Klimat och Energi

Maud Olofsson tycker att det är dags att sluta tjafsa. Hon menar att de politiska partierna låst fast sig i inställningar som nu måste mjukas upp. ”-För tänk om det inte finns något motsatsförhållande mellan förnyelsebart och kärnkraft, då har vi kommit rätt långt” menar Maud.

Varför måste hon lyssna på en lobby som vill bygga ut både kärnkraft och vattenkraft? Drivet för denna önskan är bland annat bättre konkurrensvillkor för svenska företag, säger man. Det är som om de inte förstår svenska. Ingen seriös energidebattör tror att vi kan ha egna priser i Sverige, det är en omöjlighet eftersom vi är integrerade i en gemensam marknad där priserna generellt är högre än i Sverige. Det här vet ju näringslivet också, så varför kör man med dessa argument hela tiden, mot bättre vetande?

Jo, det finns väl bara ett skäl och det är att om vi bygger bra med ledningar så kan energi skapad i Sverige säljas till kontinenten med bra vinst. Att priserna i Sverige inte kommer att sjunka spelar ingen roll, det var vinsten på den sålda energin som lockade.

Och det måste väl också vara skälet att Maud, trots att hon måste känna till de enorma energibesparingspotentialer som finns, fortfarande vill ha kvar kärnkraften. För den behövs egentligen inte, eftersom vårt elbehov sedan 2001 sakta minskat trots en exempellöst lång högkonjunktur. Vi kan också halvera vårt energibehov utan att minska på vare sig produktion eller välstånd. Detta är möjligt redan till 2030 enligt Naturskyddsföreningen som hade sin höstkonferens i november med det temat.

Med ungefär 65-70 TWh vattenkraft, 15-20 TWh biokraft och förmodligen mer än 30 TWh vindkraft kan vi alltså till och med stänga av kärnkraften med en halverad förbrukning. Rent av kan detta mål vara möjligt till år 2020. Så enkelt är det.

Men Maud värnar om elindustrin och dess vinster så till den grad att hon gör en logisk kullerbytta och vill kalla kärnkraften för förnyelsebar. Eller åtminstone få in den i samma fack som de förnyelsebara energikällorna.

Tråkigt med politiker som inte minns Three Mile Island, Tjernobyl och alla incidenter som aldrig gick så långt att de fick ett namn i folkmun. För mig som bor i Västernorrland är det inte svårt att minnas; även om de flesta har gett upp och slutat skicka älgköttet på prov, det tar bort livsgnistan att alltid få höra negativa besked om höga cesiumhalter; så finns den radioaktiva smittan fortfarande där. Vi fick ju så händigt nya normer den gången, så äter man inte älgkött året om så ska det inte vara någon fara sägs det.

Fan trot…

http://www.centerpartiet.se/defaultnormal.aspx?id=67287