Framtidens smarta energisystem

Mar 11
2009

Bollen är kastad, frågan är ställd
Hur ser det smartaste energisystemet för våra framtida behov ut? Ja, för att utröna det kanske vi först måste se över våra resurser och vad vi önskar oss, som mänsklighet betraktat. Och sedan titta på om dessa gissningsvis olika önskemål, beroende på var den som önskar sig befinner sig, kan förenas på ett rättvist och hållbart sätt. För det anser jag och många med mig, är en viktig utgångspunkt. Det hållbara samhället.

Däremot är det lite olika syn på hur denna av politisk korrekthet snart söndertjatade devis ska omsättas i verklighet och inom vilka ramar det kan ske. Personligen tycker jag att det som ekologiska ekonomer resonerar om är en bra utgångspunkt, främst för att det känns rätt i magen på en gammal företagare och säljare som jag. Dessutom kan de visa i mitt tycke övertygande och trovärdiga argument i sina teorier.

De tillbakavisar tillväxtekonomernas endimensionella människosyn där den enskildes nyttomaximering är den grundläggande och viktigaste mänskliga egenskapen och de ekologiska ekonomerna ser resursbasen som begränsad. Och det är den ju, det måste man erkänna. Vi har vissa givna kvantiteter av råvaror och det som brukar kallas för ekosystemens resiliens, det vill säga dessas förmåga att återhämta sig från de belastningar vi människor påför ekosystemen, är också begränsad.

Därför måste ett smart energisystem på global nivå ta hänsyn till allas önskemål och även begränsningarna, de ekologiska ramarna.

De människor som fortfarande lever i fattigdom har säkert som önskemål att få det lika bra som vi. Då uppstår direkt ett problem; vi lever ju över våra tillgångar i den rika delen av världen…
Vårt ekologiska fotavtryck är helt enkelt alldeles för stort om vi ska dela rättvist på jordens resurser och i den potten ligger också vår energianvändning. Jordens samlade befolkning kan inte leva på motsvarande vår nivå med materiell konsumtion, det går bara inte… Däremot visar de forskare som inte gett upp inför utmaningarna att vi gissningsvis skulle kunna klara av en nivå motsvarande ungefär vad vi upplevde i Sverige under 1950-talet. Bra kosthåll, ingen fattigdom, utvecklade system för skolor och sjukvård och andra för oss givna självklarheter.

Energimässigt finns det tekniska lösningar och fler kommer, ta solenergin som exempel, där forskarna hela tiden utvecklar solceller som ger mer energi per investerad peng. Vågkraft är en källa som också säkert kommer att få betydelse framöver. Vindkraft har enorma potentialer och är en hållbar energikälla med låga koldioxidutsläpp när man tittar på livscykeln. Men alla dessa idéer om förnybara energikällor måste för att vara ett alternativ på riktigt också få en realistisk fond. Den fonden är just att våra olika resurser är ändliga…

Sedan kan man titta på utmaningen inför framtiden ur system- eller struktursynpunkt. Våra elenergisystem är uppbyggda runt strukturer som består av få företag på marknaden med relativt få centra för produktion. I ett hållbart globalt samhälle skapas elenergin på miljontals platser och det är givetvis ett problem att hantera om det storskaliga systemet inte är byggt för att ta emot dessa enorma mängder av skvättvis levererad energi. Men att det skulle vara ett olösligt problem tror jag inte…

Och hur ska detta flummiga framtidssamhälle med människor som övergett konsumtionsknarkandet kunna skapas? Vem vill gå tillbaka i utveckling?
Frågan kanske ska omformuleras, eftersom några alternativ till det egentligen inte finns. Ska vi fortsätta med ”business as usual” måste vi godta att en stor del av jordens befolkning aldrig får en chans att ens komma till 50-talsnivå och att vi dessutom, som mänsklighet, har en begränsad tid kvar för vår överlevnad.

Vi ställer frågan så här i stället: Hur skapar vi förutsättningar för att folk ska kunna bli lyckliga utan att konsumera mer och mer? Kan en känsla av att vara förstådd och ingå i ett begripligt demokratiskt och socialt sammanhang ge lycka? På vilka andra sätt än materiellt tillförskansande kan lycka mätas? Bra relationer med vänner och nära och kära brukar folk räkna som förutsättningar för lycka. Hur definierar vi utveckling på ett sätt så att vårt utnyttjande av naturens systemresurser hålls på en hållbar nivå? Hur ska ett ekonomiskt system vara byggt för att undvika rovdrift på mänskliga och materiella resurser?

Att centraliserad planhushållning inte är någon patentlösning mot rovdrift, det visar de gamla öststaternas exempel. Å andra sidan diskvalificerar sig marknadsekonomin direkt när dess förespråkare hävdar att förnybar energi som exempelvis vindkraft ”är för dyr”. Ibland hör man skämtsamt att någon ”inte har besticken i rätt låda”… I det här fallet kan man säga att besticken inte ens har hittats. Vi har givna ekologiska ramar att hålla oss inom, går vi utanför dem är begrepp som ”lönsam” eller ”för dyr” helt meningslösa.

Men om vi nu kombinerar lite av det ena med det andra; ett decentraliserat energisystem med stor del självförsörjning på lokal nivå med vindkraft, solkraft och annan hållbar och förnybar teknik, en begriplig och påverkbar social närmiljö och ett samhälle som tar vara på önskemål och drivkraft i demokratiska arbetsformer som gagnar både den enskilda individen och gruppen, entreprenörskap inom givna ramar baserat på ekologiska grunder; där kanske vi har delar till en grund för ett hållbart samhälle. För att nå dit kan vi inte bara titta på de tekniska lösningarna; vi måste se, förstå och agera i allas vår gemensamma omvärld på dess egna mångdimensionella villkor.

Och där slutar jag, med svaret på den inledande frågan: Hur ser det smartaste energisystemet för våra framtida behov ut? Svaret är att det smartaste energisystemet inte finns. Precis på samma sätt som vår biosfär består av enorma mängder med små ekosystem; oupplösligt förenade tillsammans i ett enda stort ekosystem där vi människor ingår som en del, måste vårt globala energisystem bestå av mängder av dellösningar som tar hänsyn till och är hållbara delar av lokal- och regionalsamhällen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , eller på intressant.se

Följ bloggstafetten på P1:s Klotet!

Mauds vintervurpa…

Feb 05
2009

Kärnkraftsomröstningen 1980 vad det första val som jag fick delta i, därför är det speciellt på flera sätt för mig personligen.
Jag minns att vi Nej-sägare efter valet var väldigt besvikna på att det blev som det blev och vi tröstades inte av de som menade att vi ändå kunde se ett slut i en framtid runt pensionsdagen. Vi kände i magen redan då att industri och kärnkraftsanhängare med sina gigantiska påverkansapparater skulle omkullkasta utfasningen…

Och tänk så rätt vi hade… Men att det skulle bli centerpartiet självt som fällde ner spaken till ”Old Sparky” kunde man inte gissa! Inte jag i alla fall, även om Maud den senaste tiden gjort en del uttalanden som visar vart partiet var på väg…

Det hela leder till en del frågor som jag gärna skulle vilja få svar på från centerpartister framförallt.

1.    Hur ska klimatarbetet skötas i fortsättningen? Tänker då på den otroligt viktiga pusselbiten att man för att lyckas med koldioxidutfasningen måste få till en attitydsförändring hos vanligt folk. Nu när det plötsligt ska kunna byggas nya kärnkraftverk kommer ju självklart incitamenten för att bli ”energismart” att minska hos många.

2.    Hur ser agendan ut för slutförvaringen av det uttjänta bränslet? Har den frågan plötsligt fått ett svar i natt under förhandlingarna mellan Allianspartierna?

3.    Viktigast av allt: Varför? Vi går mot ett historiskt stort överskott av elenergi i Sverige, Vattenfalls prognoser pekar mot en överproduktion på hela 27 TWh i det nordiska systemet redan 2015. Då var inte vindkraftsplanerna på 30 TWh år 2020 medtagna, inte heller den enorma potential för energieffektiviseringar som finns enligt forskarna inom ämnet. Rapporter visar att vi skulle kunna ha samma produktion som idag och samma välfärd som idag och en total övergång till laddhybrider och ändå bara behöva runt 80-90 TWh av de 150 TWh vi gör av med idag.
Så varför? Har ni inte läst de rapporterna? Eller vill ni inte se sanningen i vitögat? Eller är det bara så enkelt att ni helt enkelt är bortkollrade av Svenskt Näringsliv och Svensk Energi? Förmodligen är det det sista alternativet som gäller och det är mänskligt, men ansvaret vilar ändå på er som nu tar dessa beslut. Bortkollrade eller inte…

Dock är jag ändå förtröstansfull. Vore jag religiös skulle jag uttrycka mig med ”Gud hör bön” och jag är fullständigt fast i övertygelsen att kärnkraften tillhör det förgångna och inte den hållbara framtiden. Jag är övertygad om att klimatförändringarna och dess påverkan på ekonomi och ekologi snabbt kommer att få fler och fler politiker att ta de stora och nödvändiga steg som behövs för att säkra framtiden för våra barn och barnbarn. Det kommer i sin tur leda till att alternativa energislag kommer att få genomslag storskaligt.
Effektiviseringar tillsammans med nytt tänkande runt själva konsumtionssamhällets avigsidor kommer att leda till att mänskligheten tar sitt förnuft tillfånga och då kommer kärnkraften inte att vara ett alternativ längre, inte ens för en kort stund. Utan den tron skulle jag vara riktigt deprimerad idag…

Dagens hypning av denna energi-och klimatpolitiska kräftgång balanseras ju faktiskt av Mona Sahlins uttalande häromdagen och det hela kommer att i historieböckerna att beskrivas som ”dagen då Centerpartiet förlorade sin heder och samtidigt satte pistolen för pannan”…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Eller läs på http://intressant.se/intressant

Kärnkraften kvar – till nästa val

Feb 05
2009

Ja, det var väl inte oväntat att detta skulle ske. Alliansen är ju en grupp partier som faktiskt sätter finansmarknad och marknadsekonomi före allt, inte bara de fundamentala demokratiska värderingarna (FRA- och IPRED-lagarna), utan nu också framtidens hållbara samhälle. Och faktum är att om man är det minsta paranoid kan man ju se en tråd från FRA-lagen till denna tröstlöst larviga presskonferens, för utan ett högsäkerhetssamhälle med stenhård kontroll på individnivå kan inte kärnkraften hanteras, det är den alltför farlig för.

Å ena sidan är det ju skrattretande att de så öppet vill visa sig stå på Svenskt Näringslivs sida i deras ständiga och förljugna tjat om mer och billigare el till industrin. I rimlighetens namn bör Alliansen nu också skrota den fria elmarknaden, annars tjänar nämligen inte de tänkta nya kärnkraftverken någon roll ur perspektivet ”billigare el” till industrin. Detta därför att vi ingår i en nordisk elbörs som mer och mer integreras med övriga Europa. Innan all fossilbränslekraft är bortfasad ur det systemet kommer våra elpriser inte att förändras, åtminstone inte nedåt…

Å andra sidan är det så man kan gråta. Hur kan en riksdagsmajoritet vara så otroligt korkad att man sväljer detta struntprat från näringslivet?  Eller är det så att man bara kör en luring för det svenska folket? ”Vi håller med näringslivet om behovsanalysen så de kan få tjäna lite mer stålar på elen, vi är ju faktiskt för en fri och totalt oreglerad marknad utan spärrar”… Är det så? För nog borde även Allianspolitiker vara läskunniga och nog bör man väl kunna kräva att de läser in sig i ämnen som berör energiforskning innan de vare sig yttrar sig eller går till beslut i frågor om just framtida energisystem? Energieffektiviseringar är genomförbara på en nivå som skulle fasa ur den befintliga kärnkraften utan någon som helst minskning av vare sig produktivitet eller välstånd i Sverige.

Men just det! Glömde att man som Allianspolitiker svär sig fri från all påverkan av näringsliv och marknad, de ska ju klara sig på egen hand, så var det ju… :-) Och det gör de ju, se bara på finanskrisen hur bra de löst det alldeles själva och titta på bilindustrin och SAS. Och visst har marknaden visat många fyndiga och bra lösningar på klimatproblemen också… INTE!

Å tredje sidan spelar det ingen roll. Denna regering har i och med detta beslut definitivt passerat sista förbrukningsdatum och till skillnad från alla andra sopor bör just dessa inte återvinnas. Slutförvar är en bättre lösning i detta fall… Synd bara att de måste ligga kvar i ”disken” till nästa år innan de förpassas till soprummet…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

http://intressant.se/intressant

Säkerheten är mycket bättre idag…eller?

Dec 07
2008

I fredagens Barometern (http://www.barometern.se/nyheter/oskarshamn/lastbilen-var-radioaktiv(1016691).gm) skrivs det om det som alla kärnkraftsvänner påstår inte ska kunna hända.

Att säkerheten eftersätts.
För allt är mycket säkrare nu än när det hände som inte fick hända i Three Mile Island eller Tjernobyl.
Så det kan inte hända.
Inte nu.
Inte enligt kärnkraftsanhängarna.

Och ändå hände det.
Nu igen.
Inget allvarligt, ingen blev skadad, ingen skulle gissningsvis kunna bli skadad av denna låga strålningsdos.

Men man undrar ju hur det ska gå med våra kärnkraftverk när man inte ens kan hålla reda på en lastbil med lite gods som åker ut från Oskarshamns kärnkraftverk.

Det går förmodligen åt hel__e!

Men det kan det ju göra med musik och det var vad man bjöd på i berget som ska lagra det uttjänta kärnbränslet häromdagen.

SKB, Svensk Kärnbränslehantering arrangerade en guidad tur 450 meter ner i berget på Äspö. Kanske kärnkraftsindustrin ska lägga mer krut på säkerheten så inte lastbilar med lågaktivt gods kan köra omkring hursomhelst innan man ger sig på så knepiga saker som förvaring av högradioaktivt material…

Och inte behövs den heller, kärnkraften, egentligen… (se tidigare blogginlägg).

http://www.barometern.se/nyheter/oskarshamn/annorlunda-tripp-i-urberget(1018542).gm

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu