The real climate scam…
2009
I en intervju med Mikael Odenberg, generaldirektör på Svenska Kraftnät och tidigare moderaternas talesman för energifrågor säger han att …”De här skärpta miljökraven står i uppenbar konflikt med det ökade reglerbehov som uppstår vid en omfattande utbyggnad av vindkraften.” Det han menar är de vattendomar som, helt enligt riksdagens miljömål och enligt riktlinjerna i Riokonventionen, möjliggör ett litet spill av vatten förbi turbinerna i vattenkraftverken. Allt i syfte och mening att kunna få tillbaka lite av den biologiska mångfald som helt förstörts i och med den storskaliga utbyggnaden av våra älvar. Intervjun är gjord och publicerad av Svensk Energi, lobbyorganisationen som driver alla typer av kraftutbyggnader med klimathotet som ursäkt och som ägs och finansieras av våra kraftproducerande företag i Sverige.
Att man tar upp klimatet som ett svepskäl är fullständigt absurt eftersom både Vattenfall och E.on ingår som medlemmar i denna lobbyorganisation. Tar vi Vattenfall som exempel på medlemmarnas klimatintresse är följande siffror intressanta: Vattenfall lägger endast ner 8 % av sina forskningsinvesteringar på förnybar energi, merparten går till forskning runt återvändsgränden CCS, koldioxidinfångande kolkraftverk. Dessa kommer, om de överhuvudtaget blir verklighet och fungerar i praktiken, att vara tillgängliga först många år efter att vi passerat någon av alla ödesdigra ”tipping points” i klimatförsämringarna… Vattenfall tillhör den föga smickrande ”Thirty Dirty”-listan på Europas värsta koldioxidutsläppare. Få företag är värre, men just ”klasskamraten” i Svensk Energi, E.on, är faktiskt det.
Mikael Odenberg visar i intervjun upp den moderata standardsynen på natur och miljö. Uttalandet för några veckor sedan av moderaterna att ”naturvården får står tillbaka ett tag för klimatarbetet” visar på samma förbluffande okunskap i ämnet. Det lyser av en sådan total brist på kunskap att det skulle kunna vara roligt, om det inte var för att dessa människor nu styr Sverige och att detta faktum leder käpprätt åt skogen vad gäller miljöarbete. Och i miljöarbetet ligger förstås också klimatfrågorna, även om moderaterna inte begriper det…
Klimatförändringarna beror som sagts tidigare på ett långvarigt och icke hållbart överutnyttjande av naturens resurser. Det är inte på något sätt kontroversiellt att säga så, möjligen kan vissa på oändlig tillväxt troende ekonomer fortfarande förneka detta, eftersom deras teorier direkt omkullkastas om de skulle acceptera dessa ekologiska ramar. Att de är enögda och dåligt pålästa inom biologi och ekologi kan dock inte rucka på naturens fundamenta…
När man säger att klimatfrågorna skulle kunna lösas genom att förringa miljöarbetet är det inte bara kontraproduktivt, utan också ett bevis för att moderaterna antingen inte förstått dem eller förstått dem men struntar i dem. Några andra alternativ gives icke. Helt i linje med dessa okunniga uttalanden från moderaterna stöder naturligtvis Mikael Odenberg skrivningen som snart kommer från miljöprocessutredningen, där utredaren föreslår att vattendomar inte längre ska få omprövas i våra utbyggda och av vattenkraft biologiskt helt förstörda älvar. I själva verket får man nog se hela denna miljöprocessutredning som ett beställningsarbete från svensk kraftproduktion, gissningsvis planerat och effektuerat under trevliga middagar under intensivt lobbyarbete…
Det Odenberg glömmer att säga, precis som det glöms i regeringsdirektivet till utredaren är att vattenkraft inte är den enda källan till reglering av vindkraft. Frågan är hur allvarlig situationen är överhuvudtaget. Kan man lita på någon i detta fall? Grabbarna som styr och ställer i Svenska Kraftnät har många synliga och osynliga länkar med både kraftbolagen och givetvis med Svensk Energi. Eftersom vi har den regering vi har, spiller detta ”kamaraderi” även över på andra sätt. Svensk Energis förre VD, Bo Källstrand, blev som av en händelse landshövding i höstas. Inte i Stockholm eller Västergötland, utan i Västernorrlands län, en av Sveriges största producenter av el med sina 16 procent av den totala vattenkraften. Källstrand var VD på Svensk Energi när den ”vederhäftiga” skräckrapporten som visade på en förlust om hela 3,5 TWh elenergi om alla vattendomar skulle omförhandlas gavs ut.
Denna rapport har trots sina orimligheter legat som en av grunderna till Energimyndighetens rapport i höstas om vattenkraftens betydelse och man tvingas att fundera över om inte ”kamaraderiet” spritt sig ända in på myndighetsnivå.
Varför hoppar jag på detta påstående? Det är väl fakta att om 5 % spills förbi turbinerna i vattenkraftverken av de totalt cirka 66 TWh som produceras så förlorar man ungefär 3,5 TWh energi? Jodå, förvisso rent matematiskt, men saken är den att detta är teorier som har mycket dålig verklighetsförankring. Kammarkollegiet, som står för det allmännas intresse och är den myndighet som driver omprövningar av vattendomar, har minimala resurser, givna av samma regering som nu medvetet sväljer propagandan från Svensk Energi och packar om den i miljöprocessutredningen. De är tre personer på avdelningen som hanterar dessa frågor och de har en budget på någon ynka miljon. Dessa resurser räcker inte ens till att ompröva de mest behjärtansvärda fallen i små vattendrag med minikraftverk. Att låta påskina att det skulle kunna hota den storskaliga vattenkraften är löjeväckande, men inget som hejdar Svensk Energi. De ljuger inte men har gått långt över gränsen för vad som kan kallas larvig propaganda och inte vederhäftiga fakta …
Nåväl, vad är problemet med vindkraften då? Jo, den måste regleras eftersom den producerar energi efter hur det blåser. El måste konsumeras i samma takt som den produceras, annars får vi problem. Och här ser kraftbolagen nu en möjlighet att sätta ner klackarna för omprövningar! Jag kan riktigt höra hur de resonerat i korridorerna; ” vi lyfter regleringsproblematiken, ingen fattar ändå, i den frågan är vi herre på täppan vad gäller de tekniska detaljerna, ingen journalist kan reda ut begreppen och våra ord är tunga”.
Och visst har de till en viss del rätt; inte många kan frågan. Så därför vågar också regeringen gå emot svensk lagstiftning som säger att regeringen ska verkställa riksdagens beslut.
2006 tog riksdagen ett majoritetsbeslut med efterföljande uppdrag till regeringen i frågan om fiskvägar. Fiskvägar kallades förr lite slarvigt för fisktrappor och dessa är en förutsättning för att fisk ska kunna passera vattenkraftsdammarna. Att fisken ska kunna passera är ett sätt att återskapa den biologiska mångfalden, något som Sverige har lovat göra enligt Riokonventionen och som manifesteras i de 16 miljömålen som riksdagen tagit. Bland dessa finns målen ”biologisk mångfald” och ”levande vatten”. Detta är inte heller det kontroversiellt, det följer i princip grunderna för det inom EU gemensamma vattendirektivet som fått till följd att man idag restaurerar älvar och vattendrag i bland annat Holland, Österrike, Norge och Finland. De som arbetar med frågorna inom vattenmyndigheten i Sverige och som träffar kollegor inom vattenmyndigheterna i andra länder, kan vittna om den förvåning som dessa visar upp när de får reda på att Sverige ska sätta sig själv på sista plats i arbetet med att återställa vattnen. Detsamma råkar de forskare som arbetar med fiskvägar ut för när de träffar sina kollegor i bland annat Finland, där man insett vikten av att restaurera sina strömmande vattendrag.
Vår regering har på ett närmast föraktfullt sätt gått tvärs emot riksdagens uppdrag genom att i direktivet till miljöprocessutredningen säga att vattenkraftsproduktionen måste säkras och får därför inte minskas. Grunden för detta är alltså den skräckrapport som Svensk Energi gav ut 2005 och som inte har någon reell verklighetsanknytning.
Så med en rapport med falska argument och med det vanliga försäljartricket att säga sanningen, men absolut inte hela sanningen, har man nu fått en utredning som föreslår en tillbakagång; fel, vi har aldrig någonsin varit i närheten av en sådan usel vattenlagstiftning; som föreslår ett nytt och skrämmande lågvattenmärke i svensk miljölagstiftning.
Vad är det som de inte sagt då? Jo, både Bo Källstrand i egenskap av VD på Svensk Energi under perioden som den ovan nämnda rapporten skapades och Mikael Odenberg som generaldirektör på Svenska Kraftnät, glömmer batterikapaciteten i den kommande elbilsflottan och även effektreglering hos konsument.
Den första varianten går ut på att batterikapaciteten i elbilarna, när de står på laddning, kan användas för reglering genom att låta elen strömma baklänges ut på nätet när det så behövs. Faktum är att detta motsvarar ett till två kärnkraftsblock i kapacitet, något som verifierats i intervjuer med personal i ledningsgruppen på Svenska Kraftnät. Eftersom de känner till det, måste ju även Mikael Odenberg känna till det, men han säger inget om det, eftersom han har ett uppdrag, nämligen att till varje pris gynna vattenkraftsproducenterna. Inte officiellt förstås, men mellan skål och vägg. Det är enda förklaringen, om man inte vill påstå att Odenberg inte förstår vad man pratar om i ledningsgruppen i hans eget verk…
Den andra varianten på reglering av vindkraften har testats och använts under många år i Sverige under namnet ”dygnstaxa”. Det vill säga konsumenten ”uppmanades” via marknadskrafter eller enklare uttryckt priset att bättre fördela sin konsumtion av elström över dygnets timmar. Idag har de flesta svenskar fått de nya mätarna med långt bättre möjligheter att styra själv. Låt oss tänka oss att SMHI:s prognoser för vindhastigheter de närmaste dygnen kan ligga till grund för en sådan differentierad prislista. Då kan jag som konsument förbereda mig och möjligheten finns idag att själv prioritera grupper av elförbrukare i mitt hem. Förslagsvis vill jag att spisen och diskmaskinen ska prioriteras mellan 17.00 och 19.00 på vardagarna, men tvättmaskin och tumlare under natten. På så sätt smetar man ut konsumtionen, både över dygnet och över veckan; kopplat till pris på elen som i sin tur är kopplat till hur prognoserna för blåst ser ut de närmaste dygnen. Denna typ av effektreglering, som går att applicera hos enskild konsumnet, lokalt i en by eller ett kvarter och regionalt, finns med i Svenska Kraftnäts olika möjligheter för reglering av vindkraft, men som sagt; Bo Källstrand och Mikael Odenberg håller tyst om detta…
Men skulle inte 3,5 TWh förlust vara en katastrof för svenskt klimatarbete? Nej, inte ens om det var möjligt med omprövningar av den storleksordningen skulle det vara något hot mot vare sig klimatarbete eller energiförsörjning. Vi går mot rekordöverskott i svensk och nordisk elproduktion de närmaste decennierna, så energiläget är bättre än någonsin. Och prognoserna för en ökande nederbörd i kölvattnet på klimatförändringarna har inte heller de lyfts in i debatten. Redan nu har nederbörden ökat med 15-20 % i vissa delar av Sverige och den fortsätter att öka. Till detta kommer de effektiviseringar som vattenkraftsbolagen gör i sina kraftverk. Man byter ut turbiner och generatorer; bygger om inloppskanaler och mycket annat. Sammantaget innebär den ökade nederbörden och effektiviseringarna mer än dubbelt upp mot vad som skulle kunna omförhandlas om Svensk Energis skräckrapport blev verklighet, sett i ett perspektiv över några decennier. Med andra ord, hotet som inte är något hot eftersom resurserna till omförhandlingar av alla vattendomar inte finns, skulle inte bli något hot ens om dessa resurser skulle finnas och omprövningarna skedde på riktigt…
Och ska sanningen fram så vore en sådan omförhandling bra ur alla aspekter.
Dels är detta med fiskvägar ett uppdrag från riksdagen, ett majoritetsbeslut. Som regeringen egentligen har att lyda. Gissningsvis finns det en hake i mitt resonemang här, jag kan inte säga att jag är lika påläst i lagarna runt regeringsarbetet som i det svenska energisystemet, men den moraliska implikationen kan ingen undgå. Den folkvalda riksdagen har gett ett uppdrag och det struntar man inte bara i, utan ger utredningsdirektiv helt stick i stäv med majoritetsbeslutet i riksdagen. Ett fall för KU kanske?…
Men det skulle också innebära att vi slipper de krystade tolkningar av vattendirektivet som nu den svenska vattenkraftslobbyn vill få igenom, där de utbyggda älvarna ska betraktas som industriella krondiken där kraftbolagen ska kunna fortsätta med sin miljöfientliga verksamhet helt efter eget huvud.
Vi skulle då också kunna säga att vi följer riksdagens 16 miljömål. Vi skulle fortfarande ha ett överskott av el under överskådlig tid framöver, det vill säga svensk basindustri skulle få det som de behöver. Vi skulle uppnå våra internationella klimatmål utan problem. Med en kommande rapport från Nutek om förvaltningen av Östersjölaxen i ryggen skulle vi också ha möjligheter för en besöksnäring kopplad till vandrande fisk med en potential på kanske mer än 10 000 sysselsatta om vi fick dessa vattendomar omförhandlade. En potential som Bo Källstrand på frågan om svensk basindustri kan erbjuda samma möjligheter i norrlands glesbygd blev svaret skyldig…
Men detta vill inte den svenska kraftindustrin. Med klimatet som svepskäl för fortsatt utplundring av naturresurser vill de inte ens ge bort 5 % av sina framtida vinster.
Och det är med hjälp av människor som Bo Källstrand och Mikael Odenberg och organisationer som Svensk Energi och med vår nuvarande regerings goda minne som allt detta sker…
De borde skämmas.
ps
Enligt en artikel i Affärsvärlden hade svensk basindustri år 2008 de billigaste elpriserna i Västeuropa, 0,08 Euro inklusive nätavgifter och skatter per kilowattimme mot det dyraste landet som låg på 0,22 Euro. Snittet för hela EU låg på 0,14 Euro.
Märkligt att inte Svensk Energi eller Svenskt Näringsliv nämner detta i sina kampanjer för fortsatt vatten- och kärnkraftsutbyggnad. Det brukar ju låta tvärtom när de hjärteskärande tigger om mer kraft…
ds
Läs även andra bloggares åsikter om bo källstrand, fiskvägar, mikael odenberg, miljöprocessutredningen, riokonventionen, svensk energi, vattendirektivet, vattenkraft eller varför inte på intressant.se …
mars 29th, 2009 at 11:06 e m
Förlåt, men Du är ju helt sjövild – och väldigt personfixerad. Det är inte nog med att jag felaktigt tillvitas åsikter som jag inte har, utan jag anklagas också för att inte ha sagt vad jag i själva verket uttalat många gånger (att elbilar kan bli en viktig reglerresurs). Till råga på allt förutsägs det t.o.m. vad jag i framtiden ska komma att tycka om ännu inte färdiga förslag från Miljöprocessutredningen. Facsinerande!
Svenska Kraftnät är ett statligt affärsverk med uppgifter fastlagda av Sveriges riksdag och regering. Till de uppgifterna hör systemansvaret för det svenska elnätet. Den uppgiften söker vi lösa på bästa sätt och utan att sitta i knät på vare sig Svensk Energi, miljörörelsen eller politiska partier.
Till min uppgift som generaldirektör och myndighetschef hör att ibland påpeka fakta som gärna glöms bort i en energidebatt där man ofta bara lyfter fram de argument som talar för den egna saken.
Därför har jag påpekat att det är en anomali att vi när vi försöker lösa ett globalt milöjöproblem har en miljölagstiftning som i huvudsak bara tar lokala hänsyn.
Jag har påpekat att vi i Sverige har ovanligt gynnsamma förutsättningar för att bygga ut vindkraften, eftersom vi har en stor tillgång på vattenkraft som är en ypperlig reglerresurs. Men jag har har också påpekat att den svensk-norska vattenkraften ses som en reglerresurs även för det kontinentala Europa och jag har påmint om att den inte räcker till hur mycket som helst.
Följaktligen har jag hävdat att vi måste vara rädda om den vattenkraft vi har, vilket miljödomarna över tid inte indikerar att vi är. Jag inser att miljödomarna är uttryck för en avvägning mellan motstående intressen. Biologisk mångfald, fiske och andra intressen kan tala i en annan riktning. Därför har jag respekt för den som argumenterar emot oss i sak. Däremot har jag inte respekt för den som anser att Svenska Kraftnät ska abdikera från sin uppgift och hålla tyst om vad som är bra ur elsystemets synpunkt. Och ”guilt by association” är ovanligt billigt. Om jag förstår författaren rätt så är jag misstänkt redan på den grunden att jag har låtit mig intervjuas av Svensk Energi.
Den omständigheten att inte ens vattenkraften kommer att räcka till gör att vi vid en stor vindkraftsutbyggnad måste föra in också förbrukningssidan som en reglerresurs. Här ger en framtid med el- och laddhybridbilar stora möjligheter. Jag beskylls nu för att förtiga detta. I själva verket är det något som jag har framhållit vid otaliga offentliga framträdanden det senaste året, senast vid Svenska Kraftnäts kund- och intressentdag för fyra dagar sedan, den 26 mars. Men om man inte vill lyssna så hör man naturligtvis inte heller något.
mars 30th, 2009 at 12:35 f m
Först: Beklagar om jag nu misstagit mig på din åsikt (har grymt snabbt skummat igenom detta) men vill minnas att du förordar vindkraft.
Oavsett om vi uppmanas att fördela vår förbrukning över dygnets alla timmar — vilket låter som en ogenomför pålanekonomi, inte förvånande att ses föreslagen av dig… — så kommer vindkraften att öka det reella priset för kraftgenererring till minst det dubbla visavi ny kärnkraft. I Spanien lär konsumenter betala 4 kr per kWh, och där är det sol de satsat på. Den subventionerass eftersom den kostar typ 10-20 kronor per kWh om man bara har sådan.
Utbyggnaden av nät för vindkraft och vindkraften i sig i den (stora) skala Alliansen föreslagit och om den så bara ger enstaka ören högre kwh-pris lär lätt slå ut elpris-känslig elintensiv industri.
mars 30th, 2009 at 7:19 f m
Det är bra Mikael. Om du upprepade gånger sagt att elbilar kan bli ett kraftfullt komplement till vattenkraften som reglerresurs. Men då undrar jag fortfarande varför det bara är vattenkraften som lyfts fram i Svensk Energis senaste intervju med dig; varför det bara är vattenkraften som lyfts fram i regeringsdirektivet till miljöprocessutredningen och varför andra möjligheter överhuvudtaget inte nämns i utredningen som verkliga alternativ.
SvK ska absolut inte abdikera från sin uppgift, men kanske arbeta mer för att gå ifrån den centraliserade synen på elproduktion och distribution. ”Smart grids” som finns som länk i huvudinlägget är ett sådant försök…
Kanske har jag varit orättvis mot dig och ditt verk; det kanske är näringen som med flit lyfter fram vattenkraften, trots att du som generaldirektör ständigt påpekar de andra reglerkällornas förträfflighet.
Enligt intervju med andra i ledande positioner beror ”faran” på att vi idag tillhandahåller reglerresurser till Danmark som ju som du vet redan har 20 TWh vindkraft. Enligt samma källa är det gissningsvis det ekonomiska incitamentet att ha en chans att sälja vattenkraft som reglerkraft till både Danmark och Sverige som spökar. Alltså, vi ska inte reglera 20-30 TWh svensk vindenergi utan 20-30 plus 20 TWh dansk vindenergi, dvs kanske 50 TWh totalt… Något som också inte kommer fram särskilt ofta i debatten, det brukar heta Sverige hela tiden… Och det är ju bra om man lägger alla kort på bordet, så kan olika intressegrupper göra bedömningar efter verkliga fakta.
I EU finns det ju vattenkraft på ett flertal ställen och ännu mer vindkraft.
Det blir absurt att vi i Sverige ska reglera allt inom räckhåll om detta innebär försämrad miljö här hemma.
Vattenkraften är en hyfsat koldioxidfri energikälla, men där slutar de miljöpositiva egenskaperna.
Forskning visar till och med att vattenkraften kan vara delförklaringar till Östersjöns tillstånd, med en försämrad kiseltillförsel som är bas för flera ekosystem med torsk och strömming på toppen. Förutom de sönderslagna ekosystemen ”lokalt”, dvs längs de ibland mer än 50 mil långa älvdalarna…
Med ett överskott som är historiskt finns det självklart ingen anledning alls att offra mer än vad som redan är förstört. Tvärtom bör man återställa inom ramarna för svensk miljölagstiftning, detta är som tidigare påpekats inget kontroversiellt.
Med de andra reglermöjligheter som finns är behovet av att ta oss baklänges på miljölagstiftningens bana inte speciellt smart eller akut…
Problemet är att kraftbolagen tar chansen att tjäna mer pengar på klimatdebatten; detta utan att ta hänsyn till miljö och natur. Det blir faktiskt lite som att elda upp hallen och köket för att släcka villan…
Jag tar med mig dina kommentarer till Svensk Energi för en kommentar från deras sida. Det är ju upprörande om du blivit felciterad!
mars 30th, 2009 at 7:31 f m
Mikael:
Nej, att låta marknadspriser styra kallas inte för planekonomi. Om det blåser lite, genereras lite energi, då bör enligt alla gängse neoklassiska teorier priset gå upp. Det spännande med de nya mätarna är att konsumenten då kan styra över sin förbrukning till billigare dagar.
Inget fel med det, eftersom medvetna konsumenter måste vara ett av många delmål om vi ska kunna fajtas med klimatmålen (på riktigt). Frågan är vilka som vill ta den frågan på allvar och inte?
Knappast kraftbolagen i alla fall, som organisation styrd av ledningen betraktat. Och det är ju så man måste se dem…
Sedan vill jag minnas att det i utredningen diskuteras speciella avtal och möjligheter för elintensiv industri, vilket naturligtvis kan vara en möjlighet om man ser dessa som oumbärliga för svensk ekonomi.
Men… ännu så länge har de alltså även 2008 haft de billigaste priserna i hela Västeuropa
mars 30th, 2009 at 9:36 f m
http://www.sciencedaily.com/releases/2009/03/090319142411.htm
mars 30th, 2009 at 9:42 f m
Från Göran Bryntse, Teknisk doktor, fd Universitetslektor i grafisk teknik, Högskolan Dalarna, energidebattör.
Christer,
i sammanhanget bör man påpeka att förlust i verkningsgrad hos turbinerna i vattenkraftverken till följd av den korttidsreglering som nu sker, till stor del på grund av spekulationer på kraftbörsen Nordpool, torde uppgå till ca 2-3 TWh i Sverige på årsbasis enl. mina beräkningar. Det diskuterade vi redan när jag var ledamot av Vattenkraftberedningen 1983. Om man nu vill effektivisera vattenkraftverken så vore den miljövänligaste vägen att ge restriktioner för korttidsregleringen så att turbinerna kan köras på optimal verkningsgrad, s k ecodriving. Verkningsgradskurvan är hyperbolisk, med ett tydligt max vid normal kapacitet. Kör man turbinerna på maxflöde eller minflöde blir verkningsgraden påtagligt lägre, kanske bara 60 % istället för 92 %. Miljööverdomstolens nej till ökad korttidsreglering av Vietas kraftstation ( fd Stora Sjöfallet) för tio år sen berodde bl a på mina beräkningar att verkningsgradsförlusten i kraftverket då skulle uppgå till ca 0,1 TWh utifrån Vattenfalls föreslagna körschema. Givetvis spelade också de omfattande miljöskadorna på nedanförliggande sjön Langas in.
mars 30th, 2009 at 9:45 f m
Tack för den kommentaren Göran. Ytterligare en parameter som ”missats” i utredningar och direktiv… Så med andra ord skulle vi alltså kunna spilla dessa 3,5 TWh och få igen dem direkt om man bara körde vattenkraften mer miljöanpassat. Vilket i sin tur skulle fordra att de andra regleringsalternativen mer skyndsamt måste fram…
Ett riktigt bra miljömål som det låter!
mars 30th, 2009 at 10:20 f m
Vattenkraften byggdes ut på 50- och 60-talen med stöd av en lag från 1918, där endast samhällsnyttan tilläts inverka.
Att nu vattendomarna från den tiden omprövas enligt Miljöbalken, finner jag vara invändningsfritt och opåverkbart.
Men vattenkraftens negativa inverkan på Östersjön glöms bort. Östersjön har nu döda djupbottnar på en yta som motsvarar Danmark. Det döda området fördubblas vart tionde år.
Anledningen är att avtappningen från vattenmagasinen sker på senhöst och vinter, då kylan gör att elförbrukningen ökar.
Denna tid sammanfaller med höst- och vinterstormarna, som fram till 40-talet omsatte Östersjöns djupbottnar med syresatt saltvatten genom Bälten och Öresund.
Nu är vattenståndet för högt i Östersjön under stormperioden. Syresatt saltvatten når på sin höjd Arkona- och del av Bornholmshavet. Endast vid cyklonstyrka vart tionde år kommer nämnvärda mängder in i Östersjön.
Vi får ett syrefattigt innanhav med allt sötare vatten. 1950 var salthalten 14 promille. 1990 var halten 11 promille.
Vi har nått gränsen för vad torsken uthärdar.
Inget hav i hela världen är i så uselt skick som Östersjön. Och det är Sveriges vattenkraft som är boven.
En utförlig argumentation finns här
http://o2gruppen.se/saltosyre.html
I Sverige är debatten om vattenkraftens inverkan på Östersjöns tillstånd märkvärdigt tystlåten.
Möjligen kommer EU att tvingas ingripa.
mars 30th, 2009 at 10:50 f m
Tack för kommentaren Olaus!
Tillsammans med kiselutarmningen tycks det hela peka på mycket mer långtgående effekter, inte ”bara” på den lokala miljön…
Restaurerade älvar med ”ecological flows” skulle inte rädda hela situationen, men det du säger om sötvatten, det Göran Bryntse säger om reglereffekter och kiselsituationen pekar ändå åt samma håll. Allt skulle vinna på nya vattendomar!
Förutom kraftbolagen, rent vinstmässigt. Men marknadsföringsmässigt, vilken gräddfil! Tyvärr verkar det vara vattentäta skott mellan PR-avdelningarna och de som ska tjäna pengar…
mars 31st, 2009 at 7:33 e m
Det finns ingen självklar motsats mellan ekonomisk tillväxt och begränsning av klimatgasutsläpp. Det kan istället vara så att tillväxten minskar om vi inte gör något åt utsläppen. Stern-rapporten, sid 168:
”Ignoring climate change will eventually damage economic growth; tackling climate change is the pro-growth strategy”.
mars 31st, 2009 at 7:52 e m
Olaus: På 1950-talet låg salthalten på det senaste århundradets toppnivåer. Sett över en hundraårsperiod har salthalten faktiskt ökat svagt. På 1930-talet låg salthalten på dagens nivåer, helt utan inverkan av vattenkraftsutvinning.
Från Fonselius & Valderrama, 2003, Journal of Sea Research
49: 229-241:
”The salinity shows a very weakly increasing trend at all stations with the exception of BY 31 during the century in the surface water, at 100 m and close to the bottom. The salinity changes can be traced through the whole Baltic Sea”.
Dålig avloppsrening i vissa östersjöländer är nog en större ”bov” än vattenkraften när det gäller Östersjöns miljötillstånd.
mars 31st, 2009 at 8:35 e m
Hej Ulla. Självklart är detta med ekologisk ekonomi fortfarande ett ”litet” ämne om man jämför de som fortfarande tror eller arbetar med de gängse teorierna.
Dock är det något i magtrakten som säger mig att en ständig tillväxt inte fungerar inom de ekologiska ramarna. Jag tror inte att det finns en lösning som fungerar överallt på samma sätt. Gissningsvis kanske ekonomin kan/ska lösas som energisystemen, dvs beroende på lokala/regionala faktorer. Det man kan konstatera är dock att alla människor på jorden inte kan leva på samma nivå som oss i Nord, då kollapsar systemet, med peak oil som en första stötesten.
Vissa som tittat på elbilarna som en lösning menar att inte ens de kan vara ett alternativ oavsett om vi globalt laddar dem med bra el typ vind… bara att göra vägbeläggningar och tillverka dessa miljarder av bilar är i sig utarmande, då är inte drivmedlet det avgörande för hållbarheten. Bilen tagen som ett exempel på en livsstil som inte är kompatibel med jordens resurser i global skala…
När det gäller Östersjön tror jag säkert att det finns faktorer som kanske är värre eller mindre dåliga, men det är det sammantagna resultatet som skapas av många faktorer vi har att kämpa med. Danskarnas icke hållbara svinuppfödning är ett exempel. De står för, tror jag det var, 18 % av kvävetillförseln beroende på en allt för intensifierad uppfödning. De producerar 6 ggr fler svin än svenska svinbönder per hektar…
Men det är bra att belysa vattenkraftens del i det hela också, eftersom man från krafthåll gärna framhåller den som en ypperligt bra miljöanpassad kraft, vilket är helt vilseledande. Vi har de kraftverk vi har och i dagsläget kan vi inte ta bort dem. Men vi har heller inte råd att låta de skötas på det sätt de sköts idag om vi ska prata hållbarhet. 5 % spill hotar vare sig energiläget eller klimatmålen, men skulle ge enormt mycket tillbaka av biologisk mångfald och därmed också en resurs för ett hållbart utnyttjande och sysselsättning…
april 1st, 2009 at 8:16 f m
Tack Ulla för intressant information!
1930-talets höga salthalt beror möjligen på en stor införsel av saltvatten från Nordsjön som skedde 1933.
Det är svårt att få kläm på vad som egentligen styr försämringen av Östersjöns miljö. Först uppgavs det bero på kväve, sedan fosfor.
Stora saltvattenintag in i Östersjön skedde 1933, 1921, 1951, 1976-77, 1993-94.
Jag har noterat, att 1933 och 1976-77 var torrår, varvid vattenståndet i Östersjön borde ha varit lågt. Men inga extrema stormar härjade just dessa år.
Dock har frekvensen och styrkan av saltvattenintagen minskat efter 1975. Det tycker jag är helt klart. Se grafen
http://www.fimr.fi/sv/tietoa/yleiskuvaus/sv_SE/erityispiirteet/
Jag tyckte nog, att hypotesen om vattenkraftens inverkan verkade glasklar. Men efter Ullas inlägg förstår jag, att problemet är mer sammansatt.
april 1st, 2009 at 9:31 e m
Chriborg: ”Självklart är detta med ekologisk ekonomi fortfarande ett ‘litet’ ämne”
Ja och dess företrädare har inte lyckats bli några tungviktare i klimatdebattens vågskålar på samma sätt som Nicholas Stern har blivit.
Olaus: Salthalten var alltså låg på 1930-talet. Men visst har de större inflödena minskat i frekvens sedan 1975, det råder det lite tvivel och debatt om. Man ska dock komma ihåg att det alltid sker inflöde från Kattegatt – men de stora inflödestillfällena ökar kraftigt omfattningen av detta inflöde.
Visst är det svårt att få kläm på vad som styr övergödningen – det är ju något som forskarna i högsta grad bråkar om. Kväve plus fosfor verkar utgöra huvudlägret, följt av dem som menar att enbart fosfor styr. Samtidigt har saltvattensinflödena minskat i omfattning – var det hela landar är svårt att sia om.
Men o2-gruppen och andra vattenkraftskritiker har svårt att få gehör för sina ståndpunkter när det gäller Östersjöns tillstånd, kanske just av det skälet att salthalten har haft en svagt _uppåtgående_ trend under det senaste århundradet. Att deras graf på hemsidan börjar 1950 verkar inte särskilt klokt övervägt.
april 1st, 2009 at 11:05 e m
Att Nicholas Stern är tyngre säger väl kanske inte mer än att om man kommer från Världsbanken och samtidigt förespråkar neoklassisk ekonomi i en värld som är styrd av densamma och dessutom har varit så sedan Thatcher och Reagen/Friedman så är det självskrivet att det ”äger”…
Men jag tror att de som förespråkar en annan linje får mer och mer utrymme.
Hur ska vi lösa problemet att ”bli grön, sopsortera, flyg mindre, åk inte bil, men konsumera, se till att hjulen snurrar, shoppa loss” inte är kompatibla? Sedan spelar det faktiskt ingen roll vem som säger det, egentligen…
april 1st, 2009 at 11:07 e m
Vattenkraften och salthalten vill jag inte påstå är bevisade fakta, men intressanta nog…
Som sagt, precis som i klimatfrågan; denna lilla faktor kanske eventuellt spelar sin egen roll…tillsammans med de andra…
april 1st, 2009 at 11:47 e m
Chriborg: jag tror att det handlar om att ta reda på vilka åtgärder som verkligen gör skillnad och vilka som inte gör någon avgörande skillnad.
Börja med att ta krafttag mot fossilbränslebaserad energiproduktion och undermålig avloppsrening som kan åtgärdas kraftfullt och billigt så kan vi kanske fortsätta att effektivisera tillverkningen av miljövänliga varor och tjänster och på så sätt bibehålla en viss tillväxt.
Om miljön ”kräver” att vi ska slå knut på oss själva tills vi nästan går av så kommer inte den kritiska massan av befolkningen att gå med på detta.
april 2nd, 2009 at 7:55 f m
Ulla: Absolut! De bästa åtgärderna först. Och där är förstås fossilbränslen viktigast. Samtidigt tror jag att det är viktigt med en ständig debatt, det blir en form av ”utbildning”. Ingen skulle kunna tänkt sig dagens situation för tio eller ens fem år sedan och då tänker jag på hur pass långt politikerna ändå tagit t ex klimatfrågan.
Jag tror att även bland allmänheten och bland politiker kan man förvänta sig någon form av ”tipping ponts” framöver. Gissningvis i samband med någon mer allvarlig katastrof typ isavsmältning eller så…
Därför är det bra om redan nu förbereder på att dagens åtgärder gissningsvis inte är tillräckliga, även om de är bättre än de som fanns på agendan för två år sedan, i vissa fall…
Framförallt bör man se upp med falska klimatargument, tänkt i en större kontext av miljöproblem. Som t ex att bygga ut vattenkraft eller skönmåla den som något gott.
Huvudargumentet att vi automatiskt tar bort kolkraft om vi bygger ut de förnybara är ju inte riktigt sant. Så länge vi inte har bindande avtal som stänger ned kolkraft i andra ändan i samma takt tillför vi bara mer energi till systemet som kan tillåtas växa…
Vårt elcertifikatsystem hjälper i det fallet förövaren… Tar vi Vattenfall som exempel vill de nu muddra bort två strömsträckor i Ångermanälven, de sista två naturliga som är mycket viktiga för harr och svensk flodkräfta. För detta skulle de öka ekonomin med 3 miljoner per år plus 3 miljoner i elcertifikat.
Av dessa investeras 40 % på koncernnivå i ny kolkraft och endast 8 % av forskningen går till förnybar energi. Så man kan med fog säga att 1,2 miljoner av våra elräkningspengar går till nyinvesteringar i tysk kolkraft… Koldioxidnettot ökar alltså istället för att minska, vad jag kallar falskt klimatarbete.
april 2nd, 2009 at 3:47 e m
Jag måste hålla med Odenberg här… du är ju helt sjövild Christer. För det första har vi igen de stora konspirationsteorierna om hur storföretagen är korrumperade, håller varandra bakom ryggen och blah-blah-blah som du inte har något stöd för (*). Med detta försvinner halva blogginlägget därför att du gör är att försöka sälja in den här konspirationsteorin och annat slikt skitkastande. För anti-kapitalisiska anhängare på vänsterkanten är detta porr… för oss andra är det bara beklämmande att se någon slösa bandbredd och tid med sådant nonsens.
Därefter fortsätter den sjövilda festen därför att du diskuterar inte för fem öre vad det skulle krävas för att ändra vårt nät så att det faktiskt pallar med sådana saker som att använda bilar som reglering. Smart Grids är på ropet men inte en själ vet när de kan vara klara och hur mycket det kommer att kosta. Lägg på det att vi har ingen som helst aning om när svenskarna har köpt tillräckligt många bilar för att klara av de värsta topparna/dalarna i vindkraftproduktionen. Ditt argument kan kort sammafattas med ”Det går… nog”. Inga tidplaner. Inga garnatier. Enbart förhoppningar om att kanske går det att klämma den här kärnkraftsfria fantasin igenom verklighetens nålsöga.
Och det kanske mest sorgliga är att du förutsätter att när vi personbilsflottan konverteras till el så tar du inte i beaktande att detta kickar upp elförbrukningen. Så det du gör är att du förutsätter att vi kan spara bort såväl kärnkraft som bensinbilar och flytta all den energiproduktionen till vindkraft…
Min fråga till dig är vad du kommer att säga om dessa dina förhoppningar inte infrias. Vad gör du den dag som det bara var nys, som 1980 års kärnkraftsbeslut? Vad säger du då?
Min gissning (eftersom vi ändå sysslar med halmgubbar här, tack för att du satte tonen Christer) är att du kommer att svära dig fri från ansvar och säga att det berodde bara på att alla inte gjorde som du tyckte de skulle göra. Under tiden blir vi tvugna att förlänga drifttiden för de då skrotfärdiga kärnkraftverken bara för att klara strömförsörjningen utan rullande nedsläckning. Men vad som helst bara du slipper säga ja till kärnkraft va Christer? Allt för att rädda ansiktet…
(*) D.v.s. det som du blockerade min förra kommentar för när jag synade den bluffen…
april 3rd, 2009 at 7:29 f m
Mikael Karnefors: Du om någon är sjövild!
Jag har inga konspirationsteorier, det är vedertagna fakta att kraftbolagen med Vattenfall i spetsen springer i riksdagskorridorerna relativt ofta. Det är också vedertagna fakta att inom gruppen Vattenfall och Svenska Kraftnät och givetvis en del inom Svensk Energi är det samma grundsyn på systemet. Inget märkligt, de eminerar ju från samma ställe en gång i tiden, Vattenfall som tidigare var Vattenfallstyrelsen.
Det är samma effekt som den avreglerade järnvägen fått, i de privata företagen sitter de gamla SJ-anställda…
Varför skulle detta vara konspiration?
Att man sedan i ett aktiebolag först och främst har att se till pengar flödar in till aktieägarna är ju liksom grunden, inget konstigt det heller. Däremot har marknadsekonomin ett problem, tidigare observerat av bl a George Soros, multimiljardären som sänkte svenska kronan på nittiotalet. Han menar att om inte ”kapitalismen” snarast bygger in system och incitament för moral och miljö, kommer den att kastas på samma sophög som ”kommunismen” och ”socialismen”…
Jag tror inte på ett planekonomiskt samhälle, men däremot på en marknad som hålls i mycket strängare tyglar, ur ett ekologiskt perspektiv. Och jag tror att vi måste ta in stålar från den marknaden för att omfördela, det klarar nämligen inte marknaden av heller på egen hand…
När det gäller Smart Grids och andra tekniska lösningar är det intressant att se hur du dissar allt som inte är kärnkraft… Varför ska man till varje pris försöka utveckla något som är bevisligen skadligt hela vägen från källa till grav, när det finns andra alternativ.
Men du ger ju tacksamt bränsle till mina konspirationsteorier; Odenberg och moderaterna är ju dina bästa vänner vad gäller kärnkraften…
Bra dock att du formulerar dig ”om inte dina förhoppningar infrias” och inte ”NÄR”… Tyder på en viss respekt för att de kanske lyckas…
Kickar upp elförbrukningen? Ja, med 10 TWh ungefär, ryms väl inom ett system med energieffektiviseringar och förnybar energi. Dock inte om vi ska öka energianvändningen gånger 3 till 2050, då får vi bygga 10 + 10 kkraftverk och bygga ut alla älvar och åar och diken…
Är det månne ditt och en del andras drömsamhälle?
maj 3rd, 2010 at 6:40 f m
Hej har inte med saken att göra men elpriset är väl i högsta laget,
Pera Webbhotell
maj 3rd, 2010 at 8:30 f m
Jo, det kan man tycka och det är ett misslyckande av den fria marknaden som alltid påstår att den gör rätt för alla i alla situationer…
Vi behöver högre elpriser för att alla (industrier likväl som privatpersoner) verkligen ska spara el, något annat går inte enligt beteendevetare. Men den ska givetvis inte fluktuera 900 % från dag till dag, priserna måste gå upp i en takt som gör att folk kan anpassa sig i god tid.