsindustrin, vilket givetvis gör att rapporten ska ses som en partsinlaga och inte på något vis som en objektiv vetenskapsrapport.

Därmed inte sagt att den bara innehåller felaktigheter, men man bör veta detta för att kunna värdera den på rätt sätt.

Inledningsvis konstaterar man att Sverige behöver säker energiförsörjning med konkurrenskraftiga villkor för näringslivet – samtidigt som utsläppen av växthusgaser ska minska. En rimlig begäran om man är företrädare för näringslivet, men fungerar detta i verkligheten?

Vi går igenom deras fem punkter:
1. Prioritera energieffektivisering.
Sverige kan spara 15 TWh genom energieffektiviseringar med nuvarande styrmedel sägs det och med det verkar man vara nöjd. Det är en tråkig slutsats att stanna vid, eftersom detta skulle innebära endast en knapp 4 procentig effektivisering om man menar det totala energibehovet, och en 10 procentig om man menar elsektorn. Den verkliga potentialen, beskriven i doktorsavhandling av Louise Trygg, Linköping, pekar snarare på mellan 30-50 procentiga potentialer med nuvarande teknik. Frågan är varför man inte nämner detta?

2. Satsa på de åtgärder som ger mest klimatnytta
Här pratas om att vindkraft blir för dyr för konsumenterna. Och man pratar också om kostnadseffektivitet. Men hur ska det sparas elenergi om den hela tiden ska vara så billig som möjligt? Det finns ingen vetenskaplig rapport vad jag vet som kan koppla minskad användning av något som är billigt och behövs. Tvärtom innebär billiga energipriser ett fortsatt slöseri med energi. Att energieffektivisera med antagandet att låga priser alltid ska vara prioriterat är att binda ris till egen rygg. Att låga priser hänger intimt ihop med ökad konsumtion visar till exempel kärnkraftsutbyggnaden i Sverige, elkonsumtionen rusade i höjden inte för att det behövdes utan för att det fanns billig energi tillgängligt.

3. Satsa på eldrivna bilar
Bra, det behövs, eftersom vår import av olja från Danmark och Norge måste ersättas snarast, då dessa länder inte längre kan exportera någon olja inom kort tid, allt enligt forskarna av ämnet. Oil peak är här, vi behöver inse det nu och snabbt börja ställa om. Men hur fick man fram siffran 20 procent minskat koldioxidutsläpp? Väldigt pessimistiskt och knappast förankrat i vad som verkligen behövs och vad som måste göras, men hänvisning till föregående rader om oljeproduktionens minskning.

4. Fortsätt att utnyttja kärnkraften
Inget oväntat av näringslivsföreträdare som ensidigt ser på ekonomi i ett kort perspektiv och utan tanke på vare sig framtida kostnader eller miljömässiga konsekvenser. Nog om detta.

5. Förbered för ett varmare klimat
Också bra att man observerat klimatfrågan, men tråkigt att man inte tar den på det allvar som behövs i föregående punkter.

Sammanfattning:
Hade IVA tagit klimathotet och oljeslutet på allvar, borde man kommit fram till andra slutsatser. Men det förutsätter en del andra tankeförutsättningar som inte finns idag, så vad kan man vänta sig?

Oljetoppen innebär förutom att oljan tar slut i en framtid något mycket allvarligare i vår nära framtid. Priserna på oljan kommer att stiga dramatiskt det närmaste decenniet och IEAs chefsekonom (Internationell Energy Agency, OECDs grupp som har till uppgift att övervaka reserver och konsumtion av olja globalt) gav så sent som för några veckor ut en rapport där han pekar på att det är allvarligt att världens regeringar och statschefer är så omedvetna om den ”oil peak” som nu förväntas inträffa mer än ett decennium tidigare än tidigare prognoser. Den hotar att helt slå sönder den ekonomiska uppgång som förväntas efter nuvarande finanskris, dvs i nästa konjunkturuppgång. Inte om x antal cykler, utan nu! Säger alltså chefsekonomen, inte jag…

Vad innebär det för vårt moderna samhälle som helt och hållet vilar på oljan för transporter men också för massor av produkter? Tänk då också på att oljans energitäthet gör att förhållandet mellan vad det kostar (energimässigt) att ta upp den ur jorden och vad man får ut av den är 1 på 100. De absolut bästa alternativa energislagen har ett förhållande på 1 till 10. Det innebär att kostnader för all form av industri där transporter och extrahering av råvaror (som idag sker med oljeberoende maskiner) kommer att rusa i höjden på ett sätt som definitivt kommer att få världsmarknaden att stagnera.

Var finns den analysen? Ingenstans…

Klimathotet är nu på en sådan nivå forskningsmässigt att de mål som man refererar till är fullständigt orimligt låga för att ens ha en chans att stabilisera klimatet på nivåer om är säkra. CCS som beskrivs (Carbon Capture and Storage) är till exempel en teknik som när den väl kommer att fungera är minst två, kanske tre decennier för sent. Vi måste fasa BORT kolkraften, inget annat duger. Nu!

Energieffektiviseringar måste genomföras i en skala som minst ligger på vad forskarna säger är möjligt; målet framöver ännu mer. Det vill säga 30-50 procent nu, inte 3-10 procent som IVA föreslår som en rimlig nivå.

Att bygga ut vattenkraften i ett land som har de mest exploaterade vattendragen i världen och därmed tillhörande ekologiska katastrofer i samma vatten, är ingen lösning, utan visar bara hur lättvindigt man tar hela problemkomplexet.

Minns också att alla försök att lösa våra gemensamma problem på jorden är naturmässigt lagbundna att misslyckas om inte ekonomerna kan bevisa att en tillväxt helt kan frikopplas från någon som helst ökning av energi och/eller råvaruuttag. Med nuvarande konsumtion av energi och råvaror uppskalad till globalt jämlik konsumtion, dvs Kina, Indien och alla de andra ska ha samma mönster som oss, behövs inte tre globar, utan snarare kanske fem eller tio…

Tron på tekniken som lösning är en dröm baserad på de senaste hundra årens utveckling i Nord. Det man missar i den trenden är två fundamentala saker:

1. Vår utveckling har skett på bekostnad av andras resurser, energi- och råvarumässigt, inte som en konsekvens utan som en förutsättning för vårt välstånd. Utan denna tingens ordning de senaste århundradena hade vi inte varit där vi är idag, vårt ”moderna” samhälle.

2. Utan oljan hade vi inte sett ens tiondelar av vårt ekonomiska välstånd idag. Det finns inget som ersätter oljan i form av energitäthet och ekonomi, utan oljan hade vi inte varit på ens hundradelar av den teknologiska utvecklingskurva vi idag är. Och oljan är på upphällning…
Vi kommer inte att kunna ersätta den i en kontext av vårt nuvarande system. Alltså är förhoppningarna om teknikfixar helt grundlösa och fullständigt orimliga.

Jaha, så vad gör vi då?

Ja, först har marknadsekonomer sin hemläxa, att visa att ekonomisk tillväxt helt kan frikopplas (säger helt!) från ökad energianvändning och råvaruanvändning. Inte i jämförande tal, vilket man framför idag, utan i absoluta tal. Världen är ändlig, därför måste ansatserna för en hållbar utveckling beakta detta. Då duger inte en minskad energianvändning som äts upp av ökad tillväxt.

Resten kan vi ta sedan, men vi lär få vänta på resultaten från nyliberala ekonomer… De kan nämligen inte visa denna frikoppling mellan ökad tillväxt och minskad energiåtgång, inte någonstans…

Men ni har säkert hört talas om Transition Towns? Bra början att nysta i när man inser läget…

Mer om debatten kan du hitta på intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, energieffektiviseringar, olja, oil peak, klimat, koldioxid

Matthias Rapp på Svensk Vindenergi, säger ifrån om reglerbehovet i vindkraftsdebatten, äntligen! Det är efter debattartiklar av Björn Gillberg nyligen och från Naturskyddsföreningen, Sportfiskarna och Älvräddarna tidigare i somras.

Det är bra att Svensk Vindenergi tar detta steg, men tråkigt att man sätter gränsen vid storskalig vattenkraft. Självklart ska inte heller småskalig, miljöförstörande vattenkraft byggas ut, det självklara är att ta bort elcertifikaten från både stor- och småskalig vattenkraft.

I kommentarerna och i samtal per telefon ser jag att motståndet mot vindkraft i Sverige ökar. Det beror inte på att folk i allmänhet inte vill ta ansvar för klimatarbetet (jag bortser från de enstaka klimatskeptiker som av den anledningen inte vill bygga ut vindkraften), utan beror på att man i ivern att äntligen få en energikälla som kan godtas släpper lös marknaden på ett grönbete som tyvärr redan visats ge skador.

Exemplen är många. Vindkraft i gammelskog, på skyddsvärda fjälltoppar och i kustområden med känsligt fågelliv. Kunde inte politikerna någon gång våga ta ansvar fullt ut och omrama vindkraften med mer rigorösa lagar och regler?

Nu hotas denna värdefulla resurs att utmålas som miljöovänlig den med på grund av detta.

Vindkraft är bra och vi ska exportera det överskott som vi producerar, detta för att hjälpa till med det globala klimatarbetet. Men det ska inte ske på bekostnad av biologisk mångfald och förstörda naturresurser nationellt. Och det måste ske med en reviderad utsläppshandel som verkligen ger effekt, inte dagens dysfunktionella system som bara gynnar handlarna…

Målen om en levande miljö och klimatarbetet går att kombinera, motsättningarna mellan dessa är bara påhittade av kraftindustrin som först och främst och i alla led tänker på maximerad vinst. Detta i kombination med politiker som inte vågar sätta ned foten i miljölagstiftningen bäddar för nya kontroverser och mer motstånd mot en annars bra energikälla.

Mer om debatten kan du hitta på intressant.se.
Läs även andra bloggares åsikter om klimatarbete, vindkraft, vattenkraft, matthias rapp

I en artikel i DN skriver några forskare att höghastighetståg inte är lönsamma. De har gjort en analys av Götalandsbanan och tagit med olika kostnader för vad koldioxidminskning kan tänkas kosta.
Säkert inget fel i deras analys, den är säkert gjord så som de ska göras. Men…
ett fel finns och det är att man diskuterar som om det fanns alternativ. Som om fortfarande den ekonomiska lönsamheten skulle vara överordnad förutsättningen för att den kan existera, nämligen en beboelig planet.

Detta är ett resonemang som går igen i alla politiska klimatdiskussioner, man snuttifierar och tittar på ”sin” enskilda sektor, använder standardmetoder för ekonomisk analys och struntar i att OM vi fortsätter som idag, så går det åt pipsvängen!

Dessutom, som parentes, de skriver också att om man skulle göra dessa banor lönsamma skulle koldioxidkostnaden motsvara ett bensinpris på 30:/litern.
Det är fortfarande 15:-/liter under det pris som Lester R. Brown i boken Plan B 3.0 stipulerar som ett realistiskt pris om fossilbränslefordon ska betala vad det egentligen kostar miljön…

Bygg mer järnväg, se till att bilism blir så dyrt i städer att det blir orealistiskt som alternativ, se till att kompensera landsbygden tills vi får bilar som drivs av el.

Då kommer också järnvägar att bli ”lönsamma” med vanliga ekonomiska metoder för analys…

Mer om detta kan du hitta på intressant.se

Med stor glädje men inte förvåning ser jag att Elforsk och Kairos Future har gjort en undersökning som visar att tre av fyra svenskar absolut är intresserade av att köpa en elbil och ännu fler är intresserade av laddhybrider.

Det tyder på en ökad förståelse av klimatproblemen och även kanske en ökad acceptans för att räckvid och toppfart måste underordnas om vi ska komma ur fossilbränsleberoendet. Att det sedan råkar vara McDonalds som gör en reklamkupp och sätter upp elladdstation utanför får man väl tycka vad man vill om. Bra initiativ tycker jag, även om det rimmar klimatilla med en boostad köttkonsumtion samtidigt som att bilen laddas…

Det är i alla fall ett steg på rätt väg. Nästa steg måste hursomhelst bli en ökad kollektivtrafik, privatbilism i städer får vi nog i ett hundraårsperspektiv se som en parentes i utvecklingen. Däremot tror jag att just elbilar eller elfordon överhuvudtaget kan vara lösningen för glesbygden, där vindkraft i form av gårdsverk eller bykollektiv kan stå för ”bränslet”.

Läs även andra bloggares åsikter om elbilar, fossilbränsle, vindkraft

Eller läs på intressant.se

Lars Holmgård, särskild utredare i Miljöprocessutredningen, Peter Ardö och Annika Sandersnäs Heijman, sekreterare i utredningen uttalar sig idag i Miljöaktuellt.

Jag vet inte vad de har för utbildning, men att de inte är biologer, energiforskare eller klimatvetenskapsmän är uppenbart. Lika uppenbart är att de inte på något vis har haft möjlighet eller kunskap nog att efterforska uppgifter från de som utövar dessa discipliner. Däremot har de försökt (?) ta in kunskap om ämnen som berör dessa områden, eftersom de gör uttalanden om klimatförändringar och miljöpåverkan på lokala och globala plan.

Så var ifrån har de hämtat dessa ”kunskaper”? Ja, vi vet ju att de har haft sakkunniga experter från bland annat Naturskyddsföreningen, Sportfiskarna och Älvräddarnas Samorganisation med i utredningen, men uppenbarligen baserar de inte sin analys av Sveriges energibehov eller biologiska konsekvenser av vattenkraft på deras kunskaper…

Troligen, att döma av artikeln, har de lyssnat och lärt av Svensk Energi, kraftindustrins medlemsförening, en förening med medlemsnytta som syfte. Och vad är medlemsnytta i detta fall? Ja, att tjäna pengar åt bolagens ägare förstås. Inget ont i det, så fungerar alla företag, men det märkliga är att utredare tillsatta av regeringen så ensidigt lyssnar på klimat- och miljöargumenten från en industri som utmärker sig framförallt genom sin brist på miljöhänsyn. Några av medlemmarna i Svensk Energi tillhör gräddan av EU:s värsta koldioxidutsläppare, ett faktum som dessa medlemmar på ett beundransvärt sett lyckas vända i sin marknadsföring till att låta påskina att de arbetar för klimatet…

Det trion ovan borde läst är bland annat denna rapport, där Vattenfall AB själva förutspår ett överskott på hela 25 TWh i det nordiska systemet redan år 2015 (punkt 5). Eller denna rapport från Energimyndigheten som visar samma siffror, men då enbart i Sverige år 2030. Idag har vi försumbart med vindkraft, ändå hade vi ett överskott förra året på ungefär 1 TWh. Om vi nu bygger ut vindkraften till 30 TWh innebär det att den ska läggas till den befintliga produktionen. Vattenkraften står för drygt 66 TWh och kommer fortsatt att göra det. Bioenergi kommer att öka rejält och kärnkraften ska ju som bekant vara kvar. Konsumtionsökningen blir blygsam enligt Energimyndigheten. Och enligt IPCC, FN:s klimatpanel och andra riktiga experter på klimatfrågorna, är energieffektiviseringar det viktigaste vapnet mot klimatförändringarna, så vi ska spara el, inte öka förbrukningen…
Så var tar de där 30 TWh vindkraft vägen? Är det någon mystisk energisystemets Loe Labero inblandad? Hokus pokus och där försvann 30 TWh!

Förstås inte, det är bara kraftindustrin som i varje ögonblick vill sälja så mycket el som möjligt. För alla vet nämligen att vår konsumtion av el om några år är lägre än vår produktion, alltså finns det el även när det inte blåser. Det de ansvariga för miljöprocessutredningen gör sig skyldiga till i artikeln i Miljöaktuellt är inget annat än samma vulgärpropaganda som Fortum och Svensk Energi just nu sysslar med. Den är omogen och dum och värst är nog att man tror att vanligt folk inte kan räkna eller läsa rapporter.

Men vad har deras bristande kunskaper i biologi att göra med detta? Jo, följande:

I Sverige har vi en lagstiftning (den som de skulle utreda nämligen) vid namn Miljöbalken. Så trots att man är särskilt utsedd att utreda den har man inte begripit vad den handlar om! Den grundar sig som all modern miljölagstiftning på Riokonventionen, den om biologisk mångfald.

Jaha, och?

Jo, kära Lars, Peter och Annika, läs gärna följande från Naturvårdsverkets hemsida:

”Ett av de största globala problemen är den ökande förlusten av arter, naturtyper och ekosystem — biologisk mångfald. Våra liv blir fattigare, både ekonomiskt och själsligt, utan denna mångfald.Vi är helt och hållet beroende av biologiska resurser och ekosystemens tjänster. Biologisk mångfald, eller biodiversitet, är livet på jorden i sin helhet och i alla dess former. Begreppet används ofta för att betona värdet av variationsrikedom hos det levande.”

Och vad är klimathotet om inte ett biotophot? Det är fråga om kuster som kan översvämmas, regnskogar som riskerar att brinna upp och glaciärer och polarområden som hotar att försvinna tillsammans med de djurarter som finns där. Det vill säga biotoper hotas! Och det vill ni möta genom att förstöra biotoper här i Sverige! Jag hoppas ni inser att det är kontraproduktivt och ganska så avslöjande om era kunskaper i dessa frågor. Speciellt tråkig är er inställning när man inser att det absolut inte behövs, inte ens ur reglersynpunkt eller energibehovssynpunkt!

Vi har el i överskott redan, ett överskott som med största sannolikhet kommer att öka. Och det ska vi självklart exportera till länder som inte har samma möjligheter till förnybar energi som vi i Sverige.
MEN INTE PÅ BEKOSTNAD av att vi måste bygga ut den miljöovänliga vattenkraften! Sälja överskott, ja! Sälja så mycket att vi måste bygga ut vattenkraften, NEJ! Gränsen går just där Miljöbalken och Riokonventionen sätter stopp, där vi når gränsen för ett hållbart utnyttjande av resursen. Dit men inte längre och detta borde ni kunna inse efter ett par års utredande av denna lag… Och ni borde också förstå och känna till att det är just den typen av biologiskt hållbart gränsöverskridande som orsakat den miljö/klimatkris vi nu befinner oss i!
Tvärtom innebär detta överskott av elenergi att vi nu faktiskt, utan att hota några klimat- eller energimål, kan restaurera samtliga vattendrag efter vattenkraftens härjningar som pågått storskaligt från 20- och 40-talet och framåt. Vi kommer ändå att ha ett överskott att sälja av…

Dessutom finns andra sätt att reglera vindkraften, t ex genom effektstyrning hos konsumenter och genom batterikapaciteten i de kommande elbilarna, något som Svenska Kraftnäts generaldirektör Mikael Odenberg själv verifierat här på bloggen i ett tidigare inlägg.

Så varför detta utspel i Miljöaktuellt…?

Ni som läser får själva avgöra… för det som de påstår är inte sant och det finns inga rapporter som stöder det som de säger. SvK gav ut en rapport 2008, men i den står det ingenstans att vi måste bygga ut vattenkraften eller att vindkraften ska ersättas som baskraft när det inte blåser. Dessutom, hur ofta är det vindstilla i hela Sverige samtidigt? Jag vågar nog satsa en rejäl slant i en vadhållning på att SMHI skulle säga ”Aldrig!”. Och visst är väl det en fånig argumentation av mig, men det fånigaste är att regeringsutsedda utredare använder den argumentationstekniken själva… ”Vad ska ersätta vindkraften när det inte blåser?” Jojjo…!

Läs även andra bloggares åsikter om klimat, vindkraft, vattenkraft, miljöprocessutredningen
Eller läs på intressant.se

Om man kombinerar detta med detta så tycker jag att man kan komma fram till detta…

Speciellt när man inser att vi måste bryta det ständigt ökande energibehovet för att klara klimatkrisen…

Fast det är klart; vi måste ju tänka på tillväxten också, hur skulle det se ut om inte alla i världen fick åka i varsin bil? Eller äta mikromat? Eller helgshoppa i London?

Tänkte inte på det, vi får väl bygga ut då, det löser sig säkert på något vis, vi som lever nu behöver ju inte bry oss i alla fall, uranet ska ju räcka i åtminstone kanske 40 år till…

Och det lär ju inte bli någon uranbrytning precis där jag bor, så skit samma…

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, strålskydd, klimat, helgshoppa

Eller titta in på intressant.se.

Lars G Josefsson fick färg på sig som en protest mot Vattenfalls så kallade miljöarbete.
Man kan ha åsikter om nyttan av en sådan aktion, givetvis är ju de som tror på Vattenfall, eller rättare sagt, de som tror på det samhälle som Vattenfall representerar, ordentligt indignerade. Så de människorna kan man inte övertyga med färgbomber, tvärtom låser de fast sig ännu mer; de får så att säga vatten på kvarn i sin syn på ”miljöaktivister” och slikt folk.

Å andra sidan kan jag tycka att Lars givetvis gjort sig förtjänt av denna färgglada aktion flera gånger om. Vattenfall är ju Sveriges största miljöbov räknat i faktiska siffror, de är en högst bidragande orsak att vi nu med oförminskad fart går mot ett läge som närmast kan beskrivas ”full fart mot stupet”. De åtgärder Vattenfall vill göra är skrattretande, finns inga andra ord. Det är som om vi satt i en buss i hundra knyck med 200 meter kvar till ett stup där vi inte ser hur långt det är till marken. Vissa i bussen menar att stupet inte ens finns där, men de blir färre och färre ju klarare sikt framåt vi får. De som är sjukvårdsutbildade och de som forskar i fordonsolyckor höjer hela tiden rösten och varnar för konsekvenserna, oavsett om det är 2 eller 200 meter marken. Vad dessa sakkunniga säger är att oavsett höjden när vi åker över kanten, så är det enklaste och minst smärtsamma och det som ger de mest förutsägbara konsekvenserna att ställa sig på bromsen.

Men inte tycker chaufförerna det inte. De menar att om vi bromsar så tar det mycket längre tid att nå målet. Dessutom, kan det inte vara så att det är en synvilla? Och vem vet, kanske det bara är en liten kant på 5 centimeter och inte ett stup.
Deras mål att komma fram är så viktigt att de helt enkelt tar chansen, fast experterna säger att faran är stor att det kan vara ett stup vi närmar oss.
Och vad gör chauffören? Ja, stanna är det inte tal om, finns inte med på kartan. Möjligtvis bromsa, eller rättare sagt diskutera en inbromsning. Samtidigt som man i farten tankar upp för att kunna öka farten…
Så vad händer? Ja det förstår ni själva, de galna chaufförerna kommer inte att bromsa. Och våra experter kommer att fortsätta att mer och mer högljutt skrika att vi måste bromsa.
I det läget finns ju bara en sak, nämligen att antingen övertyga chaufförerna om vad som ska göras, eller ta över ratten själv.

Och det är i skenet av denna liknelse som man ska se färgbomberna mot Lars G Josefsson.
De som slängde bomberna är de passagerare som insett lägets fullständiga konsekvenser. Och de som tycker illa vara, de som pratar om ”miljöaktivister” är de passagerare som har lika bråttom som chauffören att hinna i tid och som prioriterar det till den milda grad att man sätter sitt eget och andras liv på spel.

Och chauffören kan man kanske inte klandra. Han har tydliga instruktioner sedan mer än 20 år från ledningen, att målet komma fram i tid står över allt annat. Precis allt annat. Det är så pass viktigt att man tror att alla andra önskemål och behov helt är underställda detta enda mål, att komma fram i tid. Och säger man en sak tillräckligt många gånger så kan de flesta övertygas. Och så här långt har det ju visat sig att den höga farten har gett en del positiva effekter. Folk som inte skulle ha kommit i tid har nu gjort det. Problemet är att detta paradigm, att vikten av att komma i tid står över allt annat, baseras på felaktiga antaganden att vägen alltid är rak, är oändligt lång och att det aldrig finns hinder av en art som kan skada bussen eller dess passagerare…

Så när nu stupet dyker upp tar det lång tid för de flesta att ens inse att stup kan förekomma, det har ingen någonsin nämnt. Och eftersom ”komma i tid” står över allt annat, så är ju att stanna, eller åtminstone bromsa hårt och vika undan inte ett alternativ.

Vattenfalls åtgärder i miljökampen kan egentligen ur detta perspektiv inte klandras. Lars G Josefsson har att rätta sig efter rådande ordning, han ska driva Vattenfall med vinst och denna vinst ska med definition alltid öka, annars begår han tjänstefel. Miljöhänsyn ska tas så länge inte vinsten vare sig i långt eller kort perspektiv riskerar försämras.  Miljötänkandet är helt underordnat vinstintresset och det är inte Lars G Josefssons fel. Han lyder bara det allmänna paradigmet att vinst och tillväxt går före allt annat.
Men för den lönen han uppbär får han tåla att en och annan passagerare tar sig friheten att uttrycka sin åsikt med annorlunda metoder. Det får nog anses ingå i ”chaufförsrollen” med tanke på lönen…

Ja just det, experterna. Jo de kommer med nya rapporter hela tiden. En av de senaste kan man läsa här. På engelska, men sammanfattningsvis så säger de följande:
Trampa på bromsen hårt! Minskar vi inte koldioxidutsläppen med minst 80 % till 2050 så är risken överhängande att vi går förbi den ödesdigra gränsen 2 grader höjd medeltemperatur. Bortom den gränsen är risken för så kallade ”tipping points” stegrad med konsekvenser som är oöverskådliga. Vi pratar om risk för kollaps av även i dag rika stater under trycket av hundratals miljoner flyktingar och förstörda naturresurser i en skala som vida överstiger de vildaste Hollywoodfantasier.

Och fortfarande finns det de som säger att vi ”måste kanske anpassa oss” för ett klimat på över 4 graders höjd medeltemperatur. Som artikelförfattaren på realclimate säger: Hur anpassar man sig till att leva i ett tågvrak efter en krasch? Och varför gör man inget åt situationen innan den sker? För det finns tekniska möjligheter, det är alla ense om. Jo, det sitter på ett annat, mentalt plan. Och den mentala låsningen heter ”ständig tillväxt får aldrig hotas”…

Läs även andra bloggares åsikter om klimat, koldioxid, kolkraft, lars g josefsson, vattenfall

Titta även in på intressant.se …

Biltillverkaren Fiat har inlett ett samarbete med Alelion batteries i Nödinge, Ale kommun skriver DN förra tisdagen. I Ale ska det tillverkas Fiats 500-modeller men med eldrift. 400 bilar är beställda och satsningen ger 50 arbetstillfällen totalt.

Det är lysande att detta sker eftersom vi har en mycket dålig historia i Sverige vad gäller biltillverkning. I takt med att bilarna har utnyttjat bränslet effektivare, har man istället för att dra nytta av det och göra snålare bilar gjort dem tyngre och snabbare för samma skvätt bränsle. Inge miljönytta, bara ökad fart…

Men det är samma problem i hela bilbranschen förstås, vi i Sverige kan inte sägas vara ensamma eller ens värst på detta. Men med tanke på att vi haft koldioxidmål ganska länge borde något ha hänt tidigare. Och till syvende och sist är det ju vi konsumenter som styr. Så länge vi vill ha snabbare och tyngre bilar är det dessa som kommer att tillverkas.

Eller är det vårt fel endast? Självklart inte, i vår underbara värld styrs vi av livsstilsreklam som alltihop går ut på att konsumera mer och mer, leva mer och mer luxuöst oavsett miljökonsekvenser. Och eftersom marknaden lägger ut mer på reklam i Sverige än vad som förbrukas på hela skolväsendet (drygt 50 miljarder) så slår det ju liksom igenom…

Nej, ska det bli ändring får man nog sluta lyssna på de profeter som säger att vi ska konsumera oss ur den rådande krisen, eftersom det ofelbart leder till mer energiförbrukning och mer koldioxidutsläpp. Oavsett om vi får bättre och bättre lösningar kommer de miljövinster de genererar att snabbt ätas upp i andra ändan av den ständigt ökande konsumtionen…

Läs även andra bloggares åsikter om elbilar, batteri, marknad, konsumtion

Titta även in på intressant.se …

I en intervju med Mikael Odenberg, generaldirektör på Svenska Kraftnät och tidigare moderaternas talesman för energifrågor säger han att …”De här skärpta miljökraven står i uppenbar konflikt med det ökade reglerbehov som uppstår vid en omfattande utbyggnad av vindkraften.” Det han menar är de vattendomar som, helt enligt riksdagens miljömål och enligt riktlinjerna i Riokonventionen, möjliggör ett litet spill av vatten förbi turbinerna i vattenkraftverken. Allt i syfte och mening att kunna få tillbaka lite av den biologiska mångfald som helt förstörts i och med den storskaliga utbyggnaden av våra älvar. Intervjun är gjord och publicerad av Svensk Energi, lobbyorganisationen som driver alla typer av kraftutbyggnader med klimathotet som ursäkt och som ägs och finansieras av våra kraftproducerande företag i Sverige.

Att man tar upp klimatet som ett svepskäl är fullständigt absurt eftersom både Vattenfall och E.on ingår som medlemmar i denna lobbyorganisation. Tar vi Vattenfall som exempel på medlemmarnas klimatintresse är följande siffror intressanta: Vattenfall lägger endast ner 8 % av sina forskningsinvesteringar på förnybar energi, merparten går till forskning runt återvändsgränden CCS, koldioxidinfångande kolkraftverk. Dessa kommer, om de överhuvudtaget blir verklighet och fungerar i praktiken, att vara tillgängliga först många år efter att vi passerat någon av alla ödesdigra ”tipping points” i klimatförsämringarna… Vattenfall tillhör den föga smickrande ”Thirty Dirty”-listan på Europas värsta koldioxidutsläppare. Få företag är värre, men just ”klasskamraten” i Svensk Energi, E.on, är faktiskt det.

Mikael Odenberg visar i intervjun upp den moderata standardsynen på natur och miljö. Uttalandet för några veckor sedan av moderaterna att ”naturvården får står tillbaka ett tag för klimatarbetet” visar på samma förbluffande okunskap i ämnet. Det lyser av en sådan total brist på kunskap att det skulle kunna vara roligt, om det inte var för att dessa människor nu styr Sverige och att detta faktum leder käpprätt åt skogen vad gäller miljöarbete. Och i miljöarbetet ligger förstås också klimatfrågorna, även om moderaterna inte begriper det…

Klimatförändringarna beror som sagts tidigare på ett långvarigt och icke hållbart överutnyttjande av naturens resurser. Det är inte på något sätt kontroversiellt att säga så, möjligen kan vissa på oändlig tillväxt troende ekonomer fortfarande förneka detta, eftersom deras teorier direkt omkullkastas om de skulle acceptera dessa ekologiska ramar. Att de är enögda och dåligt pålästa inom biologi och ekologi kan dock inte rucka på naturens fundamenta…

När man säger att klimatfrågorna skulle kunna lösas genom att förringa miljöarbetet är det inte bara kontraproduktivt, utan också ett bevis för att moderaterna antingen inte förstått dem eller förstått dem men struntar i dem. Några andra alternativ gives icke. Helt i linje med dessa okunniga uttalanden från moderaterna stöder naturligtvis Mikael Odenberg skrivningen som snart kommer från miljöprocessutredningen, där utredaren föreslår att vattendomar inte längre ska få omprövas i våra utbyggda och av vattenkraft biologiskt helt förstörda älvar. I själva verket får man nog se hela denna miljöprocessutredning som ett beställningsarbete från svensk kraftproduktion, gissningsvis planerat och effektuerat under trevliga middagar under intensivt lobbyarbete…

Det Odenberg glömmer att säga, precis som det glöms i regeringsdirektivet till utredaren är att vattenkraft inte är den enda källan till reglering av vindkraft. Frågan är hur allvarlig situationen är överhuvudtaget. Kan man lita på någon i detta fall? Grabbarna som styr och ställer i Svenska Kraftnät har många synliga och osynliga länkar med både kraftbolagen och givetvis med Svensk Energi. Eftersom vi har den regering vi har, spiller detta ”kamaraderi” även över på andra sätt. Svensk Energis förre VD, Bo Källstrand, blev som av en händelse landshövding i höstas. Inte i Stockholm eller Västergötland, utan i Västernorrlands län, en av Sveriges största producenter av el med sina 16 procent av den totala vattenkraften. Källstrand var VD på Svensk Energi när den ”vederhäftiga” skräckrapporten som visade på en förlust om hela 3,5 TWh elenergi om alla vattendomar skulle omförhandlas gavs ut.
Denna rapport har trots sina orimligheter legat som en av grunderna till Energimyndighetens rapport i höstas om vattenkraftens betydelse och man tvingas att fundera över om inte ”kamaraderiet” spritt sig ända in på myndighetsnivå.

Varför hoppar jag på detta påstående? Det är väl fakta att om 5 % spills förbi turbinerna i vattenkraftverken av de totalt cirka 66 TWh som produceras så förlorar man ungefär 3,5 TWh energi? Jodå, förvisso rent matematiskt, men saken är den att detta är teorier som har mycket dålig verklighetsförankring. Kammarkollegiet, som står för det allmännas intresse och är den myndighet som driver omprövningar av vattendomar, har minimala resurser, givna av samma regering som nu medvetet sväljer propagandan från Svensk Energi och packar om den i miljöprocessutredningen. De är tre personer på avdelningen som hanterar dessa frågor och de har en budget på någon ynka miljon. Dessa resurser räcker inte ens till att ompröva de mest behjärtansvärda fallen i små vattendrag med minikraftverk. Att låta påskina att det skulle kunna hota den storskaliga vattenkraften är löjeväckande, men inget som hejdar Svensk Energi. De ljuger inte men har gått långt över gränsen för vad som kan kallas larvig propaganda och inte vederhäftiga fakta …

Nåväl, vad är problemet med vindkraften då? Jo, den måste regleras eftersom den producerar energi efter hur det blåser. El måste konsumeras i samma takt som den produceras, annars får vi problem. Och här ser kraftbolagen nu en möjlighet att sätta ner klackarna för omprövningar! Jag kan riktigt höra hur de resonerat i korridorerna; ” vi lyfter regleringsproblematiken, ingen fattar ändå, i den frågan är vi herre på täppan vad gäller de tekniska detaljerna, ingen journalist kan reda ut begreppen och våra ord är tunga”.
Och visst har de till en viss del rätt; inte många kan frågan. Så därför vågar också regeringen gå emot svensk lagstiftning som säger att regeringen ska verkställa riksdagens beslut.

2006 tog riksdagen ett majoritetsbeslut med efterföljande uppdrag till regeringen i frågan om fiskvägar. Fiskvägar kallades förr lite slarvigt för fisktrappor och dessa är en förutsättning för att fisk ska kunna passera vattenkraftsdammarna. Att fisken ska kunna passera är ett sätt att återskapa den biologiska mångfalden, något som Sverige har lovat göra enligt Riokonventionen och som manifesteras i de 16 miljömålen som riksdagen tagit. Bland dessa finns målen ”biologisk mångfald” och ”levande vatten”. Detta är inte heller det kontroversiellt, det följer i princip grunderna för det inom EU gemensamma vattendirektivet som fått till följd att man idag restaurerar älvar och vattendrag i bland annat Holland, Österrike, Norge och Finland. De som arbetar med frågorna inom vattenmyndigheten i Sverige och som träffar kollegor inom vattenmyndigheterna i andra länder, kan vittna om den förvåning som dessa visar upp när de får reda på att Sverige ska sätta sig själv på sista plats i arbetet med att återställa vattnen. Detsamma råkar de forskare som arbetar med fiskvägar ut för när de träffar sina kollegor i bland annat Finland, där man insett vikten av att restaurera sina strömmande vattendrag.

Vår regering har på ett närmast föraktfullt sätt gått tvärs emot riksdagens uppdrag genom att i direktivet till miljöprocessutredningen säga att vattenkraftsproduktionen måste säkras och får därför inte minskas. Grunden för detta är alltså den skräckrapport som Svensk Energi gav ut 2005 och som inte har någon reell verklighetsanknytning.

Så med en rapport med falska argument och med det vanliga försäljartricket att säga sanningen, men absolut inte hela sanningen, har man nu fått en utredning som föreslår en tillbakagång; fel, vi har aldrig någonsin varit i närheten av en sådan usel vattenlagstiftning; som föreslår ett nytt och skrämmande lågvattenmärke i svensk miljölagstiftning.

Vad är det som de inte sagt då? Jo, både Bo Källstrand i egenskap av VD på Svensk Energi under perioden som den ovan nämnda rapporten skapades och Mikael Odenberg som generaldirektör på Svenska Kraftnät, glömmer batterikapaciteten i den kommande elbilsflottan och även effektreglering hos konsument.
Den första varianten går ut på att batterikapaciteten i elbilarna, när de står på laddning, kan användas för reglering genom att låta elen strömma baklänges ut på nätet när det så behövs. Faktum är att detta motsvarar ett till två kärnkraftsblock i kapacitet, något som verifierats i intervjuer med personal i ledningsgruppen på Svenska Kraftnät. Eftersom de känner till det, måste ju även Mikael Odenberg känna till det, men han säger inget om det, eftersom han har ett uppdrag, nämligen att till varje pris gynna vattenkraftsproducenterna. Inte officiellt förstås, men mellan skål och vägg. Det är enda förklaringen, om man inte vill påstå att Odenberg inte förstår vad man pratar om i ledningsgruppen i hans eget verk…

Den andra varianten på reglering av vindkraften har testats och använts under många år i Sverige under namnet ”dygnstaxa”. Det vill säga konsumenten ”uppmanades” via marknadskrafter eller enklare uttryckt priset att bättre fördela sin konsumtion av elström över dygnets timmar. Idag har de flesta svenskar fått de nya mätarna med långt bättre möjligheter att styra själv. Låt oss tänka oss att SMHI:s prognoser för vindhastigheter de närmaste dygnen kan ligga till grund för en sådan differentierad prislista. Då kan jag som konsument förbereda mig och möjligheten finns idag att själv prioritera grupper av elförbrukare i mitt hem. Förslagsvis vill jag att spisen och diskmaskinen ska prioriteras mellan 17.00 och 19.00 på vardagarna, men tvättmaskin och tumlare under natten. På så sätt smetar man ut konsumtionen, både över dygnet och över veckan; kopplat till pris på elen som i sin tur är kopplat till hur prognoserna för blåst ser ut de närmaste dygnen. Denna typ av effektreglering, som går att applicera hos enskild konsumnet, lokalt i en by eller ett kvarter och regionalt, finns med i Svenska Kraftnäts olika möjligheter för reglering av vindkraft, men som sagt; Bo Källstrand och Mikael Odenberg håller tyst om detta…

Men skulle inte 3,5 TWh förlust vara en katastrof för svenskt klimatarbete? Nej, inte ens om det var möjligt med omprövningar av den storleksordningen skulle det vara något hot mot vare sig klimatarbete eller energiförsörjning. Vi går mot rekordöverskott i svensk och nordisk elproduktion de närmaste decennierna, så energiläget är bättre än någonsin. Och prognoserna för en ökande nederbörd i kölvattnet på klimatförändringarna har inte heller de lyfts in i debatten. Redan nu har nederbörden ökat med 15-20 % i vissa delar av Sverige och den fortsätter att öka. Till detta kommer de effektiviseringar som vattenkraftsbolagen gör i sina kraftverk. Man byter ut turbiner och generatorer; bygger om inloppskanaler och mycket annat. Sammantaget innebär den ökade nederbörden och effektiviseringarna mer än dubbelt upp mot vad som skulle kunna omförhandlas om Svensk Energis skräckrapport blev verklighet, sett i ett perspektiv över några decennier. Med andra ord, hotet som inte är något hot eftersom resurserna till omförhandlingar av alla vattendomar inte finns, skulle inte bli något hot ens om dessa resurser skulle finnas och omprövningarna skedde på riktigt…

Och ska sanningen fram så vore en sådan omförhandling bra ur alla aspekter.
Dels är detta med fiskvägar ett uppdrag från riksdagen, ett majoritetsbeslut. Som regeringen egentligen har att lyda. Gissningsvis finns det en hake i mitt resonemang här, jag kan inte säga att jag är lika påläst i lagarna runt regeringsarbetet som i det svenska energisystemet, men den moraliska implikationen kan ingen undgå. Den folkvalda riksdagen har gett ett uppdrag och det struntar man inte bara i, utan ger utredningsdirektiv helt stick i stäv med majoritetsbeslutet i riksdagen. Ett fall för KU kanske?…

Men det skulle också innebära att vi slipper de krystade tolkningar av vattendirektivet som nu den svenska vattenkraftslobbyn vill få igenom, där de utbyggda älvarna ska betraktas som industriella krondiken där kraftbolagen ska kunna fortsätta med sin miljöfientliga verksamhet helt efter eget huvud.
Vi skulle då också kunna säga att vi följer riksdagens 16 miljömål. Vi skulle fortfarande ha ett överskott av el under överskådlig tid framöver, det vill säga svensk basindustri skulle få det som de behöver. Vi skulle uppnå våra internationella klimatmål utan problem. Med en kommande rapport från Nutek om förvaltningen av Östersjölaxen i ryggen skulle vi också ha möjligheter för en besöksnäring kopplad till vandrande fisk med en potential på kanske mer än 10 000 sysselsatta om vi fick dessa vattendomar omförhandlade. En potential som Bo Källstrand på frågan om svensk basindustri kan erbjuda samma möjligheter i norrlands glesbygd blev svaret skyldig…

Men detta vill inte den svenska kraftindustrin. Med klimatet som svepskäl för fortsatt utplundring av naturresurser vill de inte ens ge bort 5 % av sina framtida vinster.
Och det är med hjälp av människor som Bo Källstrand och Mikael Odenberg och organisationer som Svensk Energi och med vår nuvarande regerings goda minne som allt detta sker…

De borde skämmas.

ps
Enligt en artikel i Affärsvärlden hade svensk basindustri år 2008 de billigaste elpriserna i Västeuropa, 0,08 Euro inklusive nätavgifter och skatter per kilowattimme mot det dyraste landet som låg på 0,22 Euro. Snittet för hela EU låg på 0,14 Euro.
Märkligt att inte Svensk Energi eller Svenskt Näringsliv nämner detta i sina kampanjer för fortsatt vatten- och kärnkraftsutbyggnad. Det brukar ju låta tvärtom när de hjärteskärande tigger om mer kraft…
ds

Läs även andra bloggares åsikter om bo källstrand, fiskvägar, mikael odenberg, miljöprocessutredningen, riokonventionen, svensk energi, vattendirektivet, vattenkraft eller varför inte på intressant.se …