Klimat och Energi

”Grasping the climate crisis. A provocation from the Tällberg Foundation”.
Så heter den skrift som igår presenterades av Bo Ekman, Europaparlamentarikern Anders Wijkman och professor Johan Rockström. I den visar man på att IPCC ännu inte tagit med de senaste forskarrönen som pekar på att klimatförändringarna förmodligen är mycket allvarligare än väntat.

Som vanligt är det en del ”klimathotsförnekare” ute och bloggar. Enda förklaringen till deras ovetenskapliga och notoriska förnekelse måste vara dödsskräck (eller ren dumhet). I princip alla dessa människor är outbildade i ämnen som hydrologi, meteorologi eller annan vetenskap som är relevant för att uttala sig. Däremot känner de att deras egen livsstil är hotad och det är väl också där skon klämmer. I onödan många gånger; ingen påstår att vi ska tillbaka till stenåldern. Däremot kanske vi hamnar där om vi inte gör något.

Nåja, vi lämnar dem i deras låtsasvärld och tittar på fakta.  För tio år sedan sattes ett mål upp om att jordens medeltemperatur inte får öka med mer än max 2°C. Ny forskning visar att detta mål är otillräckligt. Redan vid 2°C är risken överhängande att vi får effekter som global avisning med mellan 2-7 meters ökad havsnivå. 95 procent av jordens befolkningscentra ligger inom denna nivå…

Dessutom visar det sig att vi förmodligen med nuvarande utveckling inte ens kommer att klara detta för lågt satta 2°C mål. Med den takt vi har nu på ”minskningen” av koldioxidutsläpp når vi mellan 3,4-4,0°C. Detta beror till en stor del på de relativt nyligen upptäckta ”feedback”-mekanismer som redan satts i spel. Metangashalter på mer än 100 gånger normalvärdet har uppmätts de senaste åren och detta är förstås illavarslande då metangas är många gånger mer potent som växthusgas än koldioxid.

Ok, så det är bara att ta livet av sig då?
Nej, förstås inte. Politik handlar om att reagera på nya situationer och stora politiska mål har satts upp och förverkligats tidigare. Energiforskarna visar att vi kan skära ned behovet av energi med hälften med dagens teknik. Det som måste till är incitament som gör det värt att energieffektivisera.

Författarna till skriften menar att man bör tillsätta en ny forskarpanel för att rädda haven och andra ekosystem (det är de som är basen för allt liv och därmed all ekonomi, oavsett om man tror på en socialistisk- eller marknadsdito).

Bland många andra förslag menar man att det absolut effektivaste vore att fasa ut all kolkraftsproduktion före 2030. Och visst finns det möjligheter att göra det. Men inte så länge vi har politiker som ”tänker klimat” av taktiska skäl, fast de egentligen tillhör den sakta minskande skaran skeptiker. ”Marknaden kommer aldrig på egen hand lösa våra klimatproblem”, uttalade den gamle Volvo-VD:n PG Gyllenhammar i en intervju i våras i DN.

Det måste alltså till politiska beslut som gör att utvecklingen och forskningen runt till exempel solenergi på allvar kan ta fart. Rent tekniskt vore det möjligt redan idag att med dagens ganska primitiva nivå på solceller (de utvecklas dock i hög fart) bygga solparker i Sahara som skulle kunna ersätta varenda kärnkraft- och kolkraftverk i Europa. Varför gör man det inte då?  Det är inte marknadsmässiga priser ännu… Ska vi vänta på att priserna ska bli marknadsmässiga av sig självt är risken mer än 50 procent att ingen av våra barnbarn får uppleva någon marknad överhuvudtaget…

Så, det är var och ens personliga ansvar att upplysa våra politiker och ledare att vi måste göra något NU! Det duger inte att sitta i soffan och hänga läpp, eller ännu värre, bli en av dessa förnekare som bara gör att utvecklingen går långsammare genom att påverka i fel riktning. Gå med i Naturskyddsföreningen, Greenpeace eller någon annan organisation som arbetar med klimatfrågor på ett bra sätt. Starta egna klimatupprop, läs böcker i ämnet så ni kan debattera och argumentera nästa gång ni stöter på en politiker eller företagsledare som inte tar det hela på allvar.

Tar vi tag i detta på allvar nu är det stor chans att vi lyckas. Låter vi det gå några år till utan åtgärder är risken överhängande att vi misslyckas.

Läs hela debattartikeln på DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=858086

Maud Olofsson tycker att det är dags att sluta tjafsa. Hon menar att de politiska partierna låst fast sig i inställningar som nu måste mjukas upp. ”-För tänk om det inte finns något motsatsförhållande mellan förnyelsebart och kärnkraft, då har vi kommit rätt långt” menar Maud.

Varför måste hon lyssna på en lobby som vill bygga ut både kärnkraft och vattenkraft? Drivet för denna önskan är bland annat bättre konkurrensvillkor för svenska företag, säger man. Det är som om de inte förstår svenska. Ingen seriös energidebattör tror att vi kan ha egna priser i Sverige, det är en omöjlighet eftersom vi är integrerade i en gemensam marknad där priserna generellt är högre än i Sverige. Det här vet ju näringslivet också, så varför kör man med dessa argument hela tiden, mot bättre vetande?

Jo, det finns väl bara ett skäl och det är att om vi bygger bra med ledningar så kan energi skapad i Sverige säljas till kontinenten med bra vinst. Att priserna i Sverige inte kommer att sjunka spelar ingen roll, det var vinsten på den sålda energin som lockade.

Och det måste väl också vara skälet att Maud, trots att hon måste känna till de enorma energibesparingspotentialer som finns, fortfarande vill ha kvar kärnkraften. För den behövs egentligen inte, eftersom vårt elbehov sedan 2001 sakta minskat trots en exempellöst lång högkonjunktur. Vi kan också halvera vårt energibehov utan att minska på vare sig produktion eller välstånd. Detta är möjligt redan till 2030 enligt Naturskyddsföreningen som hade sin höstkonferens i november med det temat.

Med ungefär 65-70 TWh vattenkraft, 15-20 TWh biokraft och förmodligen mer än 30 TWh vindkraft kan vi alltså till och med stänga av kärnkraften med en halverad förbrukning. Rent av kan detta mål vara möjligt till år 2020. Så enkelt är det.

Men Maud värnar om elindustrin och dess vinster så till den grad att hon gör en logisk kullerbytta och vill kalla kärnkraften för förnyelsebar. Eller åtminstone få in den i samma fack som de förnyelsebara energikällorna.

Tråkigt med politiker som inte minns Three Mile Island, Tjernobyl och alla incidenter som aldrig gick så långt att de fick ett namn i folkmun. För mig som bor i Västernorrland är det inte svårt att minnas; även om de flesta har gett upp och slutat skicka älgköttet på prov, det tar bort livsgnistan att alltid få höra negativa besked om höga cesiumhalter; så finns den radioaktiva smittan fortfarande där. Vi fick ju så händigt nya normer den gången, så äter man inte älgkött året om så ska det inte vara någon fara sägs det.

Fan trot…

http://www.centerpartiet.se/defaultnormal.aspx?id=67287

Madeleine Albright har varit på besök i Sverige och inbjöds av Lars G Josefsson, VD för det företag i Sverige som släpper ut mer koldioxid i atmosfären än hela Sveriges samlade utsläpp, att hålla föredrag för en utvald grupp människor om klimatförändringarna.

Madeleine, före detta utrikesminister i USA under Bill Clinton, verkar ha förstått problemet med klimatförändringarna. Hon menar att ”klimatpolitik är också en säkerhetsfråga. Miljöförstöringen kommer att få konsekvenser för hela världen, i och med översvämningar, klimatflyktingar, och krig om resurser”.

Man kan undra vems säkerhet hon oroar sig för; de hundratals miljoner människor som bor i Pakistan; ett land som kommer att översvämmas, göras obrukbart och skapa hungersnöd i en tidigare aldrig skådad omfattning, eller de européer som måste ta emot en flyktingvåg med krävande människor som ”tar resurser” av vårt välstånd…

Nåja, Lars G Josefsson log nöjt enligt SvD. Det kan man förstå; han har med hjälp av sin klimatkampanj lyckats lura närmare tvåhundratusen människor att Vattenfall är ett miljöföretag. I detta rävspel är Madeleine en bricka i spelet, ett toppnamn som ger Vattenfalls falska kampanj en form av legitimitet hos vissa…

Då fick jag en idé till en riktigt bra klimatkampanj som Lars skulle kunna sjösätta direkt om han ville. Lars tjänar 16,4 miljoner kronor inklusive förmåner per år och det är han säkert värd om han är den miljöhjälte som vissa vill kalla honom.

Men om han i tre år skulle nöja sig med bara 1 miljon i lön (något som en majoritet av svenskar bara kan drömma om) så skulle han med de återstående 15,4 miljonerna på tre år kunna köpa drygt 450 000 LED-lampor på ett känt postorderföretag och dela ut dessa till svenska hushåll. LED-lampan kostar idag 99:- för en 1,8 watts lampa och motsvarar en vanlig glödlampa på ungefär 7 watt. Den skulle passa bra i julstjärnorna som hänger i många fönster så här års. Där används idag gissningsvis mest vanliga 25-wattslampor.

På tre år skulle detta innebära en besparing på 33 GWh (julstjärnan tänd dygnet runt i 45 dagar i tre år). Om Lars då också kunde skära ned sin kolkraftsproduktion med lika mycket som dessa lampor sparar så skulle vi slippa nästan 42 000 ton koldioxid i atmosfären. Det skulle spara in lika mycket koldioxid som 16,5 miljoner liter bensin släpper ut. Eller lika mycket koldioxid som drygt 12 000 bilförare som var och en kör 2000 mil per år tillför…

Och skulle inte Lars kvarvarande miljonlön räcka får han väl gå till det sociala som så många andra med undermåliga inkomster i Sverige …

Men Lars gör inte så, han bjuder in gamla utrikesministrar och kör igång klimatkampanjer samtidigt som han ökar utsläppen av koldioxid med ungefär 2.5 miljoner ton varje år…
Miljökämpe som han är…

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2099387.svd

I en artikel från den 25 november på Svenskt Näringslivs hemsida visar organisationen att man tillhör de som inte vill ta klimatförändringarna på allvar. Däremot menar man på allvar att subventionerna till förnyelsebar energi bör fasas ut (på annat sätt kan man inte tolka sista stycket i artikeln) och att kärnkraft ska fasas in. Svensk Energi har också tagit initiativet till en satsning som de kallar krafttag.nu, ett ”upprop för morgondagens energiförsörjning”. Där kommenterar man kristdemokraten Lars Wohlins debattartikel på SVT Opinion där han förespråkar mer kärnkraft, vilket gillas av Svensk Energi/Kraftag.nu.

Tron på att människan plötsligt kan bemästra alla tekniska svårigheter som behöver åtgärdas för att kärnkraften ska bli hundra procent säker (en omöjlighet givetvis) är som vanligt enorm. Men kanske är det så att de som är med i Svenskt Näringsliv räknar med att deras ekonomi ger dem chansen att flytta om det ändå trots allt skulle hända, fast det egentligen inte kan hända, det som inte får hända…

Det är tråkigt att inse att dessa organisationer som företräder svensk industri inte istället belyser hur man kan spara energi genom energieffektiviseringar. Det är som om de senaste årens samtal om dessa möjligheter, understödda av forskning på t ex Linköpings universitet, helt gått Svenskt Näringsliv och deras tillskyndare i riksdagen förbi.
Bland de senaste inläggen i detta fortgående ”samtal” kan man peka på Naturskyddsföreningens höstkonferens med temat ”Halva energin, hela välfärden”, där bland andra Lousie Trygg, Tekn. Dr på institutionen för energisystem på Linköpings universitet menade att vi utan problem kan halvera vårt energibehov till 2030 om bara de rätta politiska åtgärderna görs. Skattesubventioner var ett sätt som debatterades.

Svenskt Näringsliv och givetvis Svensk Energi tillhör tyvärr de som eventuellt kan stoppa en sådan utveckling mot ett hållbart samhälle. Det verkar inte bättre än att de fortfarande tror att just Sverige och svenska företag ska kunna undslippa marknadskrafternas generella lag om tillgång och efterfrågan. Vi kan inte skapa lägre priser i Sverige genom att bygga mer kärnkraft eftersom vi tillhör en alltmer för stora delar av Europa gemensam marknad även på energisidan. Så länge inte Svenskt Näringsliv och svenska politiker inser detta kommer vi att alltför långsamt gå mot ett hållbart samhälle.

Sedan tillkommer fakta att kärnkraften är bland de dyraste alternativen som finns när det gäller energiutvinning. Bara att återställa Billingen där vi tidigare bröt uran gick på 2 miljarder kronor. Barsebäck återstår att montera ned den dag någon vill göra det. Kostnad okänd.

http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/miljo_energi_klimat/article66633.ece

http://www.krafttag.nu/krafttag/export/common/blog/article_0016.html

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=35188&a=1320616&lid=senasteNytt_1145102&lpos=rubrik_1320616

http://econpapers.repec.org/article/eeeenepol/v_3A36_3Ay_3A2008_3Ai_3A7_3Ap_3A2330-2350.htm

Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen kommenterade den 18 november slutbetänkandet från regeringens energieffektiviseringsutredare, Tomas Bruce. Det som saknas är ett ”tydligt ambitiöst effektiviseringsmål och ett helhetsgrepp på att ta tillvara på den stora potential som finns”.

Och det känns väl så lite överlag i debatten. Det finns enorma potentialer i detta med energieffektiviseringar och för mig som medlem i Älvräddarna och naturskyddsföreningsmedlem är det självklart att detta måste komma före all form av ny utbyggnad av energisystemen, speciellt det som hotar säkerhet och biologisk mångfald.
Trots denna potential är det som att försöken blir lite halvhjärtade. Och ändå är det många gånger enkla lösningar som närvarokontrollerade system vad gäller ljus och fläktar, varvtalsregleringar av pumpar och fläktsystem, byte till lågenergilampor och överlag en ökad medvetenhet.
Och det verkar fortfarande som om det största incitamentet för de flesta är ekonomi och inte ekologi. När elen blir dyr blir folk mer sparsamma, självklart.

Men jag skulle önska att fler kunde inse kopplingen att energieffektiviseringar först och främst är ett sätt att möta klimatförändringarna. Kraftbolagen vill gärna bygga ut vattenkraften och man flaggar med klimathotet och våra gemensamma mål för att möta detta.

Det är något fundamentalt obalanserat i att tänka sig att vi ska bygga ut de kanske sista tio till tjugo procenten av våra strömmande vatten och deras biotoper om inte något görs i mottagaränden samtidigt. Om EU inte tar riktiga krafttag på energieffektiviseringsplanet är ju våra uppoffringar helt verkningslösa; då läggs ju elkraften från våra sista strömvatten uppe på toppen av ett ständigt ökande kolkraftsutnyttjande. För det är ju så att i dagsläget byggs kolkraften ut och det gör den även om vi offrar våra vatten…

Läs Svantes kommentar i sin helhet:
http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/?news=4241