The real climate scam…

Mar 29
2009

I en intervju med Mikael Odenberg, generaldirektör på Svenska Kraftnät och tidigare moderaternas talesman för energifrågor säger han att …”De här skärpta miljökraven står i uppenbar konflikt med det ökade reglerbehov som uppstår vid en omfattande utbyggnad av vindkraften.” Det han menar är de vattendomar som, helt enligt riksdagens miljömål och enligt riktlinjerna i Riokonventionen, möjliggör ett litet spill av vatten förbi turbinerna i vattenkraftverken. Allt i syfte och mening att kunna få tillbaka lite av den biologiska mångfald som helt förstörts i och med den storskaliga utbyggnaden av våra älvar. Intervjun är gjord och publicerad av Svensk Energi, lobbyorganisationen som driver alla typer av kraftutbyggnader med klimathotet som ursäkt och som ägs och finansieras av våra kraftproducerande företag i Sverige.

Att man tar upp klimatet som ett svepskäl är fullständigt absurt eftersom både Vattenfall och E.on ingår som medlemmar i denna lobbyorganisation. Tar vi Vattenfall som exempel på medlemmarnas klimatintresse är följande siffror intressanta: Vattenfall lägger endast ner 8 % av sina forskningsinvesteringar på förnybar energi, merparten går till forskning runt återvändsgränden CCS, koldioxidinfångande kolkraftverk. Dessa kommer, om de överhuvudtaget blir verklighet och fungerar i praktiken, att vara tillgängliga först många år efter att vi passerat någon av alla ödesdigra ”tipping points” i klimatförsämringarna… Vattenfall tillhör den föga smickrande ”Thirty Dirty”-listan på Europas värsta koldioxidutsläppare. Få företag är värre, men just ”klasskamraten” i Svensk Energi, E.on, är faktiskt det.

Mikael Odenberg visar i intervjun upp den moderata standardsynen på natur och miljö. Uttalandet för några veckor sedan av moderaterna att ”naturvården får står tillbaka ett tag för klimatarbetet” visar på samma förbluffande okunskap i ämnet. Det lyser av en sådan total brist på kunskap att det skulle kunna vara roligt, om det inte var för att dessa människor nu styr Sverige och att detta faktum leder käpprätt åt skogen vad gäller miljöarbete. Och i miljöarbetet ligger förstås också klimatfrågorna, även om moderaterna inte begriper det…

Klimatförändringarna beror som sagts tidigare på ett långvarigt och icke hållbart överutnyttjande av naturens resurser. Det är inte på något sätt kontroversiellt att säga så, möjligen kan vissa på oändlig tillväxt troende ekonomer fortfarande förneka detta, eftersom deras teorier direkt omkullkastas om de skulle acceptera dessa ekologiska ramar. Att de är enögda och dåligt pålästa inom biologi och ekologi kan dock inte rucka på naturens fundamenta…

När man säger att klimatfrågorna skulle kunna lösas genom att förringa miljöarbetet är det inte bara kontraproduktivt, utan också ett bevis för att moderaterna antingen inte förstått dem eller förstått dem men struntar i dem. Några andra alternativ gives icke. Helt i linje med dessa okunniga uttalanden från moderaterna stöder naturligtvis Mikael Odenberg skrivningen som snart kommer från miljöprocessutredningen, där utredaren föreslår att vattendomar inte längre ska få omprövas i våra utbyggda och av vattenkraft biologiskt helt förstörda älvar. I själva verket får man nog se hela denna miljöprocessutredning som ett beställningsarbete från svensk kraftproduktion, gissningsvis planerat och effektuerat under trevliga middagar under intensivt lobbyarbete…

Det Odenberg glömmer att säga, precis som det glöms i regeringsdirektivet till utredaren är att vattenkraft inte är den enda källan till reglering av vindkraft. Frågan är hur allvarlig situationen är överhuvudtaget. Kan man lita på någon i detta fall? Grabbarna som styr och ställer i Svenska Kraftnät har många synliga och osynliga länkar med både kraftbolagen och givetvis med Svensk Energi. Eftersom vi har den regering vi har, spiller detta ”kamaraderi” även över på andra sätt. Svensk Energis förre VD, Bo Källstrand, blev som av en händelse landshövding i höstas. Inte i Stockholm eller Västergötland, utan i Västernorrlands län, en av Sveriges största producenter av el med sina 16 procent av den totala vattenkraften. Källstrand var VD på Svensk Energi när den ”vederhäftiga” skräckrapporten som visade på en förlust om hela 3,5 TWh elenergi om alla vattendomar skulle omförhandlas gavs ut.
Denna rapport har trots sina orimligheter legat som en av grunderna till Energimyndighetens rapport i höstas om vattenkraftens betydelse och man tvingas att fundera över om inte ”kamaraderiet” spritt sig ända in på myndighetsnivå.

Varför hoppar jag på detta påstående? Det är väl fakta att om 5 % spills förbi turbinerna i vattenkraftverken av de totalt cirka 66 TWh som produceras så förlorar man ungefär 3,5 TWh energi? Jodå, förvisso rent matematiskt, men saken är den att detta är teorier som har mycket dålig verklighetsförankring. Kammarkollegiet, som står för det allmännas intresse och är den myndighet som driver omprövningar av vattendomar, har minimala resurser, givna av samma regering som nu medvetet sväljer propagandan från Svensk Energi och packar om den i miljöprocessutredningen. De är tre personer på avdelningen som hanterar dessa frågor och de har en budget på någon ynka miljon. Dessa resurser räcker inte ens till att ompröva de mest behjärtansvärda fallen i små vattendrag med minikraftverk. Att låta påskina att det skulle kunna hota den storskaliga vattenkraften är löjeväckande, men inget som hejdar Svensk Energi. De ljuger inte men har gått långt över gränsen för vad som kan kallas larvig propaganda och inte vederhäftiga fakta …

Nåväl, vad är problemet med vindkraften då? Jo, den måste regleras eftersom den producerar energi efter hur det blåser. El måste konsumeras i samma takt som den produceras, annars får vi problem. Och här ser kraftbolagen nu en möjlighet att sätta ner klackarna för omprövningar! Jag kan riktigt höra hur de resonerat i korridorerna; ” vi lyfter regleringsproblematiken, ingen fattar ändå, i den frågan är vi herre på täppan vad gäller de tekniska detaljerna, ingen journalist kan reda ut begreppen och våra ord är tunga”.
Och visst har de till en viss del rätt; inte många kan frågan. Så därför vågar också regeringen gå emot svensk lagstiftning som säger att regeringen ska verkställa riksdagens beslut.

2006 tog riksdagen ett majoritetsbeslut med efterföljande uppdrag till regeringen i frågan om fiskvägar. Fiskvägar kallades förr lite slarvigt för fisktrappor och dessa är en förutsättning för att fisk ska kunna passera vattenkraftsdammarna. Att fisken ska kunna passera är ett sätt att återskapa den biologiska mångfalden, något som Sverige har lovat göra enligt Riokonventionen och som manifesteras i de 16 miljömålen som riksdagen tagit. Bland dessa finns målen ”biologisk mångfald” och ”levande vatten”. Detta är inte heller det kontroversiellt, det följer i princip grunderna för det inom EU gemensamma vattendirektivet som fått till följd att man idag restaurerar älvar och vattendrag i bland annat Holland, Österrike, Norge och Finland. De som arbetar med frågorna inom vattenmyndigheten i Sverige och som träffar kollegor inom vattenmyndigheterna i andra länder, kan vittna om den förvåning som dessa visar upp när de får reda på att Sverige ska sätta sig själv på sista plats i arbetet med att återställa vattnen. Detsamma råkar de forskare som arbetar med fiskvägar ut för när de träffar sina kollegor i bland annat Finland, där man insett vikten av att restaurera sina strömmande vattendrag.

Vår regering har på ett närmast föraktfullt sätt gått tvärs emot riksdagens uppdrag genom att i direktivet till miljöprocessutredningen säga att vattenkraftsproduktionen måste säkras och får därför inte minskas. Grunden för detta är alltså den skräckrapport som Svensk Energi gav ut 2005 och som inte har någon reell verklighetsanknytning.

Så med en rapport med falska argument och med det vanliga försäljartricket att säga sanningen, men absolut inte hela sanningen, har man nu fått en utredning som föreslår en tillbakagång; fel, vi har aldrig någonsin varit i närheten av en sådan usel vattenlagstiftning; som föreslår ett nytt och skrämmande lågvattenmärke i svensk miljölagstiftning.

Vad är det som de inte sagt då? Jo, både Bo Källstrand i egenskap av VD på Svensk Energi under perioden som den ovan nämnda rapporten skapades och Mikael Odenberg som generaldirektör på Svenska Kraftnät, glömmer batterikapaciteten i den kommande elbilsflottan och även effektreglering hos konsument.
Den första varianten går ut på att batterikapaciteten i elbilarna, när de står på laddning, kan användas för reglering genom att låta elen strömma baklänges ut på nätet när det så behövs. Faktum är att detta motsvarar ett till två kärnkraftsblock i kapacitet, något som verifierats i intervjuer med personal i ledningsgruppen på Svenska Kraftnät. Eftersom de känner till det, måste ju även Mikael Odenberg känna till det, men han säger inget om det, eftersom han har ett uppdrag, nämligen att till varje pris gynna vattenkraftsproducenterna. Inte officiellt förstås, men mellan skål och vägg. Det är enda förklaringen, om man inte vill påstå att Odenberg inte förstår vad man pratar om i ledningsgruppen i hans eget verk…

Den andra varianten på reglering av vindkraften har testats och använts under många år i Sverige under namnet ”dygnstaxa”. Det vill säga konsumenten ”uppmanades” via marknadskrafter eller enklare uttryckt priset att bättre fördela sin konsumtion av elström över dygnets timmar. Idag har de flesta svenskar fått de nya mätarna med långt bättre möjligheter att styra själv. Låt oss tänka oss att SMHI:s prognoser för vindhastigheter de närmaste dygnen kan ligga till grund för en sådan differentierad prislista. Då kan jag som konsument förbereda mig och möjligheten finns idag att själv prioritera grupper av elförbrukare i mitt hem. Förslagsvis vill jag att spisen och diskmaskinen ska prioriteras mellan 17.00 och 19.00 på vardagarna, men tvättmaskin och tumlare under natten. På så sätt smetar man ut konsumtionen, både över dygnet och över veckan; kopplat till pris på elen som i sin tur är kopplat till hur prognoserna för blåst ser ut de närmaste dygnen. Denna typ av effektreglering, som går att applicera hos enskild konsumnet, lokalt i en by eller ett kvarter och regionalt, finns med i Svenska Kraftnäts olika möjligheter för reglering av vindkraft, men som sagt; Bo Källstrand och Mikael Odenberg håller tyst om detta…

Men skulle inte 3,5 TWh förlust vara en katastrof för svenskt klimatarbete? Nej, inte ens om det var möjligt med omprövningar av den storleksordningen skulle det vara något hot mot vare sig klimatarbete eller energiförsörjning. Vi går mot rekordöverskott i svensk och nordisk elproduktion de närmaste decennierna, så energiläget är bättre än någonsin. Och prognoserna för en ökande nederbörd i kölvattnet på klimatförändringarna har inte heller de lyfts in i debatten. Redan nu har nederbörden ökat med 15-20 % i vissa delar av Sverige och den fortsätter att öka. Till detta kommer de effektiviseringar som vattenkraftsbolagen gör i sina kraftverk. Man byter ut turbiner och generatorer; bygger om inloppskanaler och mycket annat. Sammantaget innebär den ökade nederbörden och effektiviseringarna mer än dubbelt upp mot vad som skulle kunna omförhandlas om Svensk Energis skräckrapport blev verklighet, sett i ett perspektiv över några decennier. Med andra ord, hotet som inte är något hot eftersom resurserna till omförhandlingar av alla vattendomar inte finns, skulle inte bli något hot ens om dessa resurser skulle finnas och omprövningarna skedde på riktigt…

Och ska sanningen fram så vore en sådan omförhandling bra ur alla aspekter.
Dels är detta med fiskvägar ett uppdrag från riksdagen, ett majoritetsbeslut. Som regeringen egentligen har att lyda. Gissningsvis finns det en hake i mitt resonemang här, jag kan inte säga att jag är lika påläst i lagarna runt regeringsarbetet som i det svenska energisystemet, men den moraliska implikationen kan ingen undgå. Den folkvalda riksdagen har gett ett uppdrag och det struntar man inte bara i, utan ger utredningsdirektiv helt stick i stäv med majoritetsbeslutet i riksdagen. Ett fall för KU kanske?…

Men det skulle också innebära att vi slipper de krystade tolkningar av vattendirektivet som nu den svenska vattenkraftslobbyn vill få igenom, där de utbyggda älvarna ska betraktas som industriella krondiken där kraftbolagen ska kunna fortsätta med sin miljöfientliga verksamhet helt efter eget huvud.
Vi skulle då också kunna säga att vi följer riksdagens 16 miljömål. Vi skulle fortfarande ha ett överskott av el under överskådlig tid framöver, det vill säga svensk basindustri skulle få det som de behöver. Vi skulle uppnå våra internationella klimatmål utan problem. Med en kommande rapport från Nutek om förvaltningen av Östersjölaxen i ryggen skulle vi också ha möjligheter för en besöksnäring kopplad till vandrande fisk med en potential på kanske mer än 10 000 sysselsatta om vi fick dessa vattendomar omförhandlade. En potential som Bo Källstrand på frågan om svensk basindustri kan erbjuda samma möjligheter i norrlands glesbygd blev svaret skyldig…

Men detta vill inte den svenska kraftindustrin. Med klimatet som svepskäl för fortsatt utplundring av naturresurser vill de inte ens ge bort 5 % av sina framtida vinster.
Och det är med hjälp av människor som Bo Källstrand och Mikael Odenberg och organisationer som Svensk Energi och med vår nuvarande regerings goda minne som allt detta sker…

De borde skämmas.

ps
Enligt en artikel i Affärsvärlden hade svensk basindustri år 2008 de billigaste elpriserna i Västeuropa, 0,08 Euro inklusive nätavgifter och skatter per kilowattimme mot det dyraste landet som låg på 0,22 Euro. Snittet för hela EU låg på 0,14 Euro.
Märkligt att inte Svensk Energi eller Svenskt Näringsliv nämner detta i sina kampanjer för fortsatt vatten- och kärnkraftsutbyggnad. Det brukar ju låta tvärtom när de hjärteskärande tigger om mer kraft…
ds

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , eller varför inte på intressant.se

Limnologkonferens i Uppsala

Dec 11
2008

Just nu är ett stort antal limnologer samlade i Uppsala för att prata om vatten och vattenvård. Konferensen har redan klargjort att Sveriges arbete med Vattendirektivet går trögt och att vår miljölagstiftning inte reglerats för att passa det för oss nya direktivet. Det är tråkigt, eftersom det här fanns (finns?) en chans att göra riktiga förändringar åt rätt håll. Varför ska vi vara med i EU om de åtgärder som är bra och gemensamma ska motarbetas?

Till stor del beror det förstås på att vi i Sverige har en gammal tradition av exploatering i statens regi som gör att synen på naturen och vatten som enbart en resurs för samhällelig vinst i form av energi och pengar till exploatörer är cementerad på många nivåer. Bland politiker och miljödomstolar råder många gånger fortfarande ett gammalt sätt att betrakta naturen och vattnen på detta sätt.

När nu chansen finns borde alla istället dra åt rätt håll, vi har redan överutnyttjat vattenresurserna. Slå till exempel en gång för alla fast att mer vattenkraft inte är möjlig; att den som byggts sedan tidigare ska vara kvar men med kraftiga åtgärder för restaureringar av de vatten som förstörts. Många tror att vår vattenkraft är miljöanpassad och vi kan titta på ett exempel hur synen är. På Sollefteå museum finns en liten enkel skrift om vattenkraft. Där beskrivs helt korrekt hur ett vattenkraftverk fungerar och vilken betydelse den haft för vårt gemensamma energisystem.

Men när man kommer till miljökonsekvenser är det beskrivet på några få meningar och avslutas med att fiskvägar är ett bra sätt att motverka negativa effekter. Det är det förvisso korrekt men man glömde att nämna ett par saker runt det.

I princip är kraftverksindustrin helt emot alla typer av restaureringar som kostar dem pengar. Det kan ju verka sunt ur ett företagsperspektiv, men är förstås helt orimligt ur ett normalt moralperspektiv. Inom all annan industri gäller ju regeln att förorenaren betalar men inte inom vattenkraftsbruk. Dessutom tycker kraftindustrin att de inte har råd med detta!? Med vinster som är exempellösa inom många andra näringar påstår man att det vore orättvist att just de ska betala. På fullt allvar vill man ha en modell där vi medborgare via länsstyrelser och stat ska köpa deras fallrättigheter för att få tillgång till lite spillvatten.

Vad man mer glömde att nämna är att det en absolut övervikt på kraftverk och kraftverksdammar där man inte gjort några som helst åtgärder med fiskvägar. Speciellt gäller det i Ångermanälven, där just Sollefteå stad och museum ligger…

Ska vattendirektivet få ett riktigt bra genomslag måste denna gamla syn och dessa gamla strukturer fasas bort. I detta ligger också att få vattenkraftsindustrin att inse att de i sin självbild måste gå från att vara exploatörer till att helt inse att de är förvaltare med allt vad det innebär av ansvar för miljöerna runt de kraftverk som idag finns.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu