Elbilen het i Detroit
2009
Elbilarna kommer nu starkt. Plötsligt har de flyttats fram från att ha tillhört ett framtida scenario som mest varit en idé, till att faktiskt vara något som nu visas upp på mässorna och som man också pratar produktions- och lanseringsdatum för. Mycket finns att göra i en sådan omställning; laddstationer ska ordnas och elen som ska användas för laddning måste av förklarliga skäl vara miljöanpassad, annars förlorar man poängen helt.
Lasse Swärd som skrivit artikeln säger att ”ingen vet hur all denna energi ska produceras”. Jag tror att det finns många som har idéer för detta. Det viktigaste att komma ihåg är att en elbil i sig har en verkningsgrad på runt 90 procent, det vill säga att det mesta av den laddade energin kommer att användas till elmotorn. Motsvarande för fossilbränslebilar är ungefär 15 procent. Det betyder att en övergång till elbilar inte behöver innebära att vi måste bygga ut energiproduktionen på något storskaligt vis. Just elbilar är perfekta att ladda via vindkraft och därför är de också ett fullt realistiskt alternativ för människor som bor i glesbygd. Med en räckvidd på mellan 6 till 20 mil beroende på vald teknik, klarar de flesta sina dagliga behov med en elbil. Om man sedan har en egen vindsnurra på gården, eller har en gemensam kooperativ för byn spelar ingen roll. En övergång som sker samtidigt med en utbyggnad av även mindre vindkraftverk är perfekt.
En elbilsövergång ryms väl inom de energieffektiviseringar som det pratas om idag. Vi skulle fortfarande kunna spara någonstans runt 20-30 % av dagens elkonsumtion och ha hela personbilsflottan gå på el.
Perfekt!
Andra bloggare säger så här om elbilar, energieffektiviseringar, fossilbränsle, vindkraft
http://intressant.se/intressant
januari 17th, 2009 at 12:25 e m
Fakta först: bara i optimala fall har en elmotor 90% verkningsgrad, i verkligheten ligger det på ca.80, liksom en bensinmotor har en optimal verkningsgrad på ca. 35%, i verkligheten ca. 25.
I Sverige finns det ca. 4,5 miljoner bilar, säg att 3 miljoner används varje dag, och kör ca. 6 mil (ca. 2000 mil / år). För 6 mils stadskörning krävs det ca. 12 kWh (inkl. uppvärmningsbehov (elbilen har ingen spillvärme att tillgå) o.d.). 3 miljoner x 12 kWh = 36.000 MWh, motsvarande 18 kärnkraftverk på 2000 MW vardera. Om man fullständigt optimistiskt antar att detta effektbehov är jämt fördelat på 18 timmar, man måste ändå ha el motsvarande ett extra kärnkraftverk; i verkligheten det tredubbla (för att klara förbrukningstoppar).
Elbilar är en bra idé, men man kan ej trolla fram sådana elmängder med besparingar, speciellt med tanke på att elförbrukningen ökar varje år trots ideliga kampanjer för att spara.
januari 17th, 2009 at 3:00 e m
När det gäller de exakta siffrorna för verkningsgrad låter jag det vara osagt, du har säkert rätt i ditt påstående.
Men när det gäller behov finns andra siffror och andra idéer än kärnkraft.
I en skrift utgiven 2008 med referenter som Vattenfall AB, Svenskt Näringsliv, AB Volvo med flera och skriven på uppdrag av VIP, Vindkraftens Investerare och Projektörer, säger man att en övergång till laddhybrider skulle ta bort 40 TWh fossilbränslen och skapa behov av 10 TWh ny el.
Det skulle täcka 70 procent av svenskarnas privatbilsresor och ger därmed att en totalövergång tar bort 57 TWh fossilbränslen och skapar 14 TWh mer elbehov.
Den svenska vindkraftsatsningen ligger idag på 30 TWh år 2020, vilket ingalunda är den tekniska maxpotentialen, den är många gånger större. Man brukar då ta upp behovet av balanskraft, vilket är helt riktigt. Ett sätt är att reglera detta behov med vår nuvarande vattenkraft. Ett annat sätt är att effektstyra. Det betyder i klartext att konsumtion i viss grad styrs av produktion och inte tvärtom. Inget konstigt, förutom att vi har levt över våra tillgångar länge och tycker det känns underligt…
Men att fortsätta med fossilbränslen är inget alternativ. Antingen löser vi problemen runt elbilar (miljöanpassad elenergi, bättre och billigare batterier och längre körsträckor) eller så får privatbilismen stryka på foten och bli en parentes i mänsklighetens historia.
15 kvadratmeter solceller av dagens modeller (som alltså är under utveckling) ger ungefär 1000 mil körsträcka. Egna privata vindkraftverk och kooperativa sådana är perfekta till billaddning också…
Till detta kommer energieffektiviseringar, som jag håller med, inte lyckats fullt ut, även om mycket har gjorts redan. Det som behövs där är politisk styrning, morötter och piskor, svårare än så är det inte.
Och just för landsbygden är elbilen ett bra alternativ eftersom vi ofta har mark att sätta upp vindkraftverk på och vi är drabbade av ”bensinsmacksdöden” som till stor del handlar om bolagens ovilja att köra ut bensin till marginella marknader.
Men vindkraft är ”bränslet” på plats, alltid och hemma!
Sist, men inte minst: Längre sträckor åks med fördel på tåget… Också här en fråga om vanor och priser…
januari 19th, 2009 at 3:03 e m
Något verkar vara fel i beräkningarna. Om vi antar att man kan köra 60 km på 12 kWh (verkar litet)så förbrukar 3 miljoner bilar 13 TWh per år. Det motsvarar drygt en kärnkraftsreaktors elproduktion. Att denna energiproduktion skulle kunna ske med vindkraft före 2020 förefaller mindre sannolikt. Därför måste man planera för utbyggd kärnkraft.
/DNg
januari 19th, 2009 at 4:21 e m
Nja, vi som tror på ett bättre samhälle menar nog att just elbilen kan vara ett incitament för privata och kooperativa vindkraftverk. Detta i kombination med t ex solceller som jag skriver om i förra kommentaren räcker nog bra, speciellt med lite energieffektiviseringar till det.
Allt är fråga om politiska beslut; de måste ta tillbaka initiativet. Marknaden kan inte ensam styra över så viktiga frågor som energi och klimat. Och som sagt; jag har medhåll i denna åsikt av bl a PG Gyllenhammar…
januari 4th, 2010 at 5:29 e m
Victor har räknat fel. All energi behöver ju inte produceras på 1 timme. Teortiskt skulle alltså 1 kärnkraftverk räcka om man spred ut laddningen över hela dygnet.