Var finns analysen?
2009
Jag har inte bloggat på ett tag nu. Det beror inte på att jag är mållös inför regeringens energiproposition, som fått både ris och ros. Även kommentatorerna har fått utstå ris och ros, bland annat kritiserade Maria Wetterstrand, miljöpartiets språkrör, Naturskyddsföreningens pressmeddelande; hon tyckte att kritiken saknades (vilket den inte gjorde).
Det väsentliga som jag anser att alla missar är själva grundbulten i problemen. Vi har en klimatkris, som de senaste dagarna fått ökad aktualitet med nya forskningsrön som pekar på snabbare förlopp och mycket mer långtgående konsekvenser än tidigare rapporter. Vi har en alarmerande situation och vi har inte många år på oss att göra något åt det.
Samtidigt har klimatet tappat lite fokus beroende på den finansiella härdsmälta som ännu inte tappat fart i världsekonomin. En del ljusglimtar kan skönjas, framförallt beroende på att man från statliga håll överallt i världen nu pytsar in tusentals miljarder till stöd åt industrier och banker. En konstgjord andning som man hoppas ska få effekten att hjulen sätter fart igen.
För vad händer om tillväxten inte startar upp igen? Överallt pratas det om katastrofscenarier, massarbetslöshet och ökade problem på i stort sett alla områden.
Det är tråkigt att den ena krisen på något vis utesluter den andra i det offentliga rummet, eftersom de på flera sätt intimt hänger samman. Klimatförändringarna är ju toppen av ett isberg; ett isberg av miljöskador och miljöpåverkan skapat av mänsklig aktivitet. Våra växthusgasutsläpp är hårt sammanbundna med globala ekonomier och tillväxt. På Bali-konferensen sattes målet 0,5 av dagens utsläpp av växthusgaser år 2050. Samtidigt är det så att om man drar tillväxtkurvorna (från innan finanshaveriet hösten 2008) för världens utvecklade länder och för de starkt kommande länderna, så kommer våra energibehov att öka till 3 gånger dagens användning. Vi ska alltså halvera våra utsläpp samtidigt som produktionen av energi ska öka med en faktor tre. I siffrorna om energianvändning ovan är tekniska framsteg i form av energieffektiviseringar medräknade…
Stern-rapporten från 2005 visar att om vi tar itu med problemen nu istället för att vänta kommer åtgärderna att ligga på ungefär 2 % av BNP, mot 20 % om vi väntar längre.
Allt pekar sammantaget på att vi måste göra något radikalt och det nu på en gång.
Men hur man än gör går ekvationen inte ihop. De som tror på kärnkraft eller andra tekniska lösningar (det är den neoklassiska nationalekonomins huvudlösning, att när marknaden kräver nya lösningar, så kommer de) missar de en viktig del i resonemanget, vi lever på en ändlig planet med ändliga resurser. Om en ökad tillväxt för alltid ska vara kopplad till ett ständigt ökat behov av råvaror och insatsresurser, går ekvationen inte att lösa. Sedan kan man diskutera tidpunkten för när det bryter ihop, hur länge råvarorna verkligen kommer att räcka. Med olja är det redan så att vi idag förbrukar fler fat än vad det upptäcks nya utvinningsbara resurser. Uranet kommer med dagens drygt 400 reaktorer över världen att räcka i kanske bästa fall 70 år. Vi kan återvinna metaller och andra råvaror, men i varje återvinningssteg ökar energiåtgången och därmed kostnaden.
Alltså kan man konstatera att dagens ekonomiska teorier om ständigt ökad tillväxt, som är kopplad till ständigt ökad konsumtion, helt enkelt inte fungerar i det långa loppet. Så varför tar vi inte tag i den frågan nu? Just nu har vi den största utmaningen som världen någonsin stått inför, klimathotet. Ändå görs det väldigt lite på själva klimatarbetet, jämför vi dagens klimatinsatser med de som görs på de finansiella och industriella marknaderna inser man att politikerna fortfarande inte insett den ödesdigra potentialen av klimatförändringarna.
Och framförallt, varför tar ingen på allvar upp den stora frågan, den som kopplar ihop finans- och klimatkrisen. Den om den ständigt ökade tillväxten. Tar vi inte tag i den på ett seriöst sätt spelar det ingen roll vilka mål vi har i klimatarbetet, haveriet är i så fall inbyggt i systemet.
Ju fortare alla inser att vi måste hålla oss inom de ekologiska ramarna för att överhuvudtaget ha en chans att fortsätta existera, desto större chans att vi överlever som art tillsammans med övrigt liv på denna planet. Dessa ramar är absoluta och kan inte tänjas mer än till en viss gräns. Går vi över den gränsen kollapsar systemet och då spelar inga ekonomiska teorier någon roll längre, oavsett om de är populära och moderna just nu. Teorier är teorier och ramar är ramar. Klimatförändringarna är i själva verket en påminnelse om existensen av dessa ramar, men inte på något vis den enda…
Vi i Nord måste nöja oss med en mycket liten tillväxtökning, kanske till och med en minskning. Då kan vi släppa upp den stora majoriteten av de andra människorna på planeten till en nivå som klart ligger över deras nuvarande nivå, men aldrig helt till vår nuvarande materiella nivå i form av bilar och annan resursslösande konsumtion. Bilen är ett bra exempel på hur ohållbart vi lever idag. Även om elbilar inom kort kommer att vara en verklighet i de utvecklade länderna kan vi aldrig någonsin låta samtliga människor på vår planet köra bil på det sätt som vi idag gör. Bara att anlägga alla vägar för dessa miljarder bilar är en omöjlighet om vi i beräkningen tar med resursbehovet i fråga om markanvändning och beläggning på dessa vägar. Så elbilar är inte någon lösning globalt sett, om vi vill ha en någorlunda rättvis fördelning av jordens resurser, däremot ett bra exempel på det ohållbara i vår livsstil.
Samma sak i Sverige just nu. Nu går mängder av människor arbetslösa beroende på finanskrisen. Samtidigt arbetar de som fortfarande har arbete ofta mer än 40 timmar per vecka. För att klara av både finans- och klimatkriser måste vi göra en omfördelning av resursanvändning, globalt och nationellt. Lägre materiell konsumtion i våra utvecklade länder, bättre fördelning av denna konsumtion genom kortare arbetstider för alla, teknikutveckling som ger oss hållbara energisystem och en hållbar materiell utveckling i de länder som är i utvecklingsfas. Den tillväxt som vi hade innan finanskrisen när det gäller materiell konsumtion, både i råvaruled och färdiga produkter, ska helst inte få återkomma. I ett sådant läge får vi kanske snurr på hjulen igen, men klimatmålen kommer aldrig att förverkligas, trots att de nuvarande är låga och inte tillräckliga enligt de klimatforskare som kan frågan.
Då får vi en sista tid med fest och glam, men går obönhörligt mot en katastrof, egalt om den kommer om tio, femtio eller tvåhundra år…
Läs även andra bloggares åsikter om energibehov, energiproposition, klimat, konsumtion, nationalekonomi, tillväxt, växthusgaser
Kanske hittar du något på intressant.se också…
mars 27th, 2009 at 2:23 e m
Christer, vad tror du man bygger kraftverk för förnybar energi av? En stadig eftermiddagsbris och lite solsken? Hur länge tror du att dessa kraftverk håller? Hur många kraftverk tror du att de behövs för att klara av att ersätta det som du vill bli av med?
Detta har du aldrig gjort någon analys på. Du bara förutsätter att det finns nog tillräckligt med järn, koppar, neodymium, indium, tellurium, germanium eller gallium och att allt detta tillräckligt snabbt kan raffineras och monteras till att bli de kraftverk som du hoppas kan ersätta kol, olja och kärnkraft. Vill du visa på att detta har du visst räknat med, varsågod… presentera siffrorna. Put your money where your mouth is…
Uran-ekvationen har vi på kärnkraftssidan däremot gjort. Och dina 70 år är trams. NEA/IAEA’s Red Book säger i sin senaste utgåva ”There is enough uranium known to exist to fuel the world’s fleet of nuclear reactors at current consumption rates for at least a century, according to the latest edition of the world reference on uranium published today”.
Detta gäller alltså med nuvarande reakotrer, vilka är känt som sanslöst ineffektiva, och med nuvarande prospekteringar, vilket inte tar hänsyn till nya fyndigheter eller att man börjar bryta malm med lägre koncentrationsgrad. Byter vi till nyare reaktorer av generation III, III+ och speciellt generation IV, samt börjar bryta med lägre koncentration, så klarar vi oss långt mer än 100 år.
Och sedan har vi thorium… vilket finns tre gånger rikligare än uran.
Vi har gjort matten… men det har inte du, förutom just det där lilla med 70 år, vilket är fel. Så kom igen Christer: låt oss se siffrorna för din gröna dröm. Svar på: hur många verk som krävs? Hur lång tid de kommer att ta att bygga? Och hur mycket ändliga resurser det kommer att krävas.
Var är analysen Christer?
mars 27th, 2009 at 2:47 e m
Jag märker till min glädje att du som vanligt med flit undviker huvudteoremet i denna lilla kria, nämligen att vi lever på en ändlig planet. Tror du att du kan hålla med om det, eller har du någon tabell från något obskyrt institut, finansierat av kärnkraftslobbyn som kan motbevisa det?
På en ändlig planet måste vi ta hänsyn till denna ändlighet. Och som du själv duktigt påpekar men missar att dra slutsaterna av (jag gjorde ju det i huvudinlägget), nämligen att det finns andra tillgångar, men de blir dyrare och dyrare att ta fram uranet ur.
Och sedan era thoriumreaktorer. Är det sådana som byggs i Finland? Nej, just det, på samma sätt som kärnkraftsindustrin i alla år tjatat om detta, tjatar nu Vattenfall om sina CCS-kolkraftverk.
Ingen av dessa lösningar kan realiseras innan det är försent.
Ni tittar 50 år in i framtiden och det är ett för långt perspektiv om det inte ska gå åt pipsvängen.
Hur kan kärnkraften hjälpa till med den rättvisa resursfördelningen som måste till i ett lite längre perspektiv?
Ska ni bygga kärnkraft i Pakistan, Irak och Iran? Hur löser vi de geopolitiska riskerna?
Du kan väl återkomma med slutnotan när (om) de finska reaktorerna sätts i drift.
Under tiden får du huvudvärk med alla människor som kommer att stoppa uranbrytningen i Sverige!
mars 27th, 2009 at 2:59 e m
http://climateprogress.org/wp-content/uploads/2009/01/nuclear-costs-2009.pdf
mars 27th, 2009 at 3:03 e m
• After three years of construction, the new-build flagship project, the Franco-German
AREVA-NP EPR in Olkiluoto, Finland, is over two years behind schedule and at least 50% or
€1.5 billion over budget.
Från http://www.greens-efa.org/cms/topics/dokbin/258/[email protected]
mars 27th, 2009 at 3:31 e m
Ändligheten gäller alla våra nuvarande energikällor… men du använder det enbart för att hacka på kärnkraften. Konsekvent? Nej. Ärligt? Nej. Miljövänligt och klimaträddande? Heh… nej.
Du har inte enda siffra som visar på att det finns något som kan ersätta kärnkraften, annat än från kärnkraftshatare, som ofta och gärna använder ”obskyra institut” för att försöka påvisa sitt case.
Visa att förnybart klara biffen bättre än kärnkraften Christer. Var är analysen?
Nej, Thorium-reaktorerna byggs inte i Finland… utan i Indien just nu, ett av världens starkaste länder vad gäller att bygga kärnkraft just nu. Olkilouto 3 är bara en(1) av 44 reaktorer under uppförande i världen nu, vilket gör det löjeväckande när ni kärnkraftsmotståndare försöker använda just det projektet som något slags ”bevis” för att kärnkraften är dyr. Olkilouto 3 är den första reaktorn av sitt slag (Avrea’s EPR-design) samtidigt som vi i västvärlden just nu kommer ur ett långvarit byggstopp av reaktorer. Inte konstigt att det då går trögt. Detta kommer givetvis att ändras när det blir fart på byggandet igen.
Så att du posta antikärnkrafts-länkar imponerar inte på mig. Här är en betydligt mer balanserad syn på det hela.
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article535968.ece
Och sedan det här med ändligheten…
Ingen, inte ens jag, tror på att fissionskraft är något vi kommer att köra på i evigheters evighet. Enbart fanatiska kärnkraftsmotståndare lever kvar i folkomröstningens 1980 och tror att utvecklingen aldrig går framåt. Självklart kommer vi att ställa av alla våra kärnkraftverk någon dag… och vindkraftverken… och solkraftverken.
Vad detta blir som ersätter? Förmodligen fusionskraften. Anläggningarna ITER och DEMO är klara med sin forskning till ca 2050… år 2150 om allt går åt skogen. Det är fram tills dess vi skall klara oss. Kärnkraften fixar det utan problem. Fixar dina ”gröna” alternativ det? Var är analysen som visar på det Christer?
mars 27th, 2009 at 3:50 e m
”Du har inte enda siffra som visar på att det finns något som kan ersätta kärnkraften”
14 000 TWh vindkraft utanför Norge är möjligt, men inte så länge kärnkraftskramare finns med starka ekonomiska intressen bakom sig…
”utan i Indien just nu, ett av världens starkaste länder vad gäller att bygga kärnkraft just nu”
Perfekt för terroristgrupperna i Pakistan, Afghanistan och andra länder runt i kring.
Affärsvärlden… Som att be en förhörsledare på Quantanamo att kommentera mänskliga rättigheter… Jisses!
Utbyggnaden av kärnkraften beräknas inom FN ge 18 istället för 16 procent av dagens behov. På vilket sätt räddar det världen? Under tiden ska vi bryta uran och lagra en radioaktiv rest som fortfarande är ett problem. Eller tycker du inte det?
Sedan är det ju jättekul om fusionskraft kan bli verklighet i framtiden, men dit är det långt, det vet du med. Och den kommer inte att lösa de andra råvaruproblemen i en värld som lever över sina tillgångar. Så varför inte ta tag i huvudproblemet nu, istället för en massa snabbfixar som genererar radioaktivt avfall?
mars 27th, 2009 at 4:00 e m
Konspirationsteorier om ”kärnkraftskramare” eller Big Oil som håller nere vindkraft är tröttande att höra. Det passar kiosk-thrillers men inte seriös debatt. Var är analyen som bevisar din lilla konspirationsteori Christer?
Elforsk tror jag knappast ens du har mage nog att kalla ett ”Obskyrt institut”. Havsbaserad ny vindkraft kostar ca 3 ggr mer än nybyggd kärnkraft. Dessutom får vi så en kraftkälla med mycket dålig tillförlitlighet. Det behövs ingen konspirationsteori för att inse att det finns ingen vettig ekonomi i det.
Här är den analysen: http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article508834.ece
Trams om terrorgrupper är även det material för kioskthrillers eller möjligen TV-serien ”24″. Och det säger inget om varför vi inte skulle bygga Thorium-rekoterer i Sverige.
Vad gäller Affärsvärldens artikel så får du gärna visa på den analys som säger att artikeln är felaktig. Var är analysen Christer?
Om du menar på att kärnkraft inte klarar av mer än 18% av energiförsörjningen, då vill jag se den analys som visar på att förnybart klarar mer. Var är analysen Christer?
Det enda du gör här är att säga ”Kärnkraften klarar det inte”. Men du säger inte med ett enda ord att förnybart klarar det istället. Så var är analysen som visar att förnybart klarar det istället Christer? Eller menar du att vi skall spara bort 82% av världen energiförbrukning? Lycka till med det…
mars 27th, 2009 at 10:40 e m
Käre Mikael. Det är roligt att du är så ihärdig, det behövs för att ni ska lyckas…
Det är så enkelt, men jag ska förklara. I det samhälle som du och jag nu lever i har vi skapat en ordning som kallas för ”de fria marknadskrafterna”. De som tror på dessa och att de också kan leverera lösningar på allt ont i världen, t ex fattigdom och miljöförstöring har missat en del små detaljer.
En sådan liten, men viktig detalj är det faktum att de flesta företag som verkar inom systemet är aktiebolag. De som äger aktierna har därmed ett vinstintresse, dvs de vill ha ränta på de pengar man har satt in.
Därför, käre Mikael, är detta ett skäl av många varför denna fria marknad aldrig kan ge lösningarna på t ex miljöproblemen.
Varför inte, frågar du.
Jo, därför att man på grund av denna vilja att få tillbaka investeringarna med ränta kommer att med automatik vara motståndare mot förändringar som hotar denna vinst.
Och denna syn delar man med alla underleverantörer och anställda inom branschen, som också känner sig hotade.
Sedan har de som vill försvara sina investeringar och vinster i demokratisk ordning rätt att starta organisationer som ställer upp på dem. Ta Svensk Energi som exempel. Resursstarka lobbyorganisationer som plöjer ner mängder av pengar för att ge sin version av verkligheten.
Ett annat problem är att vinst alltid går före miljö. Därför kan man per definition inte lita på vad en som tjänar pengar på en företeelse säger om den företeelsen. Det ligger i den personens eller organisationens intresse att förvrida verkligheten så att den passar bra. Där har den neoklassiska ekonomin rätt; där visar den sitt fula tryne. Maximerad egennytta (vilket alltså är en grundförutsättning för denna ekonomiska teori) innebär förvrängda fakta.
Detta är ingen konspirationsteori, det är så det fungerar. Välkommen till verkligheten. Säger jag som arbetat som säljare inom industri i flera decennier.
Elforsk må ha duktiga forskare anställda, men eftersom de finansieras och styrs av en organisation som har till uppgift att tala för kraftindustrin, blir deras forskning faktiskt lite, vad ska jag säga, inte helt obunden…
När det gäller kostnaderna för kärnkraft (nu kommer analysen Mikael:-) så ser jag inte i artikeln att man tagit hänsyn till avvecklingen och att man faktiskt kommer fram till att den blir dyr.
Intressant är också att vi i Sverige haft de billigaste priserna i Sverige även år 2008. Speciellt intressant med tanke på svensk basindustris Sverker Martin-Löf som brukar skrika sig hes över de höga energipriserna i Sverige… och använda det som ett argument för att få bygga kärnkraft, som alltså ger ett högre pris (har du verkligen läst artikeln Mikael?).
Allvarligt talat Mikael; du kommenterar inte någonstans själva grundproblemet att vi överutnyttjar naturresurser och att detta överutnyttjande är basen för klimatförändringarna. Dock är klimatet inte det enda hotet, bara som jag skrev i inlägget toppen av ett isberg.
Ett stort problem är att du som så många andra tror att vi kan komma över klimatproblemet genom att fortsätta att överutnyttja naturen. Detta istället för att se sanningen i vitögat; vi har byggt ett ohållbart system och kärnkraft kan aldrig lösa de problemen som detta innebär, bara ge en snabbfix som gör att folk kan skita i de stora frågorna ett tag till (tror de).
Vi kan inte fortsätta att ha en evig och ständigt ökande tillväxt och det finns faktiskt inget som stödjer att det skulle göra oss lyckligare heller. Vi måste skruva ned vår konsumtion om vi ska kunna släppa upp andra människor till en rimlig nivå. Där spelar energieffektiviseringar en viktig roll, tillsammans med förnybar energi. Och då är det politikernas förbannade skyldighet att ta tillbaka lite makt så att den ständigt citerade Jevons paradox inte tillåts ske… Dvs man måste sätta marknadskrafterna ur spel om de i sig själva inte kan hantera miljöproblemen, något som stöds av bland annat gamle PG Gyllenhammar…
Jag tror ju inte att teknik bara är av ondo; den dag du kan visa en fungerande fusionsreaktor blir alla glada. Men du som så innerligt vill tro på teknikens evangelium, varför tror du inte att vi kommer att lösa problemen med att lagra energi? 14 000 TWh vindkraft är som du vet 100 ggr Sveriges behov och tar vi hela Danmark, Norge och Sverige så är det fortfarande kanske 50 ggr vårt behov. Kan vi i en framtid inte alltför långt bort lagra den energin, t ex som vätgas, då är det en många gånger bättre lösning än kärnkraft av dagens modell. ABB har heltidsanställda som forskar kring likströmsledningar som ska kunna få över solenergi från Sahara till Europa…
Det finns mängder av liknande exempel, men lite får du leta efter själv. Kan rekommendera Lester Browns bok Plan B 3.0. Där har du samtliga problem förutom klimatet som beror på en icke hållbar marknadsekonomis framfart och en mängd lösningar.
Och det viktigaste med den boken är nog sentensen: Det finns inga snabbfixar och det finns inga lösningar som är storskaliga och passar överallt. Det hållbara samhället är ett mångfaldssamhälle ur energi- och livsmedelssynpunkt. Precis det motsatta mot det centraliserade säkerhetssamhälle som kärnkraften innebär.
Därmed sätter vi punkt för denna gång, tack ska du ha Mikael för dina synpunkter.