Klimat och Energi

Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen kommenterade den 18 november slutbetänkandet från regeringens energieffektiviseringsutredare, Tomas Bruce. Det som saknas är ett ”tydligt ambitiöst effektiviseringsmål och ett helhetsgrepp på att ta tillvara på den stora potential som finns”.

Och det känns väl så lite överlag i debatten. Det finns enorma potentialer i detta med energieffektiviseringar och för mig som medlem i Älvräddarna och naturskyddsföreningsmedlem är det självklart att detta måste komma före all form av ny utbyggnad av energisystemen, speciellt det som hotar säkerhet och biologisk mångfald.
Trots denna potential är det som att försöken blir lite halvhjärtade. Och ändå är det många gånger enkla lösningar som närvarokontrollerade system vad gäller ljus och fläktar, varvtalsregleringar av pumpar och fläktsystem, byte till lågenergilampor och överlag en ökad medvetenhet.
Och det verkar fortfarande som om det största incitamentet för de flesta är ekonomi och inte ekologi. När elen blir dyr blir folk mer sparsamma, självklart.

Men jag skulle önska att fler kunde inse kopplingen att energieffektiviseringar först och främst är ett sätt att möta klimatförändringarna. Kraftbolagen vill gärna bygga ut vattenkraften och man flaggar med klimathotet och våra gemensamma mål för att möta detta.

Det är något fundamentalt obalanserat i att tänka sig att vi ska bygga ut de kanske sista tio till tjugo procenten av våra strömmande vatten och deras biotoper om inte något görs i mottagaränden samtidigt. Om EU inte tar riktiga krafttag på energieffektiviseringsplanet är ju våra uppoffringar helt verkningslösa; då läggs ju elkraften från våra sista strömvatten uppe på toppen av ett ständigt ökande kolkraftsutnyttjande. För det är ju så att i dagsläget byggs kolkraften ut och det gör den även om vi offrar våra vatten…

Läs Svantes kommentar i sin helhet:
http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/?news=4241