Färgglada livsviktiga protester…

Apr 30
2009

Lars G Josefsson fick färg på sig som en protest mot Vattenfalls så kallade miljöarbete.
Man kan ha åsikter om nyttan av en sådan aktion, givetvis är ju de som tror på Vattenfall, eller rättare sagt, de som tror på det samhälle som Vattenfall representerar, ordentligt indignerade. Så de människorna kan man inte övertyga med färgbomber, tvärtom låser de fast sig ännu mer; de får så att säga vatten på kvarn i sin syn på ”miljöaktivister” och slikt folk.

Å andra sidan kan jag tycka att Lars givetvis gjort sig förtjänt av denna färgglada aktion flera gånger om. Vattenfall är ju Sveriges största miljöbov räknat i faktiska siffror, de är en högst bidragande orsak att vi nu med oförminskad fart går mot ett läge som närmast kan beskrivas ”full fart mot stupet”. De åtgärder Vattenfall vill göra är skrattretande, finns inga andra ord. Det är som om vi satt i en buss i hundra knyck med 200 meter kvar till ett stup där vi inte ser hur långt det är till marken. Vissa i bussen menar att stupet inte ens finns där, men de blir färre och färre ju klarare sikt framåt vi får. De som är sjukvårdsutbildade och de som forskar i fordonsolyckor höjer hela tiden rösten och varnar för konsekvenserna, oavsett om det är 2 eller 200 meter marken. Vad dessa sakkunniga säger är att oavsett höjden när vi åker över kanten, så är det enklaste och minst smärtsamma och det som ger de mest förutsägbara konsekvenserna att ställa sig på bromsen.

Men inte tycker chaufförerna det inte. De menar att om vi bromsar så tar det mycket längre tid att nå målet. Dessutom, kan det inte vara så att det är en synvilla? Och vem vet, kanske det bara är en liten kant på 5 centimeter och inte ett stup.
Deras mål att komma fram är så viktigt att de helt enkelt tar chansen, fast experterna säger att faran är stor att det kan vara ett stup vi närmar oss.
Och vad gör chauffören? Ja, stanna är det inte tal om, finns inte med på kartan. Möjligtvis bromsa, eller rättare sagt diskutera en inbromsning. Samtidigt som man i farten tankar upp för att kunna öka farten…
Så vad händer? Ja det förstår ni själva, de galna chaufförerna kommer inte att bromsa. Och våra experter kommer att fortsätta att mer och mer högljutt skrika att vi måste bromsa.
I det läget finns ju bara en sak, nämligen att antingen övertyga chaufförerna om vad som ska göras, eller ta över ratten själv.

Och det är i skenet av denna liknelse som man ska se färgbomberna mot Lars G Josefsson.
De som slängde bomberna är de passagerare som insett lägets fullständiga konsekvenser. Och de som tycker illa vara, de som pratar om ”miljöaktivister” är de passagerare som har lika bråttom som chauffören att hinna i tid och som prioriterar det till den milda grad att man sätter sitt eget och andras liv på spel.

Och chauffören kan man kanske inte klandra. Han har tydliga instruktioner sedan mer än 20 år från ledningen, att målet komma fram i tid står över allt annat. Precis allt annat. Det är så pass viktigt att man tror att alla andra önskemål och behov helt är underställda detta enda mål, att komma fram i tid. Och säger man en sak tillräckligt många gånger så kan de flesta övertygas. Och så här långt har det ju visat sig att den höga farten har gett en del positiva effekter. Folk som inte skulle ha kommit i tid har nu gjort det. Problemet är att detta paradigm, att vikten av att komma i tid står över allt annat, baseras på felaktiga antaganden att vägen alltid är rak, är oändligt lång och att det aldrig finns hinder av en art som kan skada bussen eller dess passagerare…

Så när nu stupet dyker upp tar det lång tid för de flesta att ens inse att stup kan förekomma, det har ingen någonsin nämnt. Och eftersom ”komma i tid” står över allt annat, så är ju att stanna, eller åtminstone bromsa hårt och vika undan inte ett alternativ.

Vattenfalls åtgärder i miljökampen kan egentligen ur detta perspektiv inte klandras. Lars G Josefsson har att rätta sig efter rådande ordning, han ska driva Vattenfall med vinst och denna vinst ska med definition alltid öka, annars begår han tjänstefel. Miljöhänsyn ska tas så länge inte vinsten vare sig i långt eller kort perspektiv riskerar försämras.  Miljötänkandet är helt underordnat vinstintresset och det är inte Lars G Josefssons fel. Han lyder bara det allmänna paradigmet att vinst och tillväxt går före allt annat.
Men för den lönen han uppbär får han tåla att en och annan passagerare tar sig friheten att uttrycka sin åsikt med annorlunda metoder. Det får nog anses ingå i ”chaufförsrollen” med tanke på lönen…

Ja just det, experterna. Jo de kommer med nya rapporter hela tiden. En av de senaste kan man läsa här. På engelska, men sammanfattningsvis så säger de följande:
Trampa på bromsen hårt! Minskar vi inte koldioxidutsläppen med minst 80 % till 2050 så är risken överhängande att vi går förbi den ödesdigra gränsen 2 grader höjd medeltemperatur. Bortom den gränsen är risken för så kallade ”tipping points” stegrad med konsekvenser som är oöverskådliga. Vi pratar om risk för kollaps av även i dag rika stater under trycket av hundratals miljoner flyktingar och förstörda naturresurser i en skala som vida överstiger de vildaste Hollywoodfantasier.

Och fortfarande finns det de som säger att vi ”måste kanske anpassa oss” för ett klimat på över 4 graders höjd medeltemperatur. Som artikelförfattaren på realclimate säger: Hur anpassar man sig till att leva i ett tågvrak efter en krasch? Och varför gör man inget åt situationen innan den sker? För det finns tekniska möjligheter, det är alla ense om. Jo, det sitter på ett annat, mentalt plan. Och den mentala låsningen heter ”ständig tillväxt får aldrig hotas”…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Titta även in på intressant.se

Äntligen!…

Apr 21
2009

Biltillverkaren Fiat har inlett ett samarbete med Alelion batteries i Nödinge, Ale kommun skriver DN förra tisdagen. I Ale ska det tillverkas Fiats 500-modeller men med eldrift. 400 bilar är beställda och satsningen ger 50 arbetstillfällen totalt.

Det är lysande att detta sker eftersom vi har en mycket dålig historia i Sverige vad gäller biltillverkning. I takt med att bilarna har utnyttjat bränslet effektivare, har man istället för att dra nytta av det och göra snålare bilar gjort dem tyngre och snabbare för samma skvätt bränsle. Inge miljönytta, bara ökad fart…

Men det är samma problem i hela bilbranschen förstås, vi i Sverige kan inte sägas vara ensamma eller ens värst på detta. Men med tanke på att vi haft koldioxidmål ganska länge borde något ha hänt tidigare. Och till syvende och sist är det ju vi konsumenter som styr. Så länge vi vill ha snabbare och tyngre bilar är det dessa som kommer att tillverkas.

Eller är det vårt fel endast? Självklart inte, i vår underbara värld styrs vi av livsstilsreklam som alltihop går ut på att konsumera mer och mer, leva mer och mer luxuöst oavsett miljökonsekvenser. Och eftersom marknaden lägger ut mer på reklam i Sverige än vad som förbrukas på hela skolväsendet (drygt 50 miljarder) så slår det ju liksom igenom…

Nej, ska det bli ändring får man nog sluta lyssna på de profeter som säger att vi ska konsumera oss ur den rådande krisen, eftersom det ofelbart leder till mer energiförbrukning och mer koldioxidutsläpp. Oavsett om vi får bättre och bättre lösningar kommer de miljövinster de genererar att snabbt ätas upp i andra ändan av den ständigt ökande konsumtionen…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Titta även in på intressant.se

Giftig framtid…

Apr 15
2009

I DN den 5 april kunde man läsa en artikel där journalisten Hans Olsson tar upp frågan som Marit Paulsen nu fått upp på dagordningen i det offentliga samtalet, nämligen om ekologisk mat egentligen är bra för oss. Frågan ställd av två skäl, det ena är att vi har ett gäng professorer på SLU som hävdar att ingen forskning visar att a) ekologisk mat är nyttigare, b) de gifter som vi sprutar på vanlig mat orsakar medicinska effekter hos dem som äter den maten. Det andra skälet är att Marit hävdar att vi inte kan föda alla människor på jorden om all mat produceras ekologiskt.

Vad har nu detta med klimat och energi att göra undrar någon..?

Jo, sådana påståenden som forskarna på SLU och Marit Paulsen gör har stor bäring på frågan om klimat och energi. Konventionell odling kräver enormt stora resurser av olja för att producera och transportera handelsgödsel och även för transport av djurfoder i form av soja. Ekologisk djurhållning förutsätter ekologisk foderodling. Sojaodlingarna i sig medför att vi utarmar den ekologiska mångfalden eftersom vi låter regnskog huggas ned för att istället odla soja.
Handelsgödsel tillverkas av ändliga resurser och även om dessa eventuellt kan synas räcka länge till så är det inte per definition en hållbar lösning.
Och att fortfarande år 2009 hävda att man ska hälla ut gift på åkrar och odlingar bara för att man har gränsvärden och forskning som inte kan peka ut det farliga i den handlingen är tragiskt. Man trodde kanske att vi kommit lite längre i den utvecklingen med tanke på alla skandaler genom årtiondena där marknadskrafter alltid velat förminska riskerna. På trettiotalet såldes fortfarande mineralvatten med radioaktivitet som hälsobefrämjande ingrediens…
Tobak och rökning, neurosedynet och hormoslyret är bara några i en lång rad av teknik- och kemioptimistiska tillkortakommanden…

Överhuvudtaget förutsätter Marits påstående om att vi inte kan försörja jordens befolkning med ekologisk odling att vi fortsätter precis som nu på alla plan. Nuvarande system där vi i Nord med marknadskrafter tvingar jordbruksbefolkningen i Syd att odla varor för försäljning till oss istället för att odla det som de behöver för sin egen hushållning måste upprätthållas. Bland det som odlas för att vi ska kunna fortsätta med vår överdådiga och resursförbrukande livsstil finns kaffe, soja, majs och sockerrör för etanoltillverkning och mycket annat.

Just bilbränsleodlingen förtjänar ett eget utrymme. Oavsett om vi konverterar till rena elbilar eller till biobränslebilar är inte detta lösningen på våra klimat- och energiproblem som är förknippade med just bilkulturen. Tycker vi att övriga delar av jordens befolkning ska ha samma materiella standard som vi (och det tycker i alla fall de i Syd är rimligt, vi är deras ”role models”) räcker inte resurserna på andra plan. Att bygga dessa miljarder bilar och att lägga ut alla vägar som krävs för dessa att köra på skulle innebära ett resursslöseri utan like; frågan är om det överhuvudtaget går…

Hela idén med att vi ska kunna ge hela jordens befolkning samma materiella konsumtionsstandard är i sig baserat på att man inte inser att våra resurser är ändliga. Marit Paulsen är en god representant för det alliansparti hon tillhör. Där vill man inte se sanningen i vitögat, kejsarens nakenhet är man helt blind för. Och för att upprätthålla den lögnen blir konsekvensen att man måste tro på att naturen ska tämjas med konstgödsel och gifter. Lägger man till lite kärnkraft och lite marginella miljöeftergifter (så länge de inte skadar den heliga ekonomin) så kanske det löser sig…
Fan trot.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Titta även in på intressant.se

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu